Utnötningskriget står och väger
Ryssarna erövrade ruinstaden Vuhledar den siste september. Det har ingen stor strategisk betydelse, men är ett grundläggande steg för att kunna erövra mer av Donetsk. Det kan leda till ökade ryska erövringar i området, på samma sätt som erövrandet av Avdiivka möjliggjorde ryska framryckningar.
Intensiteten i de ryska anfallen har sammantaget avtagit något den senaste
veckan. Man har ryckt fram något mot söder om Prokovsk, SV om Donetsk där
Ukraina drar sig tillbaka, och NV Vuhledar sedan man intog staden. Rysland gör
också små framsteg i motanfallet i Kursk-området. Oklart när det gäller det
ukrainska anfallet mot Glushkovo.
Inga nämnvärda ryska framsteg vid Toretsk, Chasiv Jar eller vid Kharkiv.
Ryssarna upprätthåller alltså sin offensiv men tycks endast satsa på några
frontområden.
Ryssarna har haft väldigt stora förluster av pansarfordon
under det senaste årets attacker (sedan man inledde anfallen mot Avdiivka
hösten 23). Framför allt i inledningen av anfallen mot Avdiivka och nu i sommar när
man testade med några större anfall med pansarstyrkor. Resultatet är att man
har stor brist på pansarfordon.
Den ryska taktiken är nu att beskjuta ett litet frontavsnitt med massor av
artillerigranater, och sedan storma med mycket små grupper på motorcyklar eller
fyrhjulingar. (Pansarbandvagnar är för lätta att skjuta bort i förhållande till
vad de kostar.) Så skickar man fram nya grupper tills man lyckas erövra en
ukrainsk ställning. Detta kostar naturligtvis väldigt stora förluster i antal
soldater, men man kan fortsätta sitt långsamma avancemang, så länge man kan
fylla på med nya rekryter.
Ukraina har med viss framgång attackerat ett par ryska oljedepåer med robotar.
Ryssarna har de senaste dagarna gjort omfattande attacker med
bomber och artilleri mot Zapotitzja-området, och på onsdagen slog man ut en
”sub-station” i elnätet som levererar el till Kärnkraftverket. Kärnkraftverlket
i Zaportitzja är ju avstängt men behöver el för att kylas och kontrolleras.
Elen kommer från den ukrainska sidan via kablar under Dnjepr (tidigare Kakhovka-dammen).
Det finns två kablar, och nu är den ena ur funktion. Den ryska beskjutningen av
området riskerar att leda till en kärn-katastrof.
(När det gäller EPA-kryssningsrobotarna rapporterar
ukrainarna succesivt ett allt större antal ”utstörda”, alltså som störts ut av
elektronisk krigföring och störtat eller flugit vilse. Ett betydande antal
skall ha flugit in i Belarus.)
Utnötningskriget:
Ukraina påstår att Ryssland i september förlorade 38.000
soldater i döda och sårade. De flesta bedömare uppskattar att ryska krigsmakten
kan rekrytera omkring 30.000 nya soldater i månaden. Stämmer dessa siffror minskar
deras numerär i stället för att öka.
(Nu blev det kanske en rejäl påfyllning den 1:e oktober när 130.000 muckade
från lumpen. En del av dem övertalas att ta värvning.)
Troligtvis är sanningen att ryssarna trots allt ökar sin numerär något, även om
alla tecken tyder på att de har stor brist på soldater, jämfört med vad de
behöver för att förverkliga sina avsikter.
Ryssarna har totalt sett hela september attackerat ganska
intensivt, och gjort begränsade terrängvinster. Ukraina har gjort en del
motattacker.
Frågan är: Är denna omfattning på anfallen vad ryssarna
klarar av att upprätthålla på lång sikt, eller satsar man av någon anledning
extra nu, så att man sakta kommer att tappa sin anfallskapacitet? Anledningen
till en extra satsning nu kan vara att man räknar med att höstregnen kommer att
tvinga båda sidor att minska intensiteten snart så att man kan återhämta sig. Omöjligt
att veta.
Kanske som sagt att man räknar med en förstärkning i form av de som muckar. Men
det är inte bara soldater man behöver. Man har också svårt att ersätta
förluster i pansarfordon och kanoner. Och om stridsintensiteten minskar kan ju
också Ukraina återhämta sig och förstärka. Dessutom förväntas bombningen av det
ryska ammunitions-lagret i Toropets succesivt ge effekt vid fronten i form av
minskat ryskt artilleriunderstöd.
ISW bedömer att den ryska offensiven kommer att kulminera
inom några veckor, eftersom man förbrukat de reserver man byggt upp. (Kulminera
är ISWiska för ”börja avta”.)
Frågan är om Ukrainas sakta reträtt är nödvändig för att man inte orkar stå emot, eller en taktik för att spara de egna trupperna samtidigt som man orsakar ryssarna så stora förluster som möjligt. Omöjligt att veta.
Huruvida Ukraina kan ersätta sina förluster och eventuellt
öka sin styrka är oklart. När det gäller vapen är man beroende av leveranser
från allierade, även om man flerdubblat sin egen vapenproduktion.
Civila förluster p g
av ryska bombningar har ökar betydligt de senaste månaderna jämfört med
tidigare. Även där tycks ryssarna göra en extra satsning. Under september
skickade ryssarna 1339 EPA-kryssningsrobotar, omkring hundra vanliga
kryssningsrobotar samt ett antal stora ballistiska missiler och avancerade
kryssningsrobotar.
(Med EPA-kryssningsrobotar menar jag små, långsamma, billiga kryssningsrobotar. Ryssarnas är av typ Shahed som man köper från Iran, men också tillverkar själva på licens.)
Putins plan sägs vara att fortsätta utnötningskriget tills
att man erövrat hela Donbas, väst tröttnar på att stödja Ukraina och ukrainarna
inte orkar mer och ger upp. Detta kommer att ta flera år med oerhört lidande
för det ukrainska folket. (Och för många ryssar.)
Väst kontrar nu med uttalande om långsiktigt stöd, för att
få Putin att ge upp, d v s inse att hans strategi kommer att kosta för mycket.
För att få slut på kriget fortare och minska lidandet och dödandet bör man omedelbart
öka hjälpen till Ukraina betydligt.
Vad gör Putin om han inser att han inte kan vinna kriget med
en långsiktig utnötning? Omöjligt att veta, men ge upp kan han inte.
Övrigt
Ryssland har budgeterat 90 miljarder rubel per år i engångs
värvningspremie till nya soldater. ISW räknade ut att det skulle ge 225.000
soldater per år, vilket en del media uppmärksammat. Dock: sifferexercisen är
helt ointressant; Ryssland kommer att rekrytera så många de kan, och det kommer
att kosta mycket mer. Däremot är det intressant eftersom det uttrycker en
viljeinriktning hos Kreml att lösa rekryteringen till armén genom rekrytering,
alltså att man inte avser att kalla in (s k mobilisering).
När man diskuterar militär- och säkerhetskostnader i den
ryska budgeten, skall man komma ihåg att det nu gäller den federala budgeten.
Det mesta av sociala kostnader och utbildning ligger på regionerna (Oblast,
delrepubliker mm). Den ryska statsbudgeten som antas av Duman är alltid bara
preliminär och en del poster är oklara, så utgifterna för kriget 2025 blir
mycket större än vad budgeten anger. Och regionerna tvingas på olika sätt
stödja kriget, så det är inte bara de federala kostnaderna som skall räknas.
Man kan försöka ange militärkostnaderna som en andel av BNP, men även där blir
det svårt, eftersom de officiella BNP-siffrorna troligtvis är bluff. Och så är
inflationen mycket högre än vad man uppger officiellt, så alla siffror kommer
att sticka iväg ytterligare.
UK Int analyserar det ryska robotangreppet på det egyptiska
spannmålsfartyget i Svarta havet 11:e september. Det var troligtvis ett
misstag, piloten sköt roboten mot fel fartyg. Men roboten detonerade som tur
var inte; i så fall hade fartyget totalförstörts.
Putin har nu utnämnt sin favorit 55-årige Alexei Dyumin till
ledamot i säkerhetsrådet. Dyumin tjänstgjorde för några år sedan som chef för
Putins livvaktsstyrka, och har sedan gjort en raketkarriär. Han är helt
oberoende från maffiaklanerna eftersom det är Putin som befordrat honom. Jag
antar att Putin ser honom som sin kronprins.
Övriga utnämningar till säkerhetsrådet tyder på att Putin prioriterar politiskt
lojala anhängare och ja-sägare.
Putin fortsätter också att utnämna veteraner till höga
poster.
Utrensningar av korruptionsanklagade chefer inom
krigsdepartementet fortsätter. Det är lite anmärkningsvärt att Putin avsätter
Shoigu och låter hans efterträdare krigsminister Andrei Belousov rensa ut
hans klienter, men sedan ger Shoigu viktiga uppdrag.
Till:
Avgörande
ögonblick? 2024 09 06 Lägesanalys
2024 08 31 Kriget
i Ukraina (sida)
Om detta arbete:
Jag följer framför allt Ukrinform, the Guardian, ISW
(Institute for the study of war), Kiev post, Politico, Ośrodek Studiów Wschodnich, UK ministry of
defence, EER (Estonias public service) och Cornucopia, vilka i sin tur hämtar
information från olika håll. Jag betraktar ingen av dessa källor som opartisk
eller helt pålitlig. Mina slutsatser bygger på kombination av många små
detaljer, sammanvägning av flera olika uppgifter eller indirekt tolkning av
officiella uttalanden eller avsaknad av uttalande.
Jag har valt att inte länka till källor och refererar i
begränsad grad. Anledningen är just att poängen med min blogg är att försöka
skapa en helhetsbild genom att väga samman information med många olika
ursprung. Jag lovar att jag gör mitt bästa för att ge så bra information som
möjligt, alltså bättre än vad som ges av enskilda nyhetsartiklar.
Om du har frågor om eller synpunkter på det jag skriver, så
skicka ett mail till mig. Kommentarsfunktionen är avstängd eftersom jag inte
kan ta ansvar för ett diskussionsforum.
Anledningen till att jag skriver, och framför allt lägger
mycket tid på att skaffa mig en så komplett bild som möjligt av vad som händer
i Ukraina-kriget, är att jag fann den allmänna nyhetsbevakningen synnerligen
fragmentarisk och präglad av klick-ekonomin. När jag nu gör detta arbete tycker
jag att jag kan dela med mig till eventuella andra intresserade.