Ingen rysk avmattning.

Ingen rysk avmattning. 
De ryska attackerna i östra Ukraina har fortsatt de senaste dagarna med oförminskad styrka. Man håller på att erövra Vuhledar med direkta anfall från tre håll. Samtidigt gör man små terrängvinster på de olika frontavsnitten.

Rysslands mål är att erövra hela Donetsk genom sakta framryckningar. Då är naturligtvis erövring av Vuhledar grundläggande, även om det kortsiktigt saknar taktisk betydelse. Med nuvarande hastighet har Ryssland erövrat hela Donetsk om två-tre år.

I Kursk-området rapporteras inga förändringarna, vilket kan bero på ett jämviktsläge, eller på att olika kanaler har stoppat rapporteringen.

Ukraina tycks inte ha några ytterligare disponibla förband för att sätta igång nya offensiva aktiviteter.

Det är alltså fortsatt en fråga om uthållighet: Vilken sida kan bibehålla eller t o m öka sin militära styrka?

De ryska svårigheterna är väl belagda. Man har väldigt stora problem att samla styrkor för försvaret av Kursk, och använder Ryssgardias styrkor och t o m FSB’s Spetsnaz-förband i reguljär krigföring, vilket är helt olämpligt. Man kallar hem soldater från Afrika, och omorganiserar personal från icke-stridande positioner till storm-skvadroner (t ex vakter och liknande från militära anläggningar). Och bristen på t ex pansarfordon är helt uppenbar.
Man kommer att ha fortsatt problem med personal så länge man inte genomför en ”mobilisering”, och kommer troligtvis inte att kunna öka tillverkningen av krigsmateriel tillräckligt.
(Det förekommer klagomål inneifrån ryska krigsmakten om att man använder specialutbildad personal som kanonfoder för att kunna upprätthålla offensiven. Vilket ju på längre sikt ger en försvagning.)
Det är rimligt att anta att ryssarna inte kan öka sin styrka under hösten-vintern, och att förbanden som finns slits och försvagas. 

Ukraina har också svårt att få fram påfyllningar och nya förband. Huruvida den största begränsningen är rekrytering av soldater, vapen från andra länder eller pengar är svårt att avgöra. Gissningsvis kommer man dock kunna förstärka sina styrkor något under hösten-vintern.
Hur det kommer att utvecklas på sikt är väldigt oklart. Debatten i Ukraina om ökning av inkallelser är ganska infekterad.

Den första oktober skall höstens kull av värnpliktiga ryssar rycka in för att påbörja sin grundutbildning (ca 130.000 man). De får enligt lag inte användas i krig utanför Ryssland, och Kreml har i det här avseendet följt internationellt erkända gränser, och inte satt in dem på annekterat område. Men våromgången (de som ryckte in i april) har redan använts i försvaret av Kursk. En annan effekt är att det blir svårt att genomföra en mobilisering de närmaste månaderna, eftersom det delvis är samma resurser som skall ta hand om inkallade reservister som nyinryckta till grundutbildning.

Den interna maktkampen i Ukraina är en risk. Det avskedas många ministrar, statliga chefer och generaler på grund av misskötsel, inkompetens eller korruption. Detta kan nog stämma, men det är svårt att bortse att det också handlar om maktkamp, utrensning av politiska motståndare.  
Säkerhetstjänstens chef Budanov har gjort sig väldigt bred i media, vilket retat upp bl a försvarsminister Umerov, som nu avskedat ett par av Budanovs generaler.

Ryssarna fortsätter sitt missil-krig mot Ukraina, huvudsakligen med EPA-kryssningsrobotar (flera hundra i månaden), samt några större robotar per dag. Över 80% av EPA-robotarna skjuts ner men varje dag träffar några sina mål, ofta ”sub-stations” i elnätet (ställverk?). De flesta av de större robotarna når sina mål vilket ofta är industrier i centrala Ukraina och hamnanläggningar i Odessa-området.
Det är omöjligt att hinna med att reparera all skada på elnätet, så elförsörjningen i Ukraina försämras oavbrutet. Det är alltså distributionen som bombas. Men hela tiden får man in massor av reserv-elkraft, från små i hushållsklass till lastbilsstora mobila elverk som kan försörja en del av ett sjukhus t ex. Det finns frivillig-organisationer i Sverige som samlar in pengar till reservelverk.

Ett mobilt kraftverk lastas av.

Ryska glidbomber tycks framför allt användas mot militära mål och terrorbombning mot civila i frontnära städer. 




Till:

 Avgörande ögonblick? 2024 09 06    Lägesanalys 2024 08 31         Kriget i Ukraina (sida)       

 

Om detta arbete:

Jag följer framför allt Ukrinform, the Guardian, ISW (Institute for the study of war), Kiev post, Politico, Ośrodek Studiów Wschodnich, UK ministry of defence och Cornucopia, vilka i sin tur hämtar information från olika håll. Nu har jag också börjat läsa EER (Estonias public service). Jag betraktar ingen av dessa källor som opartisk eller helt pålitlig. Mina slutsatser bygger på kombination av många små detaljer, sammanvägning av flera olika uppgifter eller indirekt tolkning av officiella uttalanden eller avsaknad av uttalande.

Jag har valt att inte länka till källor och refererar i begränsad grad. Anledningen är just att poängen med min blogg är att försöka skapa en helhetsbild genom att väga samman information med många olika ursprung. Jag lovar att jag gör mitt bästa för att ge så bra information som möjligt, alltså bättre än vad som ges av enskilda nyhetsartiklar.

Om du har frågor om eller synpunkter på det jag skriver, så skicka ett mail till mig. Kommentarsfunktionen är avstängd eftersom jag inte kan ta ansvar för ett diskussionsforum.

Anledningen till att jag skriver, och framför allt lägger mycket tid på att skaffa mig en så komplett bild som möjligt av vad som händer i Ukraina-kriget, är att jag fann den allmänna nyhetsbevakningen synnerligen fragmentarisk och präglad av klick-ekonomin. När jag nu gör detta arbete tycker jag att jag kan dela med mig till eventuella andra intresserade.

Populära inlägg i den här bloggen

Är Ryssland ett hot mot Europa?

Kan Ukraina vinna kriget? - 2024 10 30

Ny världsordning – den starkes rätt