Ukraina 24 02 10
Ytterligare intensifierade ryska attacker – läget osäkert för
Avdiivka – Förnyelse i ukrainska försvarsmakten? --
Totalt sett mycket intensiva ryska attacker de senaste
dagarna, framför allt vid Avdiivka. Förutom där smärre framgångar sydost om
Donetsk.
Ryssarna har ytterligare intensifierat sina anfall med ökat antal markattacker
och flyganfall.
Vid Avdiivka har ryssarna lyckats avancera norrifrån drygt
en kilometer in i staden, mellan stadskärnan och industriområdet i nordväst.
Man har nu avancerat sju-åtta dar i följd. Detta hotar att skära av ukrainarnas
förbindelser. Ukrainarna har heller inte lyckats slå tillbaka de ryssar som
trängde in i staden söder ifrån, så läget har blivit bekymmersamt.
Ryssarna har prioriterat erövringen av Avdiivka, avdelat reserver för att kunna
rotera in utvilade förband och satt in en stor del av sin flygbombningsförmåga
mot den ukrainska fästningen. Det är ganska troligt att Ukraina blir tvungna
att lämna Avdiivka inom de närmaste veckorna. Vilket Putin kommer att hålla
fram som en stor framgången. Sanningen är att man i så fall till mycket stora
förluster lyckats erövra en förort till Donetsk, efter att försökt sedan 2014.
TT rubricerar detta som en viktig rysk framgång.
Ryssarna sägs ha 60-70.000 soldater i taktiska reserver, men
tyngre vapen bara till en del av dem. De kan alltså framför allt användas för
rotation, alltså att byta ut utmattade förband. Totalt uppges det att man har
500 eller 600 tusen soldater i Ukraina.
Jag håller fast vid min bedömning att ryssarna genom sina
intensiva anfall sedan oktober har haft så stora förluster att de förbrukat mer
stridskapacitet är vad de kunnat tillföra, och alltså totalt sett förlorat i
stridsförmåga. Vilket innebär att de om några veckor tvingas dra ner på sina
offensiver. Detta stämmer med antagandet att krigsmakten har fått order om att
visa upp framgångar innan presidentvalet i mitten av mars. Jag är kanske för
optimistisk.
Missilangreppen natten till onsdagen var omfattande, och
till stor del riktat mot Kiev och Mykolaiv. Enligt ukrainska källor sköt man
ner 44 av totalt 64 missiler av olika slag. Skador på elledningar, gasledningar
och byggnader. Minst fem dödade civila och många skadade.
Det var fjorton dagar sedan ett samlat angrepp i den här storleksordningen. Därefter dagliga attacker med framför allt iranske EPA-kryssningsrobotar.
På lördagsmorgonen dödades minst tretton civila, varav några
barn i Charkiv efter ryska robotattacker som träffade en bensinstation i ett
bostadsområde. Ryssarna har den senaste månaden använt de iranska robotarna mot
front-/gränsnära städer. Tänkbart att man börjar spara på S/300 robotar. Eller
att man väljer mål för EPA-kryssningsrobotar, där Ukraina har mindre av sitt
luftförsvar, för att få större effekt. (Mot dessa försvara man sig med
speciella förband med automatkanoner.)
En del negativa reaktioner på att Zaluzhny byttes ut; han är
väldigt populär. Det verkar som det är del i en större omstöpning. Zelensky har
samtidigt befordrat ett antal unga framgångsrika generaler, som antas vara
nytänkande. Den nya överbefälhavaren Syrsky har också kritiserat en del
förhållande inom generalstaben och försvarsdepartementet, bl a att det är
alldeles för mycket folk där.
I ljuset av att fortsättningen på kriget mycket avgörs av hur man utvecklar
taktiken och implementerar ny teknik, så är en organisation öppen för
nytänkande ytterst viktigt.
Ukrainska parlamentet godkände på onsdagen ”i första
läsningen” förslaget till ändrad lag om allmän värnplikt och mobilisering. Det
bedöms att det kommer ytterligare krav på ändringar vid andra läsningen.
Jag lyckas inte få klarhet i hur värnplikten fungerar i Ukraina nu. Man har
allmän värnplikt sedan 2014, och kan kalla in personer mellan 18 och 25 år. Hur
detta utnyttjas nu är svårt att få grepp om. Man har över en miljon människor i
olika försvarsorganisationer: försvarsmakten, territorialförsvaret,
gränsskyddet, hemvärnet och kanske andra. Men behöver kalla in några hundra
tusen, för att ersätta förluster, få mer reserver, och kunna hemförlova en del
som stridit i två år.
En större mobilisering kan kanske ske om ett par månader, och de mobiliserade
skall enligt Syrsky få minst tre månaders grundutbildning. Så en omfattande påfyllning
av de ukrainska styrkorna kommer att ske först om omkring fem månader. Fram till
dess har alltså Ukraina brist på soldater vid fronten.
Ukraina försöker få till en tribunal för att ta ställning
till Rysslands aggression. Internationella brottmålsdomstolen har inte
möjlighet eftersom Ryssland inte har skrivit på Rom-fördraget, och man förhalar
ett uttalande om att en tribunal bör hållas. Att kräva en omröstning i FNs
generalförsamling skulle kunna misslyckas, det finns stor enighet om allmänna
fördömanden, men an tribunal som kan fälla Ryssland tvekar nog många att stöda.
Därav den intensiva diplomatiska kampen världen över.
Lettland inför allmän värnplikt. (Som vi i Sverige gjorde för några år sedan.)
Hustrur (och mödrar) till ryska soldater (framför allt ”mobiliserade”
alltså sådana som kallades in vid den partiella mobiliseringen), protesterar
genom att lägga blommor på den okände soldatens grav och kräver att deras män (söner)
skall få komma hem (permanent). Detta är en indirekt protest mot kriget, men
det är naturligtvis omöjligt att förbjuda. I stället försöker myndigheterna
stoppa rapporteringen. Demonstrationer är förbjudna och kan ge tjugo års
fängelse. Organisationer för mödrar till soldater har förklarats olagliga eller
”utländska agenter”.
Mödrarnas protester var politiskt avgörande under Tjetjenien- och
Afghanistan-krigen.
En intressant artikel hos ISW om att Putin är (eller
åtminstone har varit) medveten om problemet med att han får felaktig
information från sina underlydande, som bara vill rapportera goda nyheter. Vid
två tillfällen, år 2004 och 2011, startade han organisationer av medborgare som
skulle rapportera till honom om hur det verkligen stod till. I båda fallen
upphörde verksamheterna att fungera när de deltagande succesivt anpassade sig
och rapporterade den officiella versionen.
Huruvida han fortfarande är medveten om problemet, eller har förträngt det, vet
vi inte, men han tycks inte ha tagit något nytt sådant initiativ på tretton år.
Och så har krigsdepartementet mycket större förmåga att kontrollera
informationen är enstaka regioner eller andra ministerier.
Det ryska rätts(?)väsendet ägnar sig i ökande grad åt att
förstatliga privat egendom. Det finns i huvudsak tre vägar: Att fastslå att
lokala myndigheter överskred sina befogenheter när företag privatiserades på
90-talet, varför de nu återförs i statlig ägo. Att förklara ägarna som
”utländsk agent” vilket gör det lätt att beslagta egendom. Och att fälla ägarna
för korruption och mutbrott, och förverka deras egendom. Det sistnämnda är i
och för sig juridiskt korrekt, men eftersom nästan alla i Ryssland är korrupta,
så kan man välja ut vilka man vill krossa.
På onsdagen antogs en lag som anger att man kan konfiskera egendom från
personer som lämnar felaktiga uppgifter om försvarsmakten eller uppmanar till
terrorism.
Ryssland uppger att den ryska ekonomin växer och att
statsinkomsterna växer. Detta baseras på en officiell inflationssiffra på 7%.
Men om den verkliga inflationen är någonstans 20-25% krymper i verkligheten ekonomin
betydligt. Den ryska motsvarande reproräntan tror jag är lite över 15%.
Staten tvingas (enlig UK intelligence) höja skatterna och ta pengar ur
”välfärdsfonden” som är avsedd att säkra det ryska välfärdssystemet
långsiktigt. (Lagarna för uttag ur välfärdsfonden har justerats ett par gånger
under kriget.) Dessutom går en ökande andel av statens inkomster till kriget.
Också regionerna tvingas att använda en del av sina medel för att stödja
kriget, vilket minskar anslagen till sociala behov.