Rysslands anfallskrig mot Ukraina – Sammanfattning av läget 2024 02 10

 

Innehåll 

·       Bakgrund 2013 – 2022

·       Är Ukraina en del av Ryssland?

·       Krigsutveckling 2022 – 2023, översikt 

·       Läget februari 2024

·       Terrorbombningen av Ukraina

·       Förhållandena på ockuperat område

·      Rysslands ekonomiska och militära kapacitet

·       Ukrainas ekonomiska och militära kapacitet

·       Politisk utveckling i Ryssland

·       Vem vinner kriget 

·       Militär teknik- och taktikutveckling

·       Cyberkrigföring och cybersäkerhet

Om:

Jag följer framför allt Ukrinform, the Guardian, ISW (Institute for the study of war), Kiev post, Politico, Ośrodek Studiów Wschodnich, UK ministry of defence och Cornucopia, vilka i sin tur hämtar information från olika håll. Jag betraktar ingen av dessa källor som opartisk eller helt pålitlig. Mina slutsatser bygger på kombination av många små detaljer, sammanvägning av flera olika uppgifter eller indirekt tolkning av officiella uttalanden eller avsaknad av uttalande.

 

Bakgrund 2013 – 2022

Vintern 2013-14 revolterade det ukrainska folket mot den Rysslandsvänlige presidenten Viktor Janukovytj. Han avsattes av parlamentet den 22:a februari och flydde till Ryssland. Ryssland skickade in ryska soldater på Krim och i östra Ukraina i samarbete med lokala ryssvänner, och erövrade på detta sätt Krim, och en del i öster senare kallat Donbas. Kriget i Donbas eskalerade, och ett stilleståndsavtal mellan Ryssland och Ukraina slöts. Mindre stridigheter har pågått sedan dess. Det ryska anfallskriget mot Ukraina har alltså pågått sedan 2014.
I svenska medier uppmärksammandes knappt att det var en rysk invasion, utan beskrevs endast som ett uppror av separatister. I verkligen hade ryssarna betydande förband i Ukraina men utan beteckningar.

Är Ukraina en del av Ryssland?

Det korta svaret är: Det mesta av Ukraina är en del av Rus-land, alltså det område som behärskades av ruserna för omkring tusen år sedan. Det omfattade nuvarande Belarus och delar av nuvarande Ryssland och Ukraina.
Den nuvarande republiken Ryssland är egentligen Moskva-imperiet, som från början var ett mindre storhertigdöme inom rusernas område.
Huruvida ryssar och ukrainare ”egentligen” är samma folk är en meningslös fråga. Folk är något som uppstår, förändras och försvinner. Under en del tidsperioder har det haft administrativ och juridisk betydelse, men nuförtiden är det framför allt en subjektiv uppfattning hos människor och en etnisk identitet. Sedan hundra år gäller att vi utgår från de nationsgränser som finns, och accepterar folkblandning. Idén om folk används huvudsakligen av populistiska / fascistiska politiker för att skapa fiender.

 

Krigsutveckling 2022.– 2023, översikt

Fas 1. Rysslands invasion:

a)      Mot Kiev från Belarus. Mycket illa förberedd av ryssarna, och små Ukrainska förband lyckades stoppa ryssarna.

b)      Nordöstra Ukraina: Ryssarna ockuperade norra Luhansk och stora områden runt Charkiv.

c)      Östra Ukraina (Donbas): Ukrainarna var förberedda och höll delvis emot. Långsam rysk framryckning framför allt i söder mot Mariupol.

d)      Söder: Ukraina gjorde till att börja med inget motståd, och Ryssland erövrade en stor del av Zaporitja och Cherson oblaster, ryckte fram mot Odessa men stoppades. Angrep Mariupol i ryggen.

Fas 2: Ryskt totalkrig och reträtt.
Ryssarna gav upp försöken att erövra Kiev och lämnade området, liksom försöken västerut från Cherson.
I Donbas erövrade man efter mycket hårda strider Mariupol, Sievredonets och Lysychansk, till priset av förmodligen minst 50.000 döda civila. Men har fortfarande inte erövrat hela Donetsk oblast.

Fas 3: Ukrainas motanfall (sommaren-hösten 2022)
Ukraina går till motanfall och befriar de ockuperade delarna av Charkiv-regionen och sedan också delar av Cherson väster om Dnjepr.
Ryssland låter Quislingar utropa folkrepubliker i de fyra delvis ockuperade oblasten, och låter sedan Ryssland annekteras dem.

Fas 4: Rysslands nya offensiv: (Vintern-våren 2023)
 Ryssland mobiliserar och tar hjälp av Wagner och inleder offensiv. Under våren erövrar man först staden Soledar och sedan Bakhmut i norra Donetsk. Det säga att krigsmakten hade fått uppgift att erövra återstående delarna av oblasterna som man har bestämt vara en del av Ryssland. Den siste maj har man lyckats erövra hela Bakhmut, men långt ifrån hela Donetsk.

Fas 5: Ukrainas stora motoffensiv. (sommaren 2023)
Inleddes i juni, och ledde omedelbart till stora förluster, framför allt stridsvagnar. Man ändrade taktik till en mer försiktig framryckning. Erövrade betydande områden i västra Donbas och en del i Zaporitzja (Robotnyutbuktningen). Flyttade därefter fokus till Bakhmut (där det var mindre förberedda ryska befästningar) och återerövrade betydande områden söder om Bakhmut. Offensiven mattades av i början av hösten, trolige beroende på brist på artilleriammunition, och för att man ville spara på soldaternas liv.

Fas 6: Nytt ryskt försök att erövra Donetsk. (hösten 2023 – vintern 2024)
Sedan början av oktober -23 har Ryssland ökat sina insatser i försök att erövra hela Donetsk. (Och ett område i östra Charkiv oblast.) Bland annat med storm-skvadroner och mycket stora förluster, har man försökt rycka fram mot Kupiannsk, vid Kremina och Bakhmut, och försökt erövra Avdiivka. Med mycket lite resultat. Ukraina inriktar sig på försvar.

 

Läget februari 2024

Sedan början av hösten har det varit huvudsakligen Ryssland som har anfallit framför allt på den östra fronten, förmodligen i syfte att erövra mer av (hela) Donetsk oblast. Man genomför väldigt många attacker med understöd av attackflyg och t om strategiska robotar, förutom vanligt artilleri.  Framför allt försöker man erövra Avdiivka, och har haft små mycket långsamma men oavbrutna framgångar där. Nu ( 10.e feb) hotar man att skära av de ukrainska förbanden i centrum, och en ukrainsk reträtt kan bli nödvändig.

I övrigt bara små ryska framsteg men väldigt höga förluster.

Ukraina håller sedan ett par månader ett brohuvud på vänstra stranden av Dnjepr vid Krynky (förutom brohuvudet man har vid Antonivkabron sedan längre). Ryssarna har försökt trycka tillbaks dem, men inte lyckats trots mångmångdubbel överlägsenhet i soldater.

Ukraina har genomfört en hel del lyckade robotanfall långt inne på ryskt eller ryskockuperat territorium, mot luftvärnsbatterier, flygfält, fartyg, försvarsindustrier och raffinaderier.

 

 

Terrorbombningen av Ukraina

Ryssarna inledde i slutet av 2022 terrorbombning av Ukraina, med kryssningsrobotar och olika missiler (luftvärns- och sjömålsrobotar mot markmål), framför allt mot det ukrainska elsystemet. Det ledde också till stor förstörelse av civila mål och civila dödade och skadade. Angreppen orsakade betydande svårigheter för den ukrainska befolkningen, framför allt när el och  värme slogs ut. Ryssarna började också köpa in billiga iranska kryssningsrobotar, i allt större antal efterhand som iranierna ökade sin produktion.
De billiga ”EPA-kryssningsrobotarna” var effektiva framför allt eftersom de drog ukrainska luftvärnsrobotar, och nötte ner det ukrainska luftförsvaret.
Ukraina lyckades någotsånär upprätthålla elförsörjningen och reparera under sommaren, trots att ryssarna fortsatte angreppen.
Hösten -23 drog man ner på attackerna, men satta efter jul igång med mer omfattande angrepp. Nu med en stor andel iranska robotar. Vintern 23-24 har ukrainarna varit bättre förberedda med reparationsorganisation och med luftförsvar, och de ryska angreppen har inte orsakat några större svårigheter när det gäller elförsörjningen. Attackerna har delvis varit mot andra ”ekonomiska” mål och ren terrorbombning mot civila.

 

Förhållandena på ockuperat område

I de ockuperade områdena kan man konstatera två ryska projekt.

Dels måste man försöka ha kontrollen av de huvudsakligen fientliga ukrainarna. Men det är svårt att stoppa informationsinhämtning för Ukrainas räkning, eller sabotageverksamhet. Stora ansträngningar med räder, kontroller, vägspärrar, fängslande och deportationer av misstänkta motståndsmän eller upprorsmakare, terror mot de som inte inordnar sig. Olagliga arresteringar och tortyr.
Om du som ukrainare inte ansöker om ryskt pass, blir du diskriminerad och trakasserad, förlorar jobbet eller får inte vård på sjukhus. Ockupationsmyndigheterna kan sedan hävda att befolkningen är ryssar eftersom de har ryska pass.

Dels försöker man ryssifiera områdena. Det gör man genom att stimulera invandring från andra delar av Ryssland, samtidigt som man trakasserar de som inte vill samarbeta att flytta, eller helt enkelt deporterar folk. Övergivna fastigheter säljs billigt till invandrare. Man bedriver rysk propaganda i skolor och ungdomsorganisationer, typ Putin-Jugend. Kollaboratörer upprätthåller en skendemokrati och ryskvänliga organisationer.

I riggade val kommer man att visa att befolkningen stöder Putin och kollaboratöradministrationen.

 

Rysslands ekonomiska och militära kapacitet

Ryssland är en mindre stormakt med omkring 140 miljoner invånare. Svårt korrumperat och med en oförmånlig befolkningsstruktur. (EU har 450 miljoner invånare.) Ekonomin är helt beroende av olje- och gas-export.

Putin har sedan 2010/-12 försökt stärka det ryska försvaret (fram till 2022 ganska långsamt) och för detta också försökt bygga upp en modern försvarsindustri, med blandat resultat. Ryssland har nu (februari -24) knappast kapacitet att ersätta vapenförlusterna i kriget, och problem med att ta fram nya moderna vapen. En ytterligare prioritering av krigsindustrin efter presidentvalet i mars, kan förmodligen öka produktionen av en del vapen.  
Sanktionerna mot försäljning av avancerad teknik från väst rundas naturligtvis i stor utsträckning, men är förmodligen ändå betydelsefulla för att begränsa t ex tillverkningen av moderna stridsvagana, missiler och flygplan.
Iran och Nordkorea säljer missiler och ammunition, men de vill ha betalt i någotsånär användbar valuta, eller i värdefulla varor i retur, så detta blir i längden dyrt för Ryssland.

En spridd bedömning är att ryssarna i höst och vinter har fyllt på krigsförbanden med cirka 30.000 soldater i månaden, vilket kan vara mer än de förlorat, så att numerären sakta ökat. Men rekryterna fick förmodligen inte ordentlig utrustning och en del fick knappt någon utbildning.
Ryssland har några miljoner unga män som genomgått grundläggande militärutbildning som värnpliktiga. I princip skulle man kunna mobilisera många hundra tusen soldater. Dock har man inte utrustning, befäl eller utbildningsorganisation för en stor mobilisering. Den partiella mobiliseringen hösten -22 ledde till att många hundra tusen män flydde landet, vilket bl a påverkade ekonomin. Nu har man säkert betydligt hårdare kontroll, så det är förmodligen inte möjligt att fly. Däremot skulle det förvandla landet till en polisstat. Dock; ökningen av antal soldater och de stora förlusterna skadar landets ekonomi. (Ökningen av krigsmakten, ryssgardia  FSBs styrkor och andra säkerhetsorganisationers numerär blir nog tillsammans 3-400.000 man och förlusterna i dödade och svårt skadade är förmodligen 4-500.000. Tillsammans med de som flydde en minskning av arbetskraften med över 1½ miljon.)

Under slutet av 2022 tillkännagavs väldigt stora ökningar av den ryska krigsmakten, men utan några tidsperspektiv. Man håller på att upprätta nya enheter, nya armekårer och divisioner, men kan naturligtvis inte bemanna och utrusta så mycket.

Rysslands ekonomi har skadats av kriget. BNP har förmodligen minskat i reala termer, men hur mycket är ej klarlagt eftersom det inte finns några tillförlitliga uppgifter om inflationen. Dessutom går en mycket större del av de offentliga medlen till kriget, vilket innebär att resurserna för civila funktioner har minskat betydligt.
Västs ”price-cap” på rysk olja och gas har i stor omfattning kringgåtts, men ändå minskat ryssarna intäkter något.
Befolkningsstrukturen är ogynnsam och försämras: Ett stort antal äldre medelålders som snart går i pension, få unga och låga födseltal.
Vi kan räkna med fortsatt försämrad rysk ekonomi de närmaste åren. Men en omställning till ”krigs-ekonomi” kan innebära att man kan upprätthålla sin produktion av krigsmaterial och ammunition, och kanske öka den något.  

Putin blir nog tvungen att inom ett år genomföra en mobilisering, minska sociala förmåner och höja skatterna, och kanske införa en kommando-ekonomi av sovjetisk typ. Detta kommer att skapa ett stort missnöje, eftersom de flesta ryssar nog hittills intalat sig att ”specialoperationen” skall lösa sig utan alltför stora umbäranden.

 

Ukrainas ekonomiska och militära kapacitet

Ukrainas statliga ekonomi är naturligtvis ett svart hål. Budgeten finansieras till stor del av utländska bidrag och en stor del går till försvaret. Dessutom får man en stor del av vapnen och ammunitionen man behöver som gåvor. Utan omfattande ekonomiska bidrag skulle landet snabbt kollapsa.

Men samtidigt finns det en del imponerande förhållanden. Man lyckas upprätthålla en viss grad av normalitet i delar av landet. Industrin fungerar, och man exporterar en del industrivaror. Man har också en betydande egen tillverkning av vapen, och försvarsindustrin växer. Jag uppfattar det som att man också ökar den egna gas- oljeproduktionen.

Det största problemet är personal till krigsmakten. Man har i längden inte möjlighet att förlora kanske bortåt 150.000 döda och invalidiserade per år, både strikt ekonomiskt men framför allt humanitärt och psykologiskt. Så Ukraina klarar inte ett flerårigt krig.

 

Politisk utveckling i Ryssland

Putin har sedan 2012 succesivt ökat sin makt och reducerat den demokratiska friheten. Framför allt sedan krigets början har man i stort sett dagligen stiftat lagar eller gjort ändringar som inskränker den politiska friheten. Att sprida ”felaktiga” uppgifter om kriget eller krigsmakten kan ge långa fängelsestraff, och organisationer och personer kan på vaga grunder klassa som ”utländsk agent” vilket gör det i stort sett omöjligt att arbeta. Säkerhetstjänsten har vuxit betydligt och getts nya befogenheter.
Det ryska domstolssystemet är noga med formaliteterna, men accepterar riggade bevis och följer instruktioner från makten. I stort sett alla medier är kontrollerade av regimen.

Under tiden har det politiska systemet mer och mer utvecklats till en maffiastat, med olika falanger som kämpar om makten. Putin håller sig på toppen genom att hela tiden balansera de olika maktcentrana mot varandra. Jag tolkar det som att han inte har full kontroll över FSB, utan att Patrushev har ganska stort inflytande där. Shoigu (krigsministern) har man inte hört så mycket på senare tid, förmodligen medvetet från Putin för att minska hans falangs inflytande. Och så vidare. Putin har en egen falang, men den vill han inte skall få all makt, eftersom den som är hans närmaste man i så fall skulle bli för mäktig.

 

Vem vinner kriget

Ryssarna har under hösten ökat antal soldater i Ukraina, trots mycket stora förluster, dels genom att man kunnat ersätta förlusterna med nyrekryterade, dels genom att flytta över ytterligare delar av sin krigsmakt till Ukraina. Idag är enligt uppgift omkring 95% av den ryska operativa krigsmakten engagerad där. Man har därigenom bl a lyckats få igång mer rotation av utmattade och svårt förlusttyngda förband. Ukraina har ju samtidigt dragit ner på sin aktivitetsnivå, troligtvis i ett försök att spara på personal.
Detta har möjliggjort för ryssarna att fortsätta med sina attacker. Men när det inte längre går att flytta nya förband från andra delar av landet, och om rekrytering av nya soldater går trögare, så kommer man inte att kunna fortsätta.

Enligt Ukrainska underrättelsetjänsten kan Ryssland producera två miljoner tunga artillerigranater per år, men använde 2023 2,5 miljoner; man importerar från Belarus, Iran och Nordkorea.
Ryssarna har problem med att tillverka stridsvagnar, flygplan och avancerade robotar. Man köper större kryssningsrobotar från Nordkorea och förhandlar med Iran.

Detta innebär att ryssarna kommer att försvagas i Ukraina under 2024.

Ukraina har problem med att få fram nya soldater för att ersätta förlusterna, och behöver också öka numerären när det gäller linjeförbanden, för att kunna erbjuda mer vila och rotation.

Stödande länders vapenleveranser kommer inte att minska under 2024, utan snarare förmodligen öka åtminstone första halvåret. Just nu är det en akut brist på ammunition, men det kommer förmodligen att klaras i hygglig grad. Flera länder i Europa har utlovat nya stödpaket de senaste veckorna, och mycket av det som beslutats om och lovats under 2023 har ännu inte levererats. Skulle ett större stödpaket släppas loss av USA, så kommer Ukraina definitivt att stärkas mycket under 2024, när det gäller vapen.

Dessutom verkar det som de moderna västvapnen är betydande överlägsna de ryska.

Slutsatsen blir alltså att inget avgörande kommer att ske på slagfältet under 2024. Ukraina kommer att hålla uppe intensiteten i kriget, och inte ge ryssarna möjlighet att dra ut på kriget, men kommer inte att vilja genomföra stora kostsamma offensiver.

Utvecklingen på längre sikt beror på politiska faktorer:

Om Ryssland ställer om till full krigsekonomi, mobiliserar en miljon soldater, och lyckas öka sin vapenproduktion betydligt, så kan de besegra Ukraina på slagfältet. Men det kommer att ta tre fyra år, och frågan är vad som händer i landet under tiden. Några år kan Kreml bedriva en sådan politik med viss framgång, och behålla kontrollen. Men landet kommer att utarmas och förödas, med allmän nöd och på sikt små inbördeskrig.
Förändringar politiskt och opinionsmässigt pågår, men kommer förmodligen inte att innebära några större förändringar de närmaste två tre åren.
Men om de ryska förlusterna och motgångarna ökar, kommer det att hända något i Ryssland snabbare.

Ukraina kan fortsätta kriget ett par år om väst fortsätter att stödja ekonomiskt och med vapen, och hindra mer omfattande rysk framryckning. Men landet kan på sikt inte klara av så många dödade och invalidiserade män, eller de omfattande bombningarna av industri och städer.

Alltså:
Om inte väst ökar stödet till Ukraina och trycket mot Ryssland, Iran och Nordkorea, så kommer Ryssland vinna kriget om ungefär fyra år.
Om väst betydligt minskar stödet till Ukraina redan i höst eller 2025, så kommer Ryssland att vinna om två tre år.
Om väst betydligt ökar sitt stöd, och sin press på Ryssland och dess allierade, så kommer Ryssland att falla ihop om ett eller två år.

 

Vad händer om Ryssland vinner.

Det är sålunda stor risk att Ryssland vinner kriget, alltså att Ukraina tvingas ge upp om tre fyra år. Alternativt att ett stilleståndsavtal ingås, vilket är nästan det samma som en rysk vinst.
Vad händer då.

Någon risk för att Ryssland anfaller Sverige eller Nato-länder i Europa inom de närmaste åren finns inte. Och knappast troligt att Ryssland gör något över huvud taget alldeles omedelbart.

När kriget i Ukraina tar slut (eller ett stilleståndsavtal ingås, som blir permanent) kommer ryska krigsmakten fortfarande att vara försvagad.
Men Ryssland beslutade förra året att ungefär fördubbla sin krigsmakt, inom en ospecificerad tidsram, alltså dubbelt så stor personalstyrka som före kriget (fast anställda eller kontraktsanställda). Man håller på att bygga upp sin krigsmaterielproduktion, och om ett par år har man kapacitet att börja ersätta förlusterna i Ukraina och bygga upp nya styrkor. Och så måsta man förbättra sin rekryterings-organisation och sitt utbildningssystem, för att succesivt öka personalstyrkan.

Slutsatsen är att man kan nå målet med den nya krigsmakten om kanske sju åtta år från idag tidigast. Förutsatt 1) att man inte får extrema förluster i Ukraina, och 2) att Väst lättar på det kalla kriget och isoleringen av Ryssland.

Vad gör man då? Vad skall man använda den nya enorma krigsmakten till?
Naturligtvis börjar man med att avsluta erövringen av Ukraina.
Som tidigare sagt kommer man inte att anfalla Polen, Baltikum eller Finland. I stället kommer man att vända sig söder ut (Sydost från Moskva) mot Georgien, Armenien, Azerbadjan, Kazakstan, Uzbekistan med flera länder. Och så förståss Moldavien. Inriktningen blir förmodligen inte att inlemma dessa i Ryska federationen, man har ju ett invandrar-problem i Ryssland. I stället kommer de att förvandlas till ryska kolonier, alltså lydstater under Kremls kontroll.
Det kommer att ske genom en blandning av rena invasioner, och klassiska krypto-ockupationer genom destabilisering och ”fredsbevarande” insatser.

Detta kommer naturligtvis att ta längre tid än Imperialisterna i Moskva tror, men på sikt kommer imperiet att vara återupprättat i söder. Då, om tio femton år, kommer det att bli dags med Baltikum. Men då är det en helt annan värld, och Putin är död.

Om jag inte har fel. Och Moskva börjar bråka med Litauen redan om några år. Och naturligtvis erövrar Moldavien.

 

Militär teknik- och taktikutveckling

Man kan säga att ett krig oftast till att börja med utkämpas med det föregående krigets teknik och taktik. Men dels är varje krig unikt, och dels har det alltid skett en teknisk utvecklig sedan senast, så succesivt kommer vapenteknologin och taktiken att utvecklas under krigets gång.

Den utvecklingen kan vi naturligtvis se i Ukraina.

Det pågår hela tiden ett ”sten-sax-påse”-spel: När det kommer nya vapen eller ny taktik, utvecklas det motmedel, och så nya nyheter.

Ryskt pansar stoppades delvis med personburna pansarvärnsskott.
Billiga iranska EPA-kryssningsrobotar förbrukade dyra luftvärnsrobotar som kanske kostade 20 gånger så mycket. Succesivt skaffade man fram gamla luftvärnskanoner av 60-talstyp för att försvara sig med, vilket visat sig effektivt.
Den ukrainska ”motoffensiven” inleddes med pansaranfall, med mycket stora förluster. Delvis visade sig helikoptrar med pansarvärnsrobotar mycket effektiva mot stridsvagnar. Men då visade det sig att burna pansarvärnsrobotar var ännu mer effektiva mot helikoptrar, så nu är helikoptrar ganska överspelade.
men stridsvagnar fungerar ändå inte om det finns omfattande mineringar.
Snabbrörliga artilleripjäser tillsammans med artilleriradar är mycket effektivt för att slå ut fiendens artilleri. Aningen längre räckvidd, bättre radar och snabbare omgruppering gör ett väldigt stort övertag i artilleriduellerna. (Om man har ammunition.)
Avancerade luftvärnsrobotar håller attackflyget på avstånd. De övergår till att använda glidbomber med lång räckvidd men dålig precision.
Långdistans raket-artilleri med hög precision kan slå ut objekt långt bakom fronten.

Och så drönare. Alltså små drönare av hobbytyp. Dessa är nu efter två år det absolut viktigaste vapnet i Ukraina; för spaning, eldledning men framför allt som attack-vapen. Det går till och med att sätta stridsvagnar ut srtidbart skick med attack-drönare.
Det som nu är den viktigaste utmaningen är naturligtvis då motmedel mot drönare. Mitt tips är muskedunder. Hur som kan man utgå från att man överallt funderar på hur man skall försvara sig mot dem. Och så kommer det nya typer av attackdrönare som kan undgå de försvar som utvecklas.

Ukrainska försvarsdepartementet uppger att de avser att köpa en miljon drönare under 2024. Därutöver ytterligare till fronten genom andra kanaler.

De viktigaste erfarenheterna hittills tror jag är:

·       Drönarnas betydelse.

·       Behovet av mycket stort antal luftvärnsrobotar.

·       Drönarnas betydelse.

·       Värdet av långdistansrobotar med hör precision.

·       Drönarnas betydelse.

·       Avgörande med artilleri med stor rörlighet och lång räckvidd.

Men en ännu viktigare slutsats gäller materialanskaffning!

På ett drygt år har alltså drönare slagit igenom som det viktigaste vapnet. Det fanns i stort sett inga drönare vid förbanden vid krigsutbrottet, ingen utarbetad taktik för att använda dem, och inga kontrakt för att köpa in dem. Allt detta har utvecklats under krigets gång. Och utvecklas hela tiden fortlöpande.

Krigsmakten behöver alltså en materialanskaffningsorganisation som inte håller på att beställa det man skall använda om fem år, utan är beredd att när det blir skarpt läge köpa in den senaste tekniken, och hela tiden uppdatera kravspecifikationerna, vecka för vecka.

Och officerarna på förbanden kan inte gå på tryckta taktikhandböcker och reglementen, utan måste vara beredda att hitta på nya metoder, och ständigt leta efter tips från kolleger via nätet.

Angående inköp av försvarsmaterial: Det har i Ukraina byggts en organisation med tjänster på nätet för att enskilda medborgare skall kunna tillverka FPV-drönare hemma (FPV = med kamera), som sedan levereras till fronten. Där kan man bygga om dem till sprängdrönare med vad man har över.

 

Cyberkrigföring och cybersäkerhet

Det har gjorts ett stort IT-angrepp mot ett svenskt företag som hanterar datasystemen för bl a ett antal kommuner. Enligt uppgift är det en kriminella hacker-organisation i Ryssland som ligger bakom. De senaste veckorna har det genomförts ett antal framgångsrika hacker-attacker i Ryssland av ukrainare och i Ukraina av ryssar.
Troligtvis är det ett sammanträffande att detta sammanfaller i tiden, vi får utgå ifrån att samtliga aktörer har gjort vad de kunnat sedan kriget började (och ryssarna sedan länge). Men detta har gjort att frågan om säkerhet mot cyber-krigföring har uppmärksammats.

När det gäller Cyber-krigföring och kriget i Ukraina är det första man kan konstatera att det har haft förvånansvärt lite påverkan. Jag hade gissat att framför allt Ukrainas statliga administration och företag skulle ha drabbats, och skadats, mycket mer av IT-attacker. Det ukrainska samhället har visat sig vara mycket robust. 

Troligtvis är det svenska samhället betydligt mer sårbart än det ukrainska.

När sådana här attacker lyckas och ställer till med besvär och kostnader, hör man omedelbart förståsigpåare som påpekar att myndighetens eller företaget hade brister i sin IT-säkerhet. Och genast lovar alla att se över och förbättra detta.
Det är naturligtvis rätt.

Men hur mycket man än satsar på säkerhet och skydd, kommer alltid hackare att lyckas ta sig in i och förstöra system.
Det som behöver göras, förutom att se över säkerheten, är att göra systemlösningarna mer robusta och att säkerställa att man kan fortsätta verksamheten även när system ligger nere!

Mer robusta blir systemen genom att man gör olika delar oberoende, processmässigt och tekniskt. Man kan outsourca drift och förvaltning för att spara pengar, men det behöver inte betyda att IT-företaget kör alltihop i samma server-system. Det blir lite dyrare om var och en kör på egna servrar men att samma specialister har hand om många kunder spar man ändå en massa pengar på. Även systemen skall vara mer oberoende. T ex skall man undvika att ett system ställer en fråga och måste ha svar från ett annat system för att komma vidare.
Systemen måste också kunna fungera, åtminstone delvis, även när internet ligger nere.

Ännu viktigare är att verksamheten kan fortsätta även när IT-systemen inte fungerar.
Att man kan ta emot patienter på sjukhuset, att man kan sälja mat i butikerna, att vattenverket fungerar, att tågen kan gå. O s v.
Det finns myndigheter för att hålla ordning på detta, och instruktioner, men jag är orolig. De senaste hacker-attackerna mot Sverige är förmodligen bara i test och studie-syfte. De maximala attackerna spar man till ett skarpt läge. 
Kan man slå ut delar av internet? Fungerar eldistributionen då? Fungerat avloppssystemen utan el?