Kriget i Ukraina -- Tidigare artiklar

 

Kriget i Ukraina

2023-11-27

Endast marginella förändringar av läget i kriget de senaste veckorna. De sista två dagarna har kyla och snöstorm medfört ytterligt minskade stridsaktiviteter.

Jag gör lite sammanfattning:

Dnjepr.
Ukrainska armen uppgav förra söndagen att man tryckt bort ryssarna 3-8km från flodstranden på Dnjeprs vänstra sida. (Andra källor visar inte så mycket terrängvinst för Ukraina.) Det innebär att man med betydande förband (min gissning omkring 1000 soldater) tvingat ryssarna att retirera från en del av sina ställningar närmare floden.
Det rör sig om ett område längs floden på en sträcka av omkring 60km, där två till fyra km närmast floden huvudsakligen utgörs av otillgängliga träskmarker genomkorsade av små kanaler.
Väldigt lite har hänt de senaste dagarna. Ryssarna bedriver en avvaktande strid och gör motanfall med lättare styrkor utan framgång, men håller en del av sina förband i reserv längre bak. Man vågar inte binda upp större styrkor i mer omfattande anfall på mindre frontavsnitt. Det sägs också att reserverna hålls tillbaka, eftersom generalstaben vill ha dem tillgängliga för att flytta till öst-fronten. Ukraina kan inte sätta in tyngre vapen eftersom det är riskfyllt att försöka underhålla dem över floden. Striderna vid floden kommer alltså vara ganska begränsade i omfattning en tid framöver.

De ukrainska brohuvudena på vänstra stranden utgör ett stort problem för ryssarna. Därifrån kan man göra räder och nålstingsanfall och sända iväg sabotagegrupper in på ockuperat område.
Att bevaka sex mil kräver stora styrkor, och man har inte förmåga att köra bort ukrainarna. De ryska försvararna av flodstranden utgörs av hopplockade förband, med lite tunga vapen.

Avdiivka

Ryssarna angrepp mot Avdiivka har gått ganska långsamt, trots kraftsamling.
Tredje eller fjärde offensiven har pågått sedan några dagar, med stora ryska förluster men marginella framsteg.
Totalt sett har ryssarna haft mycket stora förluster under anfallets nu sex veckor, hundratals stridsfordon och många tusen soldater, förmodligen betydligt mer än ukrainarna.

Skulle ryssarna lyckas rycka fram ytterligare norr om eller vid norra delen av staden, så kan den ukrainska positionen bli alltför riskabel, så att man tvingas lämna. Dock vill man nog behålla sin fästning så länge som möjligt, eftersom de ryska attackerna ger dem så stora förluster.

    

2023-10-08                                                          2023-11-26
(Rosa / ljuslila ryskt, ljust kanske ryskt, blått/grönt ganska nyligen befriat.) Obs; det rutiga är inte staden utan åkrar. Centrum ligger vid sista a i Avdiivka. Öppningen i inringningen är omkring sex kilometer bred.

Soledar, Bakhmut och Avdiivka; lite sammanfattning av det senaste året:

Fram till och med november 2022: strider öster om Bakhmut.
Ryssland erövrar Soledar och en hel del områden väster om under december – januari.
Ryssland attackerar Bakhmut från norr, öster och söder, och försöker inringa staden under februari. Inringningsförsöket ger man upp i mars, men lyckas till slut erövra själva staden i april (helt klart i maj). Ukrainarna trycker bort ryssarna från områdena väster om Bakhmut i maj.
Ukrainarna befriar i juli en del områden framför allt söder om Bakhmut.

I inledningen av kriget erövrade ryssarna betydande områden norr om och sydväst om Avdiivka. Omfattande strider söder och väster om Avdiivka från hösten 2022 och framåt, med växlande framgångar för båda sidor. Ryssarna vinner en del terräng nord-nordväst om staden i mars.
Under våren, sommaren och början av hösten ganska omfattande strider men små förändringar förutom smärre terrängvinster för ryssarna väster om.
I oktober inleder ryssarna sitt stora anfall, och har erövrat en del terräng nordväst om staden och något söder och öster om.

Sammanfattningsvis kan man notera att den ryska offensiven går långsammare vid Avdiivka än vid Bakhmut i vintras.

Övriga frontavsnitt

Motstridiga uppgifter om vad som händer längst i norr: rapporter om rysk kraftsamling och uppgifter om att ryssarna flyttar trupp från norra fronten till Avdiivka. Omfattande strider, men enligt kartuppdateringarna försumbara ryska framryckningar.
På övriga öst-fronten och södra fronten; uppgifter om omfattande strider på en del platser, t ex öster om Donetsk, men i stort sett inga noteringar om förändringar av positioner.
På Melitopol-fronten (robotny-inbuktningen) tycks aktiviteten avtagit betydligt, liksom på övriga sydfronten sedan länge.

Krigsutvecklingen

Krigslyckan har växlat. Ryssarna erövrade mycket mark de första månaderna. Ukrainarna gick sedan till motoffensiv och tryckte tillbaka ryssarna, först vid Kiev, därefter vid Kharkiv, och till slut vid Cherson, och befriade en avsevärd del av det ockuperade området.
Ryssarna gick till offensiv december – april och erövrade framför allt Soledar och Bakhmut. Ukraina gick på offensiv juni – augusti och befriade en del område på sydfronten och vid Bakhmut. Och i oktober inledde ryssarna sin offensiv vid Avdiivka.

Men som jag tidigare påpekat är det nu ett utnötningskrig, och det viktigaste är inte att erövra meter, utan att åsamka motståndaren så stora förluster som möjligt. Ganska säkert är att ryssarna just nu tar betydligt större förluster än ukrainarna.

Den ryska aktiviteten hänger delvis samman med tillgången på soldater. December – februari fyllde man på med mobiliserade och Wagners rekryter. Senare under 2023 har man lyckats öka rekryteringen av soldater vilket förmodligen inneburit påfyllningar i sommar och höst. Men nu förlorar man förmodligen mer soldater än man kan fylla på. Dessutom kan man förmodligen inte fylla på med stridsfordon och annan utrustning i samma takt som man förlorar dem. Just nu försvagas alltså den ryska sidan.

Ukraina tar också förluster men har många soldater. Däremot naturligtvis brist på befäl. Det avgörande problemet är nog ändå brist på artilleriammunition och så förstås underläge i flyg. Kan EU hålla uppe leveranserna av ammunition någotsånär, så bör man förvänta sig ökade ukrainska offensiver under vintern.

Avgörande är också förmågan att bekämpa fienden bakom fronten, med långdistansartilleri och robotar mot depåer, artilleri och luftvärn. Där kommer många rapporter om lyckade attacker från ukrainsk sida, men det är omöjligt att bedöma om de verkligen är mer framgångsrika.

Övrigt

Ryssarna högtidlighöll på lördagen minnet av det sovjetiska folkmordet på ukrainare på 1930-talet, med en massiv robotattack mot civila mål. Huvudsakligen iranska EPA-kryssningsrobotar. (25/11 är dagen för att minnas Holdomor.)
Små luftvärnsautomatkanoner av 60-talstyp med manuellt sikte stod för en stor del av de robotar som sköts ner.

IAEA har noterat att ryssarna avfyrar raketer från positioner nära kärnkraftverket i Zaporitzia.

En film som skildrar de första tjugo dagarna av belägringen av Mariupol i början av kriget har lagts ut på SVT play. Jag tänker inte se den, men den som är beredd på det värsta kan försöka. Filmen gjordes av AP-journalister som till slut räddades ut från staden av ukrainska förband.
Bedömningarna av hur många civila som dödades av ryssarna vid erövringen av staden varierar mellan 25.000 och 100.000, många av dem barn, som t ex när ett barnsjukhus bombades. De flesta vilar i omärkta massgravar, en del under nybyggda ryska uppvisningshus.

Ukrainas statliga budget för 2024: Totala utgifter 92,6 GUSD varav ca 41 GUSD till försvaret och inkomster 48,9 GUSD. Underskottet hoppas man skall täckas av bidrag. (G betyder miljard.) Man har hittills i år mottagit 35,4 GUSD i finansiellt bidrag utifrån. (Sveriges statsbudget för 2023 är 117 GUSD.)

Girkins politiska rörelse RDS säger att den ryska regimen är illegitim, och att den gör allt den kan för att förhindra att folkets vilja tillåts slå igenom i kommande val.

Peskov sa i en videointrvju att ”there should be a level of censorship during wartime …..”. Sa han att det pågick ett krig?

 

2023-11-17

Intensiva strider på många platser längs fronten de senaste dagarna, men obetydliga förändringar av positioner. Mycket stora förluster för ryssarna.

Ryssarna fortsätter sina anfall mot Avdiivka med stora förluster men minimal framgång. Man har lyckats erövra terräng norrut från den norra armen i omfattningsförsöket, vilket dock inte kortsiktigt innebär någon ökad inringning. Eventuellt en mycket långsiktig förberedelse. Anfallen mott norra delen av staden är mycket viktigare och där tycks ryssarna inte göra några framsteg.

Små förändringar av läget på fronten i Norr och vid Dnjepr.

Det är alltså ett stillestånd när det gäller positioner längs fronten. Huruvida det är ett dödläge beror på båda sidors förluster. Dels i striderna mellan markförband, men också av fjärrbekämpning av understöd och underhåll bakom fronten. I det förstnämnda är det rimligt att tro att ryssarna tar större förluster, men omöjligt att avgöra hur stor skillnaden är. När det gäller mål bakom fronten läser vi om hur ryska ammunitionsförråd, luftvärnssystem och staber träffas av ukrainska attacker, men väldigt lite av motsvarande ukrainska förluster.
Om ryssarna totalt tar betydligt större förluster än ukrainarna, så kommer det förr eller senare att leda till förändring. Om båda sidor har för stora förluster uppstår ett dödläge. Om Ukraina får mer flyg och artilleriammunition kan de utöka sina attacker.

Eventuellt använder ryssarna nu en del av sina större missiler mot taktiska militära mål, alltså t ex baser nära fronten, för att understödja de markattacker man håller på med i öster, vilket innebär färre attacker mot strategiska mål längre västerut.

Nederländernabaserade Moscow Times skriver i sin ryska utgåva att Putins säkerhetsrådgivare och mannen bakom tronen Patrushev uppmanat guvernörerna ute i de ryska kolonierna att förbereda ekonomin för mobilisering. (Hämtat från Cornucopia.) Med ”kolonierna” menar man förmodligen asiatiska oblaster med huvudsakligen icke-rysk befolkning.
Patrushev är förmodligen Rysslands mäktigaste man och hök.

Den ryska ockupationen av kärnkraftverket i Zaporitzhia har medfört brister i driften, underhållet och säkerhetsarbetet, vilket innebär ökade risker. Enligt det ukrainska atomenergibolaget som äger anläggningen. IAEA har gett vissa liknande kommentarer, samt att de inte har tillräckliga möjligheter att övervaka verksamheten i anläggningen.

ISW uppger att Danmark skall börja inspektera ryska tankfartyg som lämnar Östersjön, och eventuellt blockera passage för fartyg om inte EUs max-pris-regler följs. (Tekniken för att driva igenom max-pris är tydligen att förbjuda försäkringsbolag att försäkra lasten, medan det inte är tillåtet att segla genom västliga vatten utan försäkringar i godkänt försäkringsbolag. Tror jag.)

Angående blockaden av gränsövergångarna mellan Polen och Ukraina. EU meddelar att de inte tänker upphäva ukrainarnas tillfälliga rättigheter att köra i EU.
Volodymyr Balin, företrädare för en ukrainsk åkeriorganisation; hävdar att blockaden huvudsakligen är politisk. Den stöds av de öppet rysk-vänliga politikerna i Polen, och de som fysiskt utför blockaden är åkeriägare från östra Polen, som tidigare körde på Belarus och Ryssland och nu förlorat sina uppdrag.

Ryssland inför lagar som minskar transparensen i kommande val, och lagar som försvårar för oppositionen att bedriva valkampanj.
Putin gjorde ett uttalande om att regeringen ” will continue to do everything necessary to prevent any illegal intrusion into electoral processes.” (ISW). Intressant att få veta vilka intrång Putin anser vara lagliga!
Ryssland har lagar som kräver att internetföretag måste lämna uppgifter till myndigheter om deras ryska användare, vilket kanske kommer att tvinga Google att lämna Ryssland. De ryska sociala medierna är idag kontrollerade av myndigheterna.
Det föreslås lagar som försvårar för gästarbetare från många länder att få jobb, t ex Uzbekistan, Turkmenistan och Armenien, vilket kan vara avsett för att förmå fler att ta värvning i ryska armén. (De får då ryskt medborgarskap.)

Kinas utrikesdepartement klargör att samtalen mellan Biden och Xi inte förändrar Kinas inställning i Ukrainafrågan. Nåja, det går ju inte om man inte har någon inställning.

Enligt granskande journalister fungerar Cypern som ryska oligarkers penningtvättmaskin i EU, och massor av pengar flyttas över till icke sanktionerade ägare (släktningar, bulvaner).

Det har blåst upp strid om Johan Cronemans krönika i DN, och han anklagas för att gå Rysslands ärenden. I sin krönika för han fram: Fredsförhandlingar är mycket bättre än fortsatt krig. Natoutvidgning efter freden leder till nya krig. Bert Sundström och Joakim Paasikivi har en agenda att lura tittarna och sprida överdrivet Ukraina-positiva nyheter. Att Paasikivis säger att ryssarna har ”häpnadsväckande dålig taktik” utan att nämna att detta uttalande avser en specifik aktivitet. Ukrainas offensiv är kollapsande. Förlöjligande av rapporteringen om Ukrainas attacker över Dnjepr. SVT diskuterar inte alla eventualiteter (utan exempel).
Han vill att TV någon gång skall inbjuda personer som ger en alternativ syn på krigets bakgrund och uppkomst.
Allt i krönikan är narrativ som Ryssland försöker sprida. Krönikan är extremt demagogisk med antydningar, retoriska frågor och mer eller mindre förvanskad sanning på typiskt populist-vis.

Snodde en bild från Ukrinform som jag tycker är sevärd. Inte för att den säger något om kriget, men det är den mest imponerande bild jag sett av en gigantisk oljetanker:

Det lilla huset längst bak är cirka sju våningar. Den assisteras av fem stora bogserbåtar.
Artikeln handlar om att USA utfärdar sanktioner mot företag som kringgår Max-pris-reglerna för rysk olja, och har eventuellt inget med fartyget på bilden att göra.

 

Drönare och framtidens militärteknik

En drönare är en obemannad farkost, oftast menar vi obemannad luftfarkost. Kryssningsrobotar och obemannade spaningsflygplan är exempel på stora drönare som funnits länge. De är fastvinge-farkoster.
Nu har små drönare av helikoptertyp blivit oerhört betydelsefulla på slagfältet. Det är allt ifrån små hobbydrönare till lite större typ sådana som mest används kommersiellt. Drönarna används för spaning, eldledning och som attackdrönare (som bombfällare eller sprängdrönare). Sprängdrönare kan flyga in i stridsfordon eller bunkrar och explodera.
Uppskattningsvis 10.000 små drönare förbrukas per månad på vardera sidan i kriget i Ukraina. De flesta är attack-drönare, och många av dem förstör sina mål; fordon eller grupper av soldater. Vilket skulle kunna innebära att många tusen soldater dödas eller skadas med hjälp av drönare varje månad. Och massor av fordon. Plus de som träffas av artilleri som eldleds med hjälp av drönare. Vilket innebär att omkring hälften av förlusterna i kriget åsamkas med hjälp av drönare.

Drönarteknik är alltså enormt betydelsefull i utveckling av militärteknologin.
Självklart är just nu försvar mot drönare mest aktuellt. Man använder drönare som jaktdrönare för att förstöra fientliga drönare, men det är förmodligen en alltför komplicerad teknik. Min gissning är att muskedunder skulle vara effektiva. (Wikipedia: Muskedunder är ett muskötliknande vapen, men med kortare, trattformad pipa och grövre kaliber, avsett för mejning på korta avstånd.)  Vi kommer kanske att få se små elektroniska vapen mot drönare, för att slå ut kommunikationen eller själva drönarens elektronik.
Det som också är på väg är autonoma drönare som själva söker och väljer mål. De kan alltså inte hindras genom att störa ut kommunikationen. Och autonoma drönare som kan samverka med ”kolleger” och utföra samordnade anfall.
Större beväpnade drönare som kan skjuta med automatvapen eller avfyra raketer.

Vad kommer mer i framtiden, förutom på drönarsidan?
Naturligtvis andra sorters stridsrobotar. Självkörande stridsvagnar; små och stora. Gående robot-soldater typ Star Wars?
Elektroniska vapen som inte bara kan störa ut motsidans elektroniska system utan också förstöra saker. Vapen som kan slå ut kommunikation och geolokalisering.
Nya försvarsmedel för att bekämpa fiendens drönare.
Psykologiska vapen som kan skada fiendens soldater psykiskt.
Nya spaningsmetoder.
Digitalt stridsledningsstöd med AI, integrerat mellan plutonnivå och arménivå, som tolkar och sammanställer data från massor av olika sorters elektronisk spaning, presenterar för befälhavarna, analyserar och ger varningar och förslag. Och så naturligtvis vapen för att störa fiendens digitala stridsledning.
Och: ny teknik som utvecklas hela tiden i det civila samhället som ger nya möjligheter och ändrar förutsättningarna. Som vi i dag inte kan förutsäga.

Vad innebär detta för världens krigsmakter?
Dagens process för teknikutveckling inom det militära fungerar inte. Man utreder och tar fram förslag. Sedan vidtar en lång beslutsprocess, varefter man kan beställa nya grejor. Efter ett par år levereras de, och introduceras succesivt i organisationen. När de kan börja användas är det tio år gammal teknik, som anskaffats till oftast orimligt höga kostnader.

Materialanskaffningen till krigsmakten måste alltså förändras totalt till en kontinuerlig process, där man hela tiden reviderar sina specifikationer och tar fram nya vapensystem, och där man inte levererar mer än en del men uppehåller en kapacitet för expressleverans när det plötsligt behövs. Alltså en försvarsindustri med jättestor kapacitet, men som går på tomgång beredd att sätta igång att leverera nästa års teknik. Naturligtvis alldeles omöjligt. Alternativt en försvarsindustri som huvudsakligen ägnar sig åt att komplettera civila produkter till militär användning.

 

 

 

2023-11-14

Båda sidor har brist på styrkor, och flyttar resurser mellan frontavsnitt, Ukraina gissningsvis framför allt artilleri. Ukrainarna flyttar artilleri från Bakhmutfronten till Avdiivka, och ryssarna utnyttjar tillfället och gör attacker vid Bakhmut. Ukraina agerar på vänstra Dnjepr-stranden och hindrar ryssarna att flytta styrkor därifrån till andra frontavsnitt. O s v. Det leder till många olika aktiviteter på flera olika frontavsnitt, och det finns ingen klar blid. Förutom att ryssarna försöker erövra Avdiivka.

DeepState rapporterar framgångar för Ukraina i östra kanten av Melitopol-offensiven (”Robotny-inbuktningen”).
Ukrainarna utvidgar och förstärker sitt brohuvud på Dnjeprs vänstra strand, även om det enligt vissa uppgifter bara skall röra sig om några hundra man. Man anfaller ryska ställningar i byar ett par tre kilometer från floden, och det område man i viss grad kontrollerar är 5-6 mil långt, d v s större delen av flodstranden i Cherson.
Ryssarna gör små framsteg bl. a norr om Bakhmut och norr om Avdiivka, men inga förändringar runt själva fästningen. Mycket stora ryska förluster.

Enligt UK intelligence flyttar ryssarna luftvärnssystem (troligen S-400 system) från andra delar av Ryssland för att ersätta de man förlorat i Ukraina-kriget. Ryssarna har ju bl a uppenbart stora problem med luftförsvaret över Krim, och ukrainarna har slagit ut flera system. Det innebär naturligtvis att det ryska försvaret av resten av Ryssland försvagas (gränserna, Moskva).

Den ryska missil som träffade ett lastfartyg avfyrades från ett flygplan, och var troligtvis avsedd för att träffa ett ukrainskt radarsystem, men låste av misstag på fartygets radar. (Enligt UK int.) Det var alltså i så fall inte en avsiktlig attack.
Fartyget skulle enligt Ukrainas infrastrukturminister lasta järnmalm (eller något sådant) med destination Kina!

Attacken som sänkte två små ryska örlogsfartyg i en hamn på Krim utfördes av båt-drönare, alltså små förarlösa båtar (traditionellt kallat brännare). Det skulle ha skett i Chornomorske, vilket är en liten hamnstad på västra hörnet av Krim, men några rapporter talar om en hamn på östra Krim. Enligt försvarsdepartementet har Ukraina slagit till med drönare mot åtta ryska örlogsfartyg det senaste året.

Det står klart att EU inte klarar av att leverera de en million artillerigranater t o m mars -24 som lovat. Industrin lyckas inte öka sin produktion tillräckligt. Det är naturligtvis så att en enskild fabrik kan flerdubbla sin kapacitet på ett år eller ettochetthalvt . Men när en hel bransch skall öka sin kapacitet påverkar det hela försörjningskedjan globalt, och det blir betydligt svårare. Det uppstår kapacitetsproblem ett par steg bakåt i kedjan.

Polska åkeriägares blockad av gränsövergångar mellan Polen och Ukraina, handlar enligt vad man uppger framför allt om administrativa regler för gränspassage, där polska åkerier anser sig diskriminerade i förhållande till ukrainska, och man därför kräver förändring av vissa regelverk. Problemet är att en del av detta regleras av avtal mellan Ukraina och EU, som tar tid att justera, och en del önskemål innebär praktiska / tekniska svårigheter. Men viljan finns på båda sidor, och det rör sig egentligen om ganska små frågor. Det borde gå att lösa. Om det inte finns krafter bakom som gärna blåser upp konflikten.

Det finns 4,9 millioner internflyktingar i Ukraina och 4,2 millioner ukrainare som registrerats med EUs skyddsstatus. Dessutom flyktingar/migranter i andra länder. Bortåt 10 millioner flyktingar ger lite uppfattning av vad Rysslands angrepp på Ukraina lett till.

Tyskland har beslutat att öka sitt militära bidrag till Ukraina till 8 miljarder Euro för 2024, jämfört med 4 för 2023.

Den ukrainske parlamentsledamoten Oleksandr Dubinsky åtalas för högförräderi, för att på uppdrag av Ryssland under 2019 smutskastat Ukraina. Och: Detta gjordes som en del i Rudy Giulianis aktivitet under valrörelsen för att smutskasta Hunter Biden och indirekt hans pappa, på uppdrag av Donald Trump! Detta åtal kan sprida ringar på vattnet. Saken har redan delvis retts upp genom att amerikanska myndigheter har fastslagit att Dubinsky tillsammans med några andra inblandade, Andriy Derkach och Kostyantyn Kulyk , spred falsk information och försökte skada det amerikanska systemet. Men åtalet i Kiev kommer att sätta ljuset på Trumps medverkan och att det finansierades av Ryssland. (Politico)

Ryska myndigheter har beslutat att slopa lönetillägget till ukrainska kollaboratörer i ockuperade områden, de fått för ”besvärliga omständigheter”. Däremot behåller ryska (federala?) tjänstemän sina stora risk-tillägg. Det beror antingen på att fattigdom och arbetslöshet har ökat i de ockuperade områdena, så att det inte behövs tillägg för att kunna rekrytera personal, eller på att de illegalt utropade federationsobjekten i Ukraina har väldigt dålig ekonomi.

I Ryssland finns en organisations som kallas (Ukrinforms översättning) Safe Internet League. Organisationen ägnar sig t ex åt att fördöma Kreml-kritiska Tik-Tok-artister. Nätet skall inte vara säkert för regim-motståndare.

Det skrivs mycket om de ryska försöken att förbättra relationerna med länder framför allt i Afrika och Sydamerika, bl a för att få stöd i FN, och man får intrycket att man har viss framgång. Men tittar man på utfallet i FN ser man att Ryssland saknar stöd, även om länder som röstar mot Ryssland inte gör affär av det. Fördömande av Ryssland har tagits nästan unisont av generalförsamlingen, och man har förlorat platser i ett antal organ, nu senast inga ryska domare i Internationella domstolen. De länder där Ryssland har framgång är framför allt Mali, Niger, Burkina Faso och Libyen, och kanske några till med militärjuntor vid makten.

I Sverige är det en del som hävdar att Ryssland är så många gånger större än Ukraina, så de kommer att vinna. Regeringarna i centralasiatiska länder, som begriper sådana här saker bättre än de flesta, gör tydligen en annan bedömning, och positionerar sig succesivt längre och längre från Kreml.

Länder världen runt lämnar det sjunkande skeppet. Utom vissa diktaturer som är beroende av ryska pengar och soldater. Till och med Iran börjar fundera på om det är en god affär att vara allierad med Ryssland. De gör det för egen nyttas skull, naturligtvis, men frågan är om Ryssland kan leverera vad de lovat.

Återger nedan en artikel på Ukrinform 11/11, som jag tyvärr inte är kompetent att kommentera, men förmodligen beskriver något ganska betydelsefullt:

The relevant statement was made by the Office of the President of Ukraine, an Ukrinform correspondent reports.

Yermak expressed hope that the newly appointed Ambassador of the Republic of South Africa to Ukraine, who presented his credentials to President Volodymyr Zelensky on Friday, would be as actively involved in the implementation of the Ukrainian Peace Formula as his predecessor.

The Head of the President’s Office thanked Sydney Mufamadi for his active participation in all national security advisors’ meetings, which took place in Denmark, Saudi Arabia, and recently in Malta.

“I appreciate your personal support in engaging African countries in promoting the Ukrainian Peace Formula. We value the Republic of South Africa’s participation in several working groups on the Peace Formula. Thank you for the willingness to join Working Group No. 9 on preventing escalation and repetition of aggression,” Yermak noted.

The parties discussed preparations for the next national security advisors’ meeting on the restoration of sustainable and just peace based on the Ukrainian Peace Formula.

Yermak mentioned that Ukraine is interested in taking part in the upcoming African Union Summit, scheduled for February 2024 in Ethiopia.

 

 

 

 

2023-11-09

I stort sett har det inte hänt någonting de senaste dagarna när det gäller läget längs fronterna i Ukraina.
Så när som på: Att man förstört utrustning och förbrukat ammunition för flera hundra miljoner kronor och ödelagt hus och vägar och jordbruksmark. Och att det dött ett par tusen soldater och ännu fler blivit invalidiserade.
Alltså nästan inga förändringar av positionerna på fronten, men väldigt intensiva strider, med mycket stora förluster.

Framför allt ryssarna anfaller nu: Försöker erövra Avdiivka. Gör motanfall för att stoppa den ukrainska framryckningen vid Bakhmut. Försöker förbättra positionerna längst i norr och väster och söder om Donetsk. Försöker köra bort ukrainarna vid Dnjepr och försöker att förbättra positionerna på Melitopolfronten.
Vid Avdiivka tycks ryssarna ha övergivit försöket att inringa staden några kilometer norr och väster om den, och inriktar sig nu på att inringa själva centrum genom att anfalla den nordvästra delen av staden från norr och sydväst. Det tycks också vara mer av konstanta angreppsförsök, och inte som tidigare stora samlade attacker (två gånger), vilket förmodligen hänger samman med att man gett upp stora pansaranfall, och i stället gör ständiga små infanteriattacker. Slaget om Avdiivka har nu pågått i en månad.
Ukrainarna fortsätter försöka avancera vid Bakhmut och på Melitopolfronten. Samt utvecklar den framgångsrika småskaliga operationen på vänstra Dnjepr-stranden.

Vi kan konstatera att ryssarna genomfört mycket omfattande anfall på östra fronten och dragit på sig väldigt stora förluster, vilket borde vara dålig strategi. För att vinna ett utnötningskrig är det bäst att låta motståndaren anfalla.
Den mest rimliga förklaringen är att man på sikt ställt in sig på ett långvarigt stillestånd, typ Korea, och man nu strävar efter att etablera en bra stilleståndslinje. Bl a vill man kanske ha kontroll över hela stadsområdet Donetsk, med kol- och järngruvor och stålverk, flygfält, motorvägar och förorter, och då behöver man erövra Andiivka.

Förutom att etablera optimal stilleståndslinje, blir Rysslands strategi i övrigt i så fall att hindra ukrainsk framryckning och trötta ut Ukraina med terrorbombning mot civila, ekonomiska mål och infrastruktur.

Ryssarna använder nu ganska mycket glidbomber, alltså bomber som fälls/avfyras från flygplan och sedan glidflyger åtskilliga kilometer, i viss grad styrbara. Det ersätter delvis de luftvärnsrobotar inom S-300 systemet man tidigare använt mot frontnära mål, och är nästan lika svåra att skjuta ner. Tydligen kan man producera ansenliga mängder av dessa bomber, och sparar på S-300-roobotar. Bomberna tycks orsaka ukrainarna betydande förluster.

Robotattacken som (förmodligen) förstörde en rysk Robotkorvett gjordes mot ett skeppsvarv vid Kerch, nästan vid Kerch-bron. Man har alltså förmåga att attackera bron med robotar.

Ukrainska underrättelsetjänsten beräknar att Ryssland har en betydande kapacitet att tillverka precisions-missiler och större kryssningsrobotar, och byggt upp ett lika stort lager nu inför vinterbombningarna, som man hade 2022. Tillsammans med väldigt många iranska EPA-kryssningsrobotar kommer man att kunna skicka fler robotar än förra vintern. Dessutom har man förbättrat sin taktik för att undvika ukrainskt luftvärn, så det är risk för att effekterna av vinterns attacker mot Ukrainas energiförsörjning blir mer omfattande än förra året. Å andra sidan har Ukraina betydligt mer luftvärn nu, och betydligt mer förberedelser och resurser (eller kommer att få snabbt) för att reparera sönderbombade installationer och mer utrustning för reserv-el.
El-energi-slaget kommer alltså att bli mer intensivt än förra året, men svårt att bedöma om det kommer att drabba det ukrainska folket värre eller ej.

Girkin (rysk krigsförbrytare och mycket känd kommentator som f n sitter fängslad för att ha kritiserat Kreml) har gjort ett uttalande (referat hos ISW) där han är mycket pessimistisk angående de ryska utsikterna. Han menar bl a att de illa genomförda attackerna i höst har försämrat de ryska styrkornas förmåga, och att Ukraina i vår när de får F-16 kan skaffa lokalt luftherravälde och på det sättet genomföra offensiver. Och att ryssarna har för lite manskap, speciellt om man väntar till efter presidentvalet med att genomföra allmän mobilisering.

Området vid Beryslav och Gammelsvenskby (strax norr om den sprängda Kakhovka-dammen) är den plats på Ukraina-kontrollerat område som ligger närmast östra Krim (t ex Strilkove där den ryska staben för Cherson-fronten höll till och Feodosia dit ryssarna flyttade en del av svartahavsflottan efter att Sevastopol bombades  (Till Kerch är det närmare från fronten i Zaporitzia.)) Alltså ett lämpligt ställe för Ukraina för att gruppera avfyrningsramper för långdistansrobotar. Då flyttar ryssarna dit artilleri för att skjuta på robotarna och ukrainarna flyttar dit artilleri för att driva bort det ryska artilleriet. Och ryssarna bombar det ukrainska artilleriet, men med dålig precision så att en hel del civila mål träffas.
Detta kan vara förklaringen till det som ser ut som meningslös terrorbombning av oviktiga civila mål.

På tisdagen besköts ett lastfartyg på väg in i en hamn i Odessaområdet med en rysk missil. Nationaliteten på fartyget (ägandet) har inte uppgetts, men det var Liberia-registrerat. En person dödades, eventuellt lotsen, och flera besättningsmän skadades. Ryssarna höjer insatsen i spelet om spannmålsexporten.

Många stats- och regeringschefer i väst har gjort tydliga uttalanden om att man inte får glömma Ukraina, och att fortsatt långsiktigt stöd för Ukraina är absolut nödvändigt. Bl a Italien, Rumänien och Japan. Dock icke Uffe…..

Vid G7-mötet som inleddes i Japan på torsdagen skall man diskutera att ordna en protective shield för Ukraina mot de ryska missil-angreppen. (Enligt Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock.)

Det pågår ett arbete för att kunna beslagta ryska tillgångar i väst; att ta fram gemensam lagstiftning för detta framför allt i EU. Det finns naturligtvis en del problem: Ryssarnas hot om att beslagta västliga tillgångar i Ryssland, men framför allt att det kan bli störningar i de finansiella systemen och hota Eurons värde. Belgien och Luxenburg är de länder där mest pengar finns, och de är oroliga och kräver att alla G7 länder förbinder sig för att hjälpa till att stabilisera. Så detta kommer förmodligen inte att bli verklighet innan årsslutet.

Alla Pugacheva och hennes man Maxim Galkin har återvänt från sin exil sedan våren 2022. Alla har gjort vissa Kreml-kritiska uttalanden och hennes man, som är komiker, har klassats som ”utländsk agent”. Alla har en ikonisk status i Ryssland, som ingen rock-artist i väst kan jämföras med.

Den ideologiska och etniska situationen i Ryssland skärps på grund av den hårda nationalistiska propagandan som används för att skapa stöd för kriget. Putin med flera understryker den speciella ryska kulturen och ryssarnas gudomliga uppdrag att försvara eviga värden (t ex genom att kämpa och dö i krig).
Detta skapar en ökad klyfta mellan ”ryssar” och ”minoriteter” ofta muslimer. Icke-ryssarna känner sig som degraderade till andra klassens medborgare. Bland ryssar finns en traditionell negativ syn på minoriteterna.
Inom den ryska folkgruppen börjar det uppstå ett skikt av medborgare som är skeptiska till de nationalistiska idealen, när regimen vrider upp den nationalistiska propagandan, vilket kan bli grogrund till anti-krigs-stämningar.

2023-11-05

Ryska attackerna mot Avdiivka har i huvudsak stoppats, men ryssarna förbereder en ny anfallsvåg, trots hittills mycket stora förluster. Det blir utan pansar denna gång. Ukraina genomför en del motattacker med viss framgång.
Längst i norr har ryssarna ryckt fram och besatt flodstranden norr om Kupyansk. Det har också varit intensiva strider på några fler avsnitt i öster, t ex har man anfallit vid Vuhledar (sydöstra ”hörnet”). Ukraina fortsätter sina offensiver söder om Bakhmut och på Melitopolfronten.

Inga nyheter om förändringar på fronten de senaste dagarna.

På fredagmorgonen betydligt mer omfattande ryska robotanfall mot civila mål. De senaste dagarna har också flera enheter inom energiförsörjningen anfallits. Kanske börjar den ryska vinterkampanjen mot Ukrainas energiförsörjning rulla igång.

Ryssarna har använt sina nya soldater till att koncentrera styrkor för icke-strategiska attacker med väldigt lite nytta men väldigt stora förluster. Vilket på sikt gynnar Ukraina, eftersom detta är ett utnötningskrig.

Den ukrainska offensiven i sommar och höst har gått väldigt fort fram! Om man jämför med hur det borde ha gått. Enligt militärexpertisen skulle det inte gått alls. För att kunna anfalla en nergrävd fiende bör var man vara dubbelt överlägsen i manskap, ha övertag i artilleri och ha flygherravälde. Så de som är besvikna över ”misslyckandet” är ute och cyklar.
Generellt sett är det så att för att anfalla bör man lokalt vara betydligt överlägsen, och anfallaren kan också räkna med större förluster än försvararna, om man inte gör ett snabbt genombrott. Eftersom den långa frontlinjen måste ”bemannas” har båda sidor svårt att koncentrera tillräckliga styrkor för framgångsrika anfall. Där ena sidan koncentrerar styrkor för anfall, dit tvingas motsidan flytta styrkor från där de försöker anfalla.
För att det skall hända några större förändringar i kriget krävs antingen att väst ökar sitt militära stöd, så att Ukraina kan genomföra större anfall, eller att väst minskar sitt stöd så att Ukraina tvingas gå med på stillestånd, d v s i praktiken avträda de erövrade områdena. (Eller förstås att Kina, Nordkorea och Iran slutar att stödja Ryssland.)

En intressant intervju i the Economist med Ukrainas överbefälhavare general Valeriy Zaluzhny, som Ukrinform citerar från.
Kriget har nu ändrat sig till ett ”positional war” från att ha varit ett manöverkrig. Det är ett utnötningskrig, och det gynnar ryssarna.
Han beskriver vad som behövs för att Ukraina skall kunna få till mer rörelse. Det är väldigt viktigt med artilleri, missiler, flyg och drönare. Mer flyg är det allra viktigaste.
En annan viktig sak är ”electronic warfare” (EW). Där är ryssarna väldigt långt framme och överlägsna Ukraina. Det betyder också att de i viss grad kan skydda sig mot ukrainska drönare och missiler. Ukraina måste bli bättre på detta, och på att klara sig mot ryssarnas EW.
Avancerat informations- och beslutsstöd är också viktigt.
Ett ytterligare viktigt område är minröjning. Ryssarna har lagt ut massor av minor, och när ukrainarna röjer dessa blir de beskjutna. Och så skjuter ryssarna nya minor med kanoner. 
Ukraina har också svårigheter med att utbilda nya soldater. Ryssarna kan bomba träningsläger, och man vill inte avvara erfarna befäl från fronten som utbildare.
Sammantaget är, vilket man kan vänta när man intervjuar en militär, nästan allting viktigt. Det enda (i stort sett) som han inte nämner är faktiskt stridsvagnar!

Intervjun har spätt på resonemangen bland kommentatorer om att kriget är i ett dödläge.
Ukrainas presidentstab har gjort ett uttalande om att militärer bör hålla truten (min översättning). Zelensky bytte den 1:e november ut en annan general, chefen för specialstyrkorna (SSO) efter att denne hade gett en intervju.

Ryssarna har nu övertag när det gäller flyg, artilleriammunition, EW och kanske även små drönare. Och naturligtvis när det gäller långdistans-missiler. Troligen också när det gäller att få fram mer manskap.

Om antal soldater:
Den ryska invasionen startades med ca 180.000 soldater. Sedan dess har man skickat bortåt 300.000 mobiliserade och kanske 250.000 nyrekryterade till Ukraina. Samt flytta dit omkring 150 – 200.000 av de ursprungliga reguljära styrkorna från andra delar av Ryssland. Sammanlagt alltså omkring 900.000 soldater. Och av dessa är drygt 400.000 kvar (enligt Ukraina). Rysslands förluster måste enligt denna beräkning vara nästan 500.000 förlorade som dödade eller permanent skadade (plus 40.000 Wagnersoldater). Därav uppskattningsvis över 150.000 döda.
Ukraina har också väldigt stora förluster. För ett par månader sedan uppgav ukrainska försvarsdepartementet (indirekt och oavsiktligt) att omkring 30.000 ukrainska soldater dödats. En rimlig uppskattning nu kan vara 50.000 dödade. Andelen permanent skadade är proportionellt sett högre, så totala antalet permanent förlorade bör vara omkring 200.000 nu.
USAs försvarsdepartement uppger 120.000 döda ryssar och 180.000 svårt skadade i augusti och 70.000 döda ukrainare och 120.000 svårt skadade.
Notera att det kalla uttrycket ”permanent skadade” betyder t ex att man förlorat benen, en arm, synen, eller delar av matsmältningssystemet.

En analytiker anger att ryska försvaret har kapacitet att ta in och ge enkel utbildning till omkring 20-25.000 rekryterade soldater i månaden. De ca 300.000 som mobiliserades förra hösten, utbildades delvis på läger för värnpliktigas grundutbildning och delvis inte alls. Skall man genomföra en stor mobilisering till sommaren -24, så får man hoppa över en omgång värnpliktsutbildning, men man kommer ändå ha svårt att ta hand om så stort antal rekryter.
De nyrekryterade som skickas till Ukraina har i allmänhet dålig utbildning (eller nästan ingen). 
Av de drygt 400.000 ryska soldater som nu finns i Ukraina är större delen nyrekryterade / nymobiliserade med dålig utbildning.

Wagners framtid håller eventuellt på att formeras:
En del av soldaterna har lämnat Wagner och tagit värvning i privata militärorganisationer som kontrolleras av krigsdepartementet. Det uppges nu att huvuddelen av Wagnerförbanden kommer att hyras in via Rossgardia, och börja tjänstgöra igen. Hur samarbetet med försvarsstabens styrkor kommer att fungera får vi se.

I Uzbekistan dömdes en man för att ha tjänstgjort i ett frivilligförband på rysk sida. Uzbekistan stöder uppenbart inte Ryssland.

Frankrike är inte speciellt generösa med militärt eller ekonomiskt stöd till Ukraina, jämfört med andra europeiska länder. Men gör en insats mot Ryssland genom att bygga militärt samarbete med gamla ryska bundsförvanter som Armenien, Uzbekistan och Kazakstan , och alltså bidrar till att dessa fjärmar sig från Ryssland.

Det talas väldigt mycket om USAs stöd till Ukraina, och ibland får man intrycket av att USA står för huvuddelen av detta. DNs ledarsida skriver t ex att ”alla tittar på USA” när det gäller stödet (det gäller förstås anställda på DNs ledarsida). Men det stämmer inte: EU-länderna tillsammans ger mycket mer än USA, och därtill kommer stöd från t ex Storbritannien, Norge, Japan, Sydkorea och vissa arabländer. Många av dessa ger bara humanitärt stöd eller budgetstöd, men det blir samma effekt, eftersom det då blir mer andra pengar över till vapen. 
USAs stöd är viktigt när det gäller vissa vapen t ex Himars, men det utgör nog högst 20% av totalen.
Sedan är det också så att de uppgivna kostnaderna för donerade vapen kan vara uppblåsta. Det kan röra sig om gamla vapen, som ändå man planerat att ersätta. Ekonomiskt och humanitärt stöd är huvudsakligen i riktiga pengar. Eller när man ger pengar till att köpa vapen för på marknaden (t ex när Danmark köper sovjetbyggda flygplan och ger till Ukraina).

 

2023-10-29

Ryssland genomförde 24-25:e en tredje anfallsvåg och lyckades rycka fram ytterligare en kilometer norr om Avdiivka. Runt själva staden och väster om har de försumbara framgångar. Enligt uppgifter håller man på att föra ytterligare trupper för att kunna genomföra ytterligare anfallsvågor. Det är en bit kvar innan man har skurit av Avdiivka, och ju längre inringningsframryckningen sträcker sig, ju svårare blir det; underhållsvägarna blir längre och mer utsatt för motståndarens bekämpning, och man attackeras från tre håll. Vid Bakhmut var man nära att fullborda inringningen, men lyckades aldrig med den sista biten.
Enligt uppgifter håller ryssarna på att samla ihop mer trupper för att kunna genomföra en ny  anfallsvåg, men ännu inga rapporter om något mer försök.
ISW visar ukrainska framgångar söder om fästningen.

ISW instämmer i min förmodan att förlusterna av framför allt stridsfordon vid Avdiivka, på sikt innebär en betydlig minskning av förmågan att försvara sig mot den ukrainska offensiven på andra frontavsnitt

Ukrainska försvaret har genomfört en del evakuering av civila i byar längs Dnjeprs strand öster om Cherson. Man räknar alltså med ökad rysk bekämpning av flodstranden, vilket tyder på att man avser att fortsätta med den ökade aktiviteten på andra sidan floden.

På övriga frontavsnitt något lägre aktivitet nu, och några smärre terrängvinster för båda sidor på olika områden. På Melitopolfronten tycks det som om Ukraina nu framför allt inriktar sig på att försöka bredda inbuktningen i de ryska linjerna.

Olika medier hävdar att ryssarna har ”barriär-förband” som finns bakom frontförbanden för att hindra soldater att retirera/fly, och som faktiskt skjuter de egna soldaterna som försöker. Det påstås att hela förband har hotats med beskjutning om de retirerar. Kan vara en överdrift.

Zelensky hävdar att Ukraina håller på att få ett ”robot-herravälde” över Krim, så att ryssarna inte är säkra någonstans där. Ryssarna håller på att flytta hela sin flotta från marinbaserna på Krim. Samtidigt tycks det som om ryssarna har blivit bättre på att försvara sig mot de ukrainska robotangreppen, trots att mycket av luftvärnet förstördes i de inledande angreppen, och använder enligt uppgift fortfarande flygbaser på Krim.

Betydligt färre ryska robotangrepp mot civila mål i Ukraina de senaste dagarna. Bedömare tror att det beror på att ryssarna avvaktar och bygger upp sina lager av robotar, för att kunna genomföra massiva anfall mot Ukrainas energiförsörjning i vinter.

Zelensky rapporterade att 50 skepp hittills har lastats i Ukrainska hamnar som ett resultat av den ”nya spannmålskorridoren”.

Moldavien skärper tonen mot Ryssland, och stänger av ryska och rysslandsvänliga medier. Vad kommer att hända med Transnistrien? Både Ukraina och Moldavien vill gärna att den ryska kontrollen av området upphör.

Under hela kriget har Ryssland levererat gas till Europa via gasledningar genom Ukraina. De största köparna av den ryska gasen är Österrike och Italien. Nu meddelar Ukraina att man kommer att stänga gasledningarna under nästa år. Lars Wilderäng hävdar att Västeuropa har betalt Ryssland mer för gas och olja under kriget, än vad de gett i bidrag till Ukraina.

I ockuperat område kräver landsförrädarnas myndigheter att du skall vara rysk medborgare för att få vård på sjukhus. De ukrainska medborgarna och rättmätiga invånarna förvägras alltså sjukvård på sina egna sjukhus.

Ryska utbildningsdepartementet har utfärdat instruktioner till universiteten att undvika ”diskussioner om negativa trender”. Ett ytterligare steg i förtrycket av det fria ordet, och förmodligen ett verktyg för att kunna avskeda regimkritiska lärare. Detta är bara ett exempel.

Makthavarna i Ryssland eldar på de invandrarfientliga stämningarna i Ryssland. Raider mot medborgare med invandrarbakgrund och gästarbetare med uppehållstillstånd framför allt från centralasiatiska länder. Dels görs det för att öka Putins popularitet bland nationalistiska grupper (det finns en utbredd rasism i Ryssland). Dels som ett sätt att tvinga invandrare att ta värvning i armén. En ny lag möjliggör att beröva en naturaliserad invandrare medborgarskapet om denne fälls för något brott. Sen kan man erbjuda personen att återfå sitt medborgarskap om han tar värvning.
Kortsiktigt alltså vinst för Putin. Men på sikt ökar man motsättningar mellan grupper inom riket, och spär på motviljan bland ryssar mot ickeryska delar av befolkningen.   
Putins nationalistiska dröm handlar om det ryska folket, vilket innebär att betydande delar av Rysslands befolkning framstår som andra klassens medborgare. Separatist-strävande i icke-ryska delrepubliker ökar. Kadyrov får problem hemma med sitt stöd för Putin.

Lavrov säger att fredsmötet på Malta är Rysslandsfientligt.
Varje seriöst fredsinitiativ /-möte är Rysslandsfientligt, eftersom Ryssland är freds-fientligt!

 

2023-10-24

Ryssarna genomförde 19-20 oktober en ny stor våg av attacker mot Avdiivka, ånyo med extremt stora förluster framför allt av pansar, och med mycket lite resultat i erövrad terräng. Man försöker genomföra en inringning, och har hittills (sedan 9/10) nått ca 2 km av de ca 10 km framryckning som behövs för att fästningen skall betrakta som inringad. Ukrainarna har några gånger tryckt tillbaka ryssarna, så striderna kan anses röra sig fram och tillbaka, men alltså netto med en liten rysk terrängvinst.
Nu uppges det att ryssarna håller på at samla ihop förband för ytterligare en anfallsvåg.

Ukrainas generalstab uppger att man den 19:e oktober dödade 1380 ryska soldater, vilket är en extrem siffra. Det kan vara siffror från tidigare dagar som rapporterats in i efterhand. Även om man inte skall lita på partisk rapportering, kan man ändå utgå ifrån att de senaste dagarnas ryska förluster varit fruktansvärt stora, både i soldater och materiel. Min uppskattning är att de i anfallet mot Avdiivka under fjorton dagar har förlorat bortåt tiotusen soldater i dödade och sårade och t ex mer än 100 stridsvagnar. Detta innebär på sikt en betydlig minskning av förmågan att försvara sig mot den ukrainska offensiven på andra frontavsnitt.

Ryssland har under 2023 förmodligen skickat omkring 350.000 nya soldater till Ukraina ( huvuddelen av de som mobiliserades hösten 2022 plus rekryterade under 2023) förutom de ca 70.000 Wagner rekryterat. De flesta har fyllt på förband som haft stora förluster, men en del har bildat nya förband, som t ex den 25:e armén som jag skrivit en del om. På detta sätt har man kunnat få fram trupper som man använder i Avdiivka och till andra offensiv-försök. Men totalt sett kan man ändå anta att de har för lite reserver på flera frontavsnitt. Ukraina uppger att Ryssarna har över 400.000 soldater i Ukrain

Ukraina gör ett anfall på vänstra stranden av Dnjepr, öster om Cherson. Det är mer än en spanings- och sabotageräd, som ibland hävdas. Man har anfallit ryska ställningar och försvarar sig mot ryska motangrepp. Ryssarna har flyttat mer stridsdugliga förband till andra frontavsnitt, och dragit ner på försvaret av flodstranden, så Ukraina vill naturligtvis testa dem.
Det är dock osannolikt att ukrainarna sätter igång en full offensiv på vänstra stranden. Det skulle kräva omfattande transporter av underhåll med båt över floden, och vara alldeles för riskabelt, om man inte har tryckt bort ryskt artilleri bortom skotthåll. Däremot utökade störningsoperationer som den som pågår nu, vilket också innebär en bas för räder. Vilket blir väldigt otrevligt för ryssarna, som blir tvungna att köra bort ukrainarna från vänstra stranden.
(Vänstra stranden är alltså södra/östra stranden av Dnjepr, som hålls av ryssarna.)

I övrigt fortsätter de ukrainska attackerna söder om Bakhmut och på Melitopol-fronten med små framsteg. Det förekommer också uppgifter om ukrainska motanfall på norra fronten.

Enligt uppgifter citerade av Ukrinform skickar USA nu artillerigranater för att fylla upp sina lager i Israel, i stället för att skicka dem till Ukraina. USA har ett stort ammunitionslager i Israel, som israelerna har löfte om att få ta i anspråk på kort varsel vid behov. USA har lånat från detta lager för att skicka till Ukraina, och nu vill Israel att det fylls på. Huruvida detta kommer att innebära mindre ammunition till Ukraina, på kort eller medellång sikt, är oklart, men brist på artilleriammunition är en begränsande faktor.
Samtidigt kan inte Israels krig i Gaza behöva särskilt mycket tung artilleriammunition jämfört med Ukrainas försvarskrig mot en halv miljon ryska soldater.

Angående ATACMS, så uppger Lars Wilderäng att detta är trettio år gamla robotar, som USA hur som ganska snart skulle skrota. Ändå har de omedelbart visat sig extremt effektiva mot ryska bakre mål. Eftersom det skulle kosta pengar att skrota dem, sparar USA pengar på att skicka dem till Ukraina.

Artilleri är viktigt i den form av relativt stillastående krig som huvudsakligen utkämpas i Ukraina nu. Man stormar motsidans ställningar med artilleriunderstöd och försvarar sig genom artilleribekämpning. Därför är tillgången på kanoner och artillerigranater viktigt.
Rysslands använder omkring 400.000 granater i månaden, och produktionskapaciteten är inte tillräcklig för detta. Men man har en hel del i lager, och importerar från Nordkorea, så man kan fortsätta på denna nivå under 2024.
Ukraina har större brist på ammunition. Man behöver lika mycket, men västvärlden har ännu inte hunnit öka upp produktionen för att möta detta behov.
Den andra delen är kanonerna: Ryssarna hade gigantiskt många, men har förlorat en hel del. Mer betydelsefullt är att eldrören blir slitna och precisionen avtar. Ukraina har färre kanoner men tydligen bättre och med längre skottvid. Och kanske större andel självkörande. Så det anses att Ukraina trots färre granater har ett övertag i artilleridueller.
Trots allt: bristen på artillerigranater är förmodligen en viktig anledning till att den ukrainska offensiven går långsamt.

Kazakstan uppges ha infört förbud för vidareexport till Ryssland av diverse elektroniska produkter som kan användas i krigsmaterial. Det skall avse komponenter som behövs i framför allt robotar, som Ryssland importer från väst på omvägar. Det innebär att Kazakstan, åtminstone delvis, ansluter sig till embargon för att försvåra den ryska vapentillverkningen.

DN avslöjade att SSAB säljer stål till Ryssland via bulvaner i bl a Kazkatan och Uzbekistan. I ett skriftligt svar till journalisterna säger man att man omedelbart avbryter affärsförbindelserna med de företag som DN har undersökt. Alltså inte till de andra bulvanföretagen i olika länder som DN inte har undersökt. Det betyder väl att man fortsätter sälja stål till Ryssland?

Kyiv Post har en rubrik: ”A Third of Humanitarian Aid for Ukraine’s Military has ‘Disappeared’”. Den är lite missvisande. Ukrainska tullverket har granskat tulldeklarationer som uppgett humanitär leverans till militära förband. Av dessa saknas bekräftelse från mottagaren för en tredjedel. Detta kan bero på olika saker: Man har fört in varor som aldrig varit avsedda som hjälp på falsk tulldeklaration. Gods som deklarerats som hjälp har försnillats på vägen från gränsen till den avsedda mottagaren. Den avsedda mottagaren har fått leveransen, men har viktigare saker att göra än att sköta rapporteringen till tullverket. Det är alltså bara den andra av ovanstående förklaringar som innebär att hjälp försvunnit. I det första fallet är det inte hjälp utan hela tiden smuggling, och i det sista alternativet har hjälpen kommit fram men inte rapporterats. Men: förmodligen förekommer det att hjälp stjäls eller förskingras; alldeles för mycket. Dock säkert inte alls så mycket som en tredjedel.

Angående ryska tillgångar i EU och andra länder. Ett exempel:
Det multinationella företaget VEON äger Kyivstar det största ukrainska telecom-bolaget inom sociala medier mm. Ukrainska staten konfiskerade 47,8 procent av aktierna i Kyivstar, eftersom LetterOne (en fond baserad i Storbritannien) äger så mycket av VEON. Man anser att LetterOne kontrolleras av ryska oligarker. Men alla ägare av VEON drabbas lika av konfiskationen, och internationella ägare protesterar. Å andra sidan: om LetterOne äger nästan hälften av VEON, så är det mycket troligt att LetterOnes ägare kontrollerar VEON genom ägande därutöver, dvs att även VEON är ett oligark-företag.
Problemet är egentligen att EU inte har ingripit mot LetterOne, om nu det ägs av ryska oligarker.