Lägesöversikt Kriget i Ukraina 2024 06

 

Krigsutvecklingen

De senaste månaderna har Ryssland oavbrutet anfallit på många olika frontavsnitt. Anfallen har varit små men väldigt många, och huvudsakligen get väldigt lite utbyte i form av erövrat territorium. Det viktigaste har varit erövringen av Avdiivka, vilket i förlängningen möjliggjorde en framryckning åtskilliga kilometer NV och V om staden.
Totalt har ryssarna erövrat drygt 800 kvadratkilometer sedan årsskiftet, alltså på fem månader erövrat en yta motsvarande ungefär en fjärdedel av Gottland. Det är väldigt lite med tanke på omfattningen av attackerna, med tanke på att Ukraina har haft stor brist på ammunition och luftvärn, och att ryssarna haft luftherravälde och kunnat precisionsbomba de ukrainska ställningarna. Och att i stort sett alla Rysslands markstridsstyrkor har satts in i kriget.

Det ryska anfallet över riksgränsen vid Charkiv får betraktas som ett misslyckande, även om avsikten endast var att dra ukrainska styrkor från andra frontavsnitt. Det har inte lett till några ökade ryska framgångar någon annan stans.

Kriget är ett utnötningskrig. Ingen av sidorna har möjligheter till några större genombrott inom de närmaste månaderna.

Det rapporteras att ryssarna har fått väldigt stora förluster i dödade och sårade, och materiel. De ukrainska förlusterna finns inga användbara uppgifter om. De borde vara stora med tanke på den ryska överlägsenheten, men många bedömer att de bara är en bråkdel av de ryska.

Ukrainarna har varit förvånansvärt framgångsrika med robotattacker långt bakom fronten, mot mål på Krim och långt inne på ryskt territorium. Man har bl a slagit ut många ryska luftvärnsrobotsystem.

 

Strategisk bombning

Förutom strider mellan krigsförband längs fronterna pågår också ett strategisk krig med långdistansbekämpning av framför allt ekonomiska mål.

Ryssarna attackerar Ukraina med mängd olika sorts missiler, varav de flesta kan nå alla platser i Ukraina. Av kryssningsrobotar skjuts de flesta ner, framför allt av de iranska EPA-kryssningsrobotarna. Ballistiska robotar är mycket svåra att försvara sig mot, endast patriot-robotar kan skjuta ner dem. Ryssarna har inte så många, men kan i stort sett välja vilka mål som helst över hela landet för dessa, eftersom Ukraina har ganska få Patriot-batterier, och många är grupperade runt Kiev. Det har Ryssland under de senaste månaderna utnyttjat för att slå ut den ukrainska elproduktionen. Ukraina har nu en betydande elbrist och värre kommer det att bli. Strategisk bombning sker också med glidbomber och luftvärnsrobotar, men dessa kan bara nå områdena närmare fronten.
Förutom elverk bombar man industrier och militära mål, t ex flygfält och förråd.
Dessutom rent civila mål, helt säkert avsiktligt, för att påminna den ukrainska befolkningen att de kan utsättas för en omfattande terrorbombning.  Maj månad 2024 har antalet civila offer för terrorbombning blivit de högsta hittills i kriget.
Däremot tycks man ha gett upp försöken att bomba sönder de ukrainska hamnarna. Det är väl för svårt att göra tillräckligt stor skada och för lätt att återuppbygga.

Ukraina har dels fått en del attackrobotar med 50-100 mils räckvidd, och utvecklat och tillverkar egna drönare i form av små förarlösa flygplan med mycket lång räckvidd. Med de förra attackerar man militära mål långt bakom fronten, t ex luftvärnrobotbatterier, bränsledepåer och flygbaser. Med drönarna har man framgångsrikt attackerat ryska raffinaderier och oljelager. Attackerna mot raffinaderierna har inneburit en ej försumbar störning av den ryska ekonomin. Ryssarna har inte tillräckligt med luftvärn, och det de har har visat sig mindre effektivt än förväntat.

 

Framtidsutsikter: Se slutet.

 

Militär och ekonomisk kapacitet

Ryssland

Officiellt är den ryska ekonomin god, med tillväxt och stabila förhållande. Men detta återspeglar inte verkligheten. Resultaten för 2023 bygger på de officiella uppgifterna om inflation. Den verkliga inflationen är förmodligen betydligt högre vilket innebär att det egentligen är en minskad BNP. Dessutom har statsbudgeten boostats genom att man löst upp välstånds-fonden, oljepengar som var avsedda förr att trygga välfärdssystemen, men som använts för att täcka kostnaderna för kriget. Detta innebär att utsikterna för 2024 och 2025 är mycket sämre, med ökad inflation och finansieringsproblem.

Man har en stor brist på arbetskraft. Kriget har inneburit ett bortfall av i storleksordningen 1,5 miljoner män i form av rekrytering till krigsmakten och säkerhetsstyrkor, och män som flytt landet inför risk för inkallelse (mobilisering).

Sanktionerna lyckas man i stor utsträckning kringgå, men har ändå inneburit en viss skada på den ryska ekonomin och industrin. Exportintäkterna har minskat och man har brist på reservdelar till industrin och t ex flyg.

Man håller på att sätta landet ”på krigsfot” och bygga ut vapenindustrin. Troligtvis kan man på sikt (om ett eller två år) få upp produktionen av de mesta krigsmateriel betydligt, och en del enklare utrustning kan man nog redan tillverka tillräckligt av (typ gevär och lastbilar). Däremot har man stora svårigheter med att tillverka stridsvagnar och flygplan. Också tveksamt om man kan tillverka tillräckligt med kanoner och pansarbandvagnar för att ersätta förlusterna.

De nya prestigevapnen är ett stort fiasko. Stridsvagnen T-14 (skulle tagits i bruk 2014) har man inte fått att fungera och förmodligen inte det senaste stridsflygplanet SU-57 heller, och nya luftvärnsrobotar och missiler är inte alls så effektiva och oövervinnliga som man inbillat sig.

Ryssland kan kalla in en eller två miljoner man till krigstjänstgöring, men skulle inte kunna utrusta eller utbilda så många. Man har förmodligen organisation för att ta in 4-500.000 soldater per år, varav huvuddelen i så fall skickas till fronten med väldigt lite utbildning. Tillsvidare förlitar man sig på ”frivilliga”, till stor del utlänningar som rekryteras i Asien och Afrika och t o m Sydamerika. Att man försöker rekrytera allt längre bort är ett tecken på att man har problem med att få tag på tillräckligt med rekryter. Frivilliga ryska medborgare är det nog tunt med, och brottslingar i fängelse finns det inte kvar så många lämpliga.

Slutsatsen är att Putin blir tvungen att genomföra en ny ”mobilisering” (inkallelse), vilket han är mycket ovillig att göra eftersom det skulle vara ytterst impopulärt.

Ukraina

Den inhemska industrin och ekonomin är trots allt förvånansvärt fungerande, och man exporterar t ex stålprodukter. Den ryska bombningen av kraftverk har allvarligt försämrat energiläget, och påverkar också industrin.
Man har en omfattande fungerande vapenindustri.

Ukraina ekonomi är naturligtvis helt beroende av utländsk hjälp. Löftena om långsiktigt stöd har ökat de senaste månaderna. Det är helt avgörande att stödet fortsätter. Och att utlovat stöd verkligen kommer; det är en del som dröjer väldigt länge. Men totalt sett har stödet ökat; militär utrustning, humanitärt stöd, budgetstöd, lån mm. Som det ser ut nu verkar det klara sig åtminstone 2024 och -25.
Skulle USA plötsligt dra tillbaka det utlovade stödet blir det däremot besvärligt, framför allt när det gäller en del vapen. Troligen kommer USAs vapenindustri hindra detta; det skulle ju på längre sikt innebära att man förlorar en stor del av sina exportmarknader. Europeiska regeringar köper i så fall inte amerikanska vapen nästa gång.

Ukraina har omkring en miljon män och kvinnor i krigsmakten, och uppges rekrytera ca 120.000 i år. Man har en lag om allmän värnplikt och registrering, men efter vad jag lyckas förstå (tyvärr är jag osäker när det gäller detta) har man inte genomfört någon allmän inkallelse utan förlitar sig huvudsakligen på frivillig. Naturligtvis har man långsiktigt svårt att rekrytera tillräckligt med soldater för ett långt utnötningskrig.

Internationellt stöd

Totalt sett har Ryssland förlorat inflytande internationellt, och de flesta länder har utifrån sin utgångspunkt avlägsnat sig från Ryssland. Enligt uppgift kommer ett åttiotal länder att delta i fredskonferensen i Schweiz om några dagar.
Det aktiva stödet från vänlig sinnade länder har ökat framför allt under 2024, och positiv attityd till Ryssland i t ex Tyskland har upphört. Många länder i Asien, Afrika och Sydamerika har orienterat sig mer mot väst.

Det viktigaste är naturligtvis Kina, som försöker spela dubbelspel. Man vill inte ha en rysk kollaps och stöder därför Ryssland så mycket man kan utan att det är alltför uppenbart. Samtidigt har man ekonomisk kris, och är väldigt beroende av export till väst, för den interna stabiliteten. Så man vill absolut inte ha ett nytt kallt krig.

Iran samarbetar med Ryssland eftersom man gynnas av det. Man vill ha betalt för sina robotar och få teknisk kompetens och flygplan tillbaka. Och så är USA en gemensam fiende.

Politiska förhållande

Ryssland

Ryssland är nu helt omvandlat till en fascistisk diktatur, eller maffia-stat. Regeringen har mycket god kontroll över landet och medborgarna. Rättsväsendet är anpassat för att säkerställa de härskandes makt. Man har en mycket stor säkerhetsapparat för att kontrollera befolkningen, med inrikestrupper, säkerhetstjänst och olika polisorganisationer.
Osäkerhet finns när det gäller regioner med avvikande etnicitet. Den ryska ledningen vänder sig mycket till den ”egentliga” ryska befolkningen, med koppling till den ryska kyrkan, och ett program om det ryska folkets särskilda historiska uppgift. Och det finns en omfattande rasism i Ryssland. Detta bygger upp spänning mellan ”herrefolket” i egentliga Ryssland och övriga folkgrupper. Går det sämre i kriget och repressionen tilltar (vilket den kommer att göra) kan det bli uppror i muslimska regioner.

Putin har just nu ett mycket fast grepp om makten. Men missnöjet är stort i toppen; kriget i Ukraina är ju ett kolossalt fiasko. Och många av de mäktiga skulle gärna vilja störta honom. Han genomför utrensningar för att hindra statskupp, vilket kortsiktigt hjälper honom att behålla makten, men på sikt försvagar styret (och landet).
Om det sker en statskupp, skulle det dock bara öka krigsansträngningarna. De nya makthavarna kommer att hävda att Putin var för blödig vilket gjort att Ryssland hamnat i ett mycket besvärligt läge, vilket i sin tur berättigar hårdare tag och ökade krigsinsatser.

Ukraina

I Ukraina pågår en politisk kamp inom det demokratiska systemet, även om inget val kommer att kunna hållas inom överskådlig framtid. Zelensky anklagas för toppstyrning och för att angripa politiska motståndare. Huruvida det förekommer odemokratiska åtgärder eller det är legitimt agerande mot personer och företag som samarbetar/stödjer fienden kan inte jag bedöma.
Stödet för Zelensky är trots allt stort. Troligtvis är en del tveksamma till hans inrikespolitiska agerande, men stöder honom som landets president.

Folkets enighet i att försvara sitt land verkar vara stor. Samtidigt gör många allt de kan för att slippa åka till fronten.

Inställningen till Ryssland i de östra och södra områdena är svårbedömd. Det finns många som vill vara ryssar, men troligtvis är en majoritet i de ockuperade områdena motståndare till rysk annektering.

Vapenteknisk utveckling

Ett stort krig innebär att krigföringen förändras. Utrustning och taktik bygger på erfarenhet från tidigare krig. Ny teknik och nya förutsättningar innebär att detta inte gäller längre. Den viktigaste nyheten är naturligtvis små drönare.

Några exempel:

Spaningsdrönare: Luften är full av både små och stora spaningsdrönare. Små drönare typ hobbydrönare har total uppsikt över fienden upp till flera kilometer bakom fronten och större spaningsdrönare av typ förarlösa flygplan spanar av flera mil. Det innebär att fienden ser allt du gör. Varje kanon och fordon kan upptäckas. Varje tillräckligt värdefullt mål kan elimineras med attackflyg eller raketartilleri. En följd är att det är svårt att genomföra större operationer, eftersom man inte kan koncentrera styrkor.

Attackdrönare: Små attackdrönare är effektiva mot nästan alla slags mål, från stridsvagnar till skyttevärn och enskilda soldater. Och är svåra att försvara sig mot.

Elektroniskt strid: Det allra viktigaste är att utveckla försvar mot små drönare. Elektronisk störning kan spärra styrningen av dem. Nu utvecklas ”autonoma” attackdrönare som alltså själva väljer och styr mot mål. Då måste man slå ut elektroniken i drönaren. Samma sak gäller intelligenta artillerigranater. Utvecklingen av nya elektroniska stridsmedel och nya sätt att undvika dem är en av de viktigaste tekniska kapplöpningarna i kriget.
En annan del av den elektroniska striden är att slå ut fiendens kommunikation och GPS. Ryssarna har vid ett par tillfällen lyckats med detta.

Stridsvagnar: Stridsvagnars betydelse har minskat, eftersom de är för lätta att slå ut med drönare och bärbara pansarrobotar, och för lätta att stoppa med mineringar. De används nu huvudsakligen som kortdistans artilleriunderstöd. Om det utvecklas större rörliga strider utanför starka befästningarna kanske stridsvagnar blir betydelsefulla.

Helikoptrar: Helikoptrar tycks ha mist sin betydelse förutom för transporter bakom fronten. De var effektiva mot stridsvagnar, men alldeles för lätta att slå ut små mini-luftvärnsrobotar. Och måste grupperas långt bakom fronten för att inte slås ut med raketartilleri.

Glidbomber: Man har satt vingar på vanliga bomber och försett dem med styrutrustning, och fått styrbara glidbomber. Alltså någonting mitt emellan bomb och kryssningsrobot. Dessa har varit ett av ryssarnas viktigaste vapen de senaste månaderna, billiga att tillverka så man har många av dem, och med ganska god precision. De är väldigt svårt att försvara sig mot. Enda sättet är att skjuta ner flygplanen som släpper bomberna, men de är några mil bakom fronten, så det krävs jaktflyg.

Sjödrönare:  Flera stora ryska fartyg har sänkts med sjögående attackdrönare, alltså små förarlösa båtar fullastade med sprängmedel. Stora örlogsfartyg är alltför lätta att slå ut med sjödrönare eller robotar. Ryssarna håller nu sina ytfartyg i östra kanten av Svarta havet eller i Azovska sjön.  

Den viktigaste lärdomen för svenska försvaret är att man behöver ha en organisation som snabbt kan omsätta lärdomar från det pågående kriget till anskaffning av nya sorts vapen. Och det skall ske löpande och flexibelt.

 

Framtidsutsikter.

Det som pågår är ett utnötningskrig.

När det gäller markkriget har inte någon av sidorna någon möjlighet till större offensiver. Dels är styrkeförhållandena när det gäller marktrupp ganska jämnt, med visst övertag för Ryssland. Dels är det mycket kostsamt att bedriva anfallskrig mot en välbefäst fiende.

Just nu förlorar ryssarna förmodligen mycket mer soldater och materiel än ukrainarna. Ryssarna kan fylla på kanske omkring 30.000 soldater i månaden, Ukraina kanske med 10.000. De ryska manskapspåfyllningar består huvudsakligen av ovilliga utländska rekryter som lurats till tjänstgöring, och med väldigt lite utbildning, medan de ukrainska får åtminstone grundläggande utbildning innan de skickats till fronten.
Ryssarna kan förmodligen tillverka tillräckligt med enklare utrustning, men har svårigheter att ersätta förluster när det gäller pansarbandvagnar, stridsvagnar, flygplan och eventuellt också kanoner och raketartilleri. Ukrainarna är beroende på leveranser från väst, som just nu levererar ganska bra, och troligen i ökande takt. Ryssarna övertag i tung utrustning minskar och väst vapen tycks vara bättre än de ryska.
Ryssarna har ett stort övertag när det gäller flyg. Återstår om en handfull F-16 kan göra någon skillnad.

När det gäller drönare är förmodligen den ryska produktionen större än Västs/Ukrainas. Vem som leder den tekniska kapplöpningen är svårt att säga, men ganska avgörande.

Sammantaget är min bedömning att styrkeförhållandena kommer att jämnas ut under hösten och de ryska attackförsöken avta. Ukraina kommer att genomföra fler små attacker och specialoperationer. Men inga avgörande resultat den närmaste tiden.

Det avgörande är utnötningskrigets effekter på längre sikt, och förändringar av styrkeförhållandena.

Ryssland gör nu i stort sett allt de kan för att producera vapen och underhålla krigsmakten. Förmågan på sikt bestäms av två utvecklingar: Man håller på att ställa om landet till krig, och ökar satsningarna på vapenindustrin. Landets ekonomi kommer att försämras, p g av arbetskraftsbrist, krigets kostnader, vanstyre och ökade spänningar. Den sammantagna effekten blir en ökning av kapaciteten de närmaste två åren, men en avtagande förmåga på längre sikt. För att fortsätta kriget måste Ryssland genomföra en mobilisering (inkallelse) till tjänstgöring i armén, vilket bidrar till ytterligare försämrad ekonomi.

Ukrainas behöver fylla på de stridande förbanden med minst omkring 120.000 soldater om året, vilket på sikt blir svårt. Den egna vapenproduktionen ökar, och väst ger och säljer vapen i stor omfattning just nu. Men ekonomin har ett mycket stort underskott, och industrin skadas av de ryska bombningarna. Man behöver alltså mycket ekonomiskt stöd så länge kriget pågår, och västs intresse av att fortsätta stödet är avgörande.

Ryssarna kan besegras (tvingas till stora reträtter och enorma förluster), om Ukraina bryter det ryska luftherraväldet, blir betydligt överlägsna i långdistansbekämpningen med attackrobotar mm och vinner teknikkapplöpningen när det gäller elektronisk krigföring. Det kan åstadkommas om västs stöd ökar något jämfört med nu.
Ryssarna kommer att vinna om de kan behålla ett styrkeövertag och fortsätta utnötningskriget utan jättestora förluster.

Försvarsviljan i Ukraina är fortfarande hög, och historisk erfarenhet är att terrorbombning inte knäcker ett land.
Kreml har ett mycket starkt grepp om makten i Ryssland, och även om Putin skulle försvinna så kommer krigsaktivisterna att behålla den. En rysk ekonomisk och inrikespolitisk kollaps är ganska tänkbar, men inträffar förmodligen inte de närmaste åren.

Så prognosen blir att Ukraina tvingas ge upp (eller acceptera ett stilleståndsavtal vilket är ungefär samma sak) om två-tre år. Om inte ökat militärt stöd till Ukraina kan göra det möjligt för dem att besegra ryssarna i markkriget inom tre år. Eller ökat tryck mot Ryssland påskyndar landets kollaps.