Översikt 2024 01 05

 

Den ukrainska offensiven dog ut i slutet av sommaren, och i stället har ryssarna gått till offensiv. Ryssarna har dock endast erövrat små terrängområden. Inte ens de prioriterade attackerna mot Avdiivka har (ännu så länge) åstadkommit någon betydelsefull förändring.
Sannolikt har ryssarna haft mycket större förluster än ukrainarna de senaste månaderna.

Ukrainarna konstaterade efter ett par dagar av sin stora offensiv i början av sommaren att det inte gick att göra stora attacker med stridsvagnar mot befästa linjer. Ryssarna har trots detta gjort flera försök av detta slag under hösten, och följaktligen fått stora förluster av pansarfordon. Ukrainarna övergick till långsamma småskaliga attacker, och gjorde en del framsteg, Först i söder och senare vid Bakhmut. Nu har alltså ryssarna tagit över initiativet, genom att offra stora antal nyrekryterade soldater i vansinnesanfall.

Ryssarna genomförde alltså mycket omfattande missil-anfall mot Ukraina 29/12 – 2/1. Därefter betydligt mindre. Man har nästan inte använt några större ryska missiler under åtskilliga veckor dessförinnan, så man har uppenbart begränsat lager, och sparat för ett kunna göra en samlad större attack. De större attackerna kommer förmodligen att fortsätta med några dagars mellanrum, på samma sätt som förra vintern, så det visar sig hur mycket robotar man har.
Ukraina genomför en del framgångsrika missil-attacker, bl a mot ryska staber och flygfält, med Strom-Shadow robotar och egna kryssningsrobotar. Ryssarna träffar naturligtvis också ukrainska militära mål, men det får vi inte höra så mycket om. Leveranserna av iranska robotar har ökat betydligt under året, medan ryssarnas egen tillverkning av olika robotar inte verkar öka nämnvärt.

Frågan är vad som händer.

Till att börja med kan man konstatera att terrängvinster, i den omfattning ryssarna gjort sådana de senaste månaderna, inte fäller avgörandet. Fortsätter man i samma takt tre fyra månader så kommer läget i princip ändå inte att ha förändrats. Det som avgör är dels hur stora förluster man åsamkar fienden, dels om några nya initiativ förändrar bilden.

Ett litet exempel är när ukrainarna flyttade fram avancerat luftvärn (Patriot, Iris eller motsvarande) nära fronten i söder och sköt ner fem ryska flygplan. Detta ledde till att ryssarna slutade att använda flygbomber i Cherson-området, vilket i sin tur förmodligen var en bidragande orsak till att ryssarna inte lyckats driva bort ukrainarna vid Dnjepr. Ryssarna kunde naturligtvis använda flyget mer i öster i stället, så någon avgörande skillnad totalt åstadkoms inte. Och ukrainarna har nog flyttat tillbaka luftvärnet till Kiev nu, så ryssarna återupptar flygbombningen av flodstränderna.
Dock visar det att ganska små förstärkningar med moderna vapen kan förändra situationen. Alltså kan ett tjugotal F-16 plan eller betydligt fler avancerade luftvärnsrobotar göra stor skillnad.

En annan faktor (som jag tjatat om) är användningen av drönare. Alltså små drönare som används i markkriget. Från att i början av kriget knappt funnits, så är det nu det i särklass viktigaste vapnet, och man kan, på vardera sidan, förbruka bortåt 100.000 drönare i månaden (om man har så många). Tekniken och taktiken utvecklas snabbt och kvantitet, tekniska möjligheter och taktik kommer att ha stor betydelse för utvecklingen i markstriderna. Ukrainarna har förhoppningsvis fler kreativa konstruktörer och något mer flexibla befäl.

Ryssarna har varit de som framför allt anfallit de senaste månaderna. Frågan är hur man skall utvärdera detta. Att ukrainarna har varit försiktiga med egna attacker beror förmodligen delvis på att man vill hålla nere förlusterna i människoliv. Anfall mot befästa fiender innebär stora förluster.
Samtidigt har ryssarna förmodligen haft mer artilleriammunition och mer understöd av raketer och flygbomber.
Det viktiga är hur stora förluster vardera sidan åsamkas, och huruvida man kan ersätta sina förluster.

Ryssarna rekryterar nu kanske omkring 30.000 soldater i månaden. De flesta ges en mycket kort utbildning och skickas till fronten för att bli köttvågor i de ryska attackerna. Det är till stor del gästarbetare / invandrare som rekryteras. Man kan fråga sig om det kommer att fungera på sikt, när det sprids i befolkningen att de nyrekryterade offras på detta sätt.
Man har möjlighet att mobilisera mycket stora antal. Det finns förmodligen omkring tre miljoner ryssar som gjort värnplikstutbildning de senaste femton åren, och alltså är ”reserver”.   Den avgörande faktorn är hur många man har möjlighet att ge en ens minimal repetitionsutbildning, och hur många det finns befäl och tyngre utrustning för.
Ryssarna tycks ha anmärkningsvärt låg kapacitet att tillverka stridsvagnar eller stridsflygplan, och förlusterna av stridsfordon på slagfältet ersätts huvudsakligen med äldre modeller från förråd.
(När det gäller stridsvagnar hade man förmodligen lagt ner tillverkningen av de äldre modellerna, och sedan har man misslyckats med att få fram en modern stridsvagn. Dock bör man rimligtvis kunna öka produktionen av äldre modeller, men förmodligen inte ens av de halvmoderna typerna.)

Just nu är inte stridsvagnarna kungar på slagfältet, men det kan komma ny faser i kriget när det blir stora pansarslag, och då är förmodligen de modernaste vagnarna extremt överlägsna.

Sammantaget verkar det som om ryssarna inte har kapacitet att tillverka tillräckliga mängder av flygplan, stridsfordon, robotar eller artillerammunition för att tillfredsställa krigsmaktens behov. Kan vara överoptimistisk spekulation.

I Ukraina pågår just nu diskussioner om inkallelse (”mobilisering”), och man håller på att ändra värnpliktslagstiftningen. Problemet är att många av de som tog värvning i början av kriget har stridit i snart två år, med ganska lite ledighet eller vila. Man måste få fram några hundra tusen nya soldater, framför allt för att kunna byta av de som strider vid fronterna nu. Det tycks fortfarande gå att få folk att ta värvning men det går trögt, och man har vad jag förstått ännu inte inkallat värnpliktiga.
Ukraina har också problem med utbildningskapaciteten och med tyngre vapen.

Den ukrainska ekonomin är helt beroende av bidrag från omvärlden.
Industrin fungerar förvånansvärt bra och man har en betydande inhemsk vapentillverkning. Framför allt står hela världens vapenföretag i kö för att starta samarbetsprojekt med de ukrainska tillverkarna eller den ukrainska krigsmakten. Så teknik och kapacitet har man tillgång till, förutom när det gäller de mest avancerade vapnen. Problemet är naturligtvis pengarna. Men erfarenheterna från riktigt krig är värt miljarder för tillverkarna.
Dock är naturligtvis Ukraina mycket beroende av leveranser utifrån av alla slags krigsmaterial.

Officiellt har den ryska ekonomin påverkats ganska lite av kriget och sanktionerna. Men detta beror delvis på att man underbalanserat budgeten, vilket stimulerat ekonomin och hållit uppe BNP. (Man har tagit reservfonder i anspråk vilket bokföringsmässigt minskat underskottet i statsfinanserna. Hur mycket av BNP som utgörs av inflation är svårbedömt eftersom inflationssiffrorna för Ryssland är otillförlitliga.) På sikt blir det svårt. Inflationen och räntorna kommer att öka och det är redan arbetskraftsbrist. Det kommer att bli varubrist och sänkt levnadsstandard för medborgarna. Man drar ner på de offentliga utgifterna för allt utom kriget.

Putin har total makt, och propagandan håller uppe stödet för honom och kriget. Men motståndet och kritiken ökar. Anfallet mot Ukraina var ett gigantiskt misstag och fler och fler inser detta. Putin kan omöjligt backa, han måste vinna, annars är han slut som härskare. Om han försvinner kommer makten att tas över av hökar som inte behöver ta ansvar för hur kriget startades, men som kan ta äran av att rädda Ryssland genom att vinna det. Så någon förändring inneifrån Ryssland är inte i sikte de närmaste åren.

På åttiotalet kollapsade Sovjetunionen delvis på grund av Reagans upprustning (eller prat om upprustning). Så en enad västlig front mot Ryssland kommer förmodligen att leda till den ryska diktaturens sammanbrott, när man inte kan klara av kapprustningen. Men det blir om några år.