Ukraina - Läge och nyheter

Läget

Ryska robotangrepp och bomber dödar många civila; bortåt tio om dagen i snitt. På fredagskvällen lyckades Ryssland få igenom en kryssningsrobot mot ett mål i Kiev. Man skadade ett 20-våningars hyreshus, och dödade en 15-årig flicka och skadade flera personer. Vid Charkiv använda man raketartilleri (stalinorglar) mot ett bostadsområde. På söndagen dödades fem civila i staden Cherson av artilleribeskjutning.

Fortfarande mycket häftiga strider med mycket stora förluster. Dock den senaste tiden koncentrerat till tre områden: Kursk, Söder om Kupiansk och så Kurakhove-området. Ganska lite ryska aktiviteter vid Charkiv-fronten, vid Chasiv Jar och Toretsk, mot Pokrovsk eller i sydväst.

I Kursk är det ganska öppet, och det har inte rapporterats några förändringar av positioner de senaste dagarna. Ukraina har stoppat de ryska framryckningarna från väster, och förhindrat inringningen av förbanden i nordväst.

Söder om Kupiansk har ryssarna tagit kontroll över vägen vid bron över Oskil-sjön, och kommer förmodligen nu att erövra betydande områden öster om sjön. Dock är detta relativt lågprioriterat från båda sidor, och det rör sig om ganska små förband.

I sydost (Kurakhove-området) har ryssarna de senaste veckorna erövrat stora områden norrut från Vuledar, och söderut och sydväst från Pokrovsk-framryckningen. Man spekulerar i att Ukraina hade för svaga andra-linjer bakom Vuledar, men det är nog mer ett resultat av en rysk satsning. Ukrainarna måste nu retirera i området norr om Kurakohve, vilket i sin tur leder till att det bildas ett område söder om som riskerar att inringas. (Vid Kurakhove finns en lång sjö/damm som delar området. Kortsiktigt är en stor sjö hjälp i försvaret, eftersom det skyddar en flank, men om man trycks tillbaka fungerar sjön som en del av inringningen.)
Om inte ryssarnas attack-kapacitet avtar betydligt kan vi räkna med att de har erövrat större delen av Kurakhove-området om ett par månader, alltså ytterligare omkring 300 km2.

Ryssarna avancerar obetydligt mot Pokrovsk. Man kan tyda anfallen norr om Kurakhove som en förberedelse för att återuppta framryckningen mot Pokrovsk, men jag bedömer det som osannolikt. Ett försök att inta staden i detta läge är inte förenligt med ryska taktiska principer.

De ryska anfallen fortsätter totalt sett med oförändrad styrka. Huvudsakligen upprepade kanonmats-anfall och sakta erövring av små markområden.  Men alltså inte några tecken på avmattning. Men definitivt kraftigt begränsade resurser, eftersom man måste välja att endast prioritera ett område.

Ukraina har uppenbart inte några tillgängliga reserver att sätta in för egna initiativ. De man hade var man tvungna att använda t ex i Kursk för att stoppa en inringning, och förmodligen vid Vuhledar och norr om Kurakhove för att säkra reträtter.

Min bedömning för några veckor sedan att ryssarna inte skulle kunna hålla uppe anfallstrycket, och att de ukrainska styrkorna skulle förstärkas tycks inte stämma. Vi vet inte hur stora manskapsförluster de ukrainska styrkorna tar, men det kam vara så mycket att de soldater man får fram går åt för att ersätta förlusterna vid de förband som redan är engagerade i strider.

Styrkeförhållandena när det gäller artilleri håller på att jämnas ut. Nu skjuter ryssarna mindre än dubbelt så många artillerigranater, och de ukrainska kanonerna och granaterna är bättre. Ryssarna kompenserar detta med ökad användning av bomber. Glidbomber som släpps från flyg långt bakom fronten är det nya i det eviga sten-sax-påse-spelet i vapenteknik.  Motvapnet är eget jaktflyg eller effektivare luftvärnsrobotar, vilket Ukraina inte har tillräckligt av.

Tecknen på att Ryssland har svårt att få fram nya soldater är odiskutabla. Mycket höga premier och löner till nya soldater och man transfererar soldater från marinen och det strategiska flyget till stormskvadroner. Och nu nordkoreaner. Om det bara gällde att åstadkomma den ökning av krigsmakten man drömmer om, skulle man inte skicka sjömän och flygvapenpersonal till armén, så man har uppenbart ett stort problem med att få fram de trupper man behöver just nu i Ukraina.
Rekryteringen till försvaret skapar arbetskraftsbrist, vilken förvärras av skärpt politik mot invandrare. Arbetskraftsbrist och de höga lönerna till soldater driver på inflationen, som rusar. Enligt en artikel i Washington post är den rysk ekonomin överhettad och på väg mot krasch.

Olika uppgifter om hur nordkoreanska soldater skall användas. Någon uppgav att det rörde sig om elitförband. I så fall borde de uppträda i större förband under eget befäl. Samtidigt kommer det uppgifter om att de går in i små grupper under ryskt befäl utklädda till ryssar, vilket indikerar att de kommer att användas som kanonmat. De nordkoreanska soldaterna kan inte ryska, så man behöver använda tolkar för ordergivning.

Påfyllning av 10-12.000 soldater gör ingen stor skillnad, men frågan är om det är början på något stort. Nordkorea kan mycket väl avvara 100.000 soldater. Men om det stämmer att ryssarna klär ut dem i ryska uniformer för att kunna förneka, så tyder det på att det inte är avsett att bli så omfattande.
Vad kan man dra för slutsatser: En helt naturlig grej kompisar emellan att hjälpa till med soldater, eller ytterligare ett tecken på Rysslands stora problem med att få fram tillräckligt med manskap?

Ukraina har de senaste dagarna bombat fyra ryska destillerier. Jag tror inte ukrainarna tänker på den ryska nykterheten, även om brist på vodka i Ryssland nog skulle väcka den björn som sover. Det är nog snarare så att alkoholen används i kruttillverkning. Man kan störa en hel produktionskedja genom att skada en länk, och destillerierna kanske är små och oförsvarade.

Nyheter

Det tyska vapen-företaget Rheimmetal har en fabrik aktiv i Ukraina för reparation och produktion av pansarfordon, och håller på att öppna fabriker för krut och ammunition.

Lukashenko sade apropå de nordkoreanska trupperna:  "It would be a step towards the escalation of the conflict if the armed forces of any country, even Belarus, were on the contact line." (Han sa det nog inte på engelska, men jag har inte hittat någon översättning från belarusiska till svenska.)

Den ryska skuggflottan av rostiga tankfartyg består av över 400 fartyg, de flesta mellan 14 och 20 år gamla, dåligt underhållna och delvis oförsäkrade. Rutten går oftast från finska viken till asiatiska hamnar via Östersjön och Medelhavet. Detta innebär en mycket stor risk för en miljökatastrof.

BRICS-mötet I Ryssland gav många ”bra” foton där Putin skakar hand med bland andra Indiens premiärminister och FNs generalsekreterare. Men frågan är om det inte totalt sett var ett bakslag för Ryssland. Mötet enades om att alla medlemsländer skall agera i enlighet med FN-stadgan, även om man inte fördömde Rysslands krig, och Gutteres fastslog att Rysslands krig mot Ukraina bryter mot denna.

Trots detta blev Zelensky riktigt förbannad  över att Gutteres besökte Ryssland och skakade hand med Putin, och avböjde Gutteres besök i Ukraina.

Litauens utrikesminister Landsbergis anmärkte:  "If António Guterres decides to resign, Lithuania won't try to talk him out of it."

Ukraina stöds av många länder, alltså länder som ger stöd till Ukraina. Det är ekonomiska bidrag och donation av vapen och annat t ex ambulanser och generatorer. Förmånliga lån är också stöd. Investeringar i Ukraina kan på sätt och vis betraktas som stöd, även om de görs som en kommersiell chansning.
Inget land ger något till Ryssland. Venezuela, Niger m fl länder behöver hjälp från Ryssland. Nordkorea och Iran säljer vapen till Ryssland för att de tjänar på det. Det alvarliga är vad Ryssland säljer tillbaka: Teknik för långdistans-missiler och förmodligen även kärnvapenteknik.
Ryssland stöds i viss grad politiskt av Kina och Brasilien, som har lagt fram en fredsplan som är förmånlig för Ryssland. Men Brasilien riskerar att snart störtas in i politiskt kaos, om Lulas hälsa försämras, och då förlorar Ryssland Brasiliens stöd. Det har i stor utsträckning baserats på Lulas personliga inställning.

Lukaschenko gav en intervju i ryska Izvestia. Jag förstår inte säkert vad han menar, så återger alltihop från Kyiv Posts referat. (Deras översättning?):

“At one point, the journalists asked Lukashenko about the prospects and challenges currently facing the Union State of Belarus and Russia – a 1999 treaty that abolished borders and established a common economic zone between the two – and Lukashenko rejected proposals in some quarters for Belarus to become a part of Russia, adding that this would mean war.
“You are smaller, we are bigger, and our economy is such and such. We will help you and continue to join Russia. You cannot pose questions like that.”
“It is impossible and unrealistic. I am afraid to even say that this is war,” Lukashenko said.
He then went on to emphasize Belarus’s role in establishing the Union State, even before Russian President Vladimir Putin came to power.
“And we have more than enough specialists to build such close relations in the Union State, to create this Union State, we have set our sights on this. I was the initiator of this back in [former Russian President Boris] Yeltsin’s time.
“We can build such relations that will be closer and stronger than in a unitary state. And no one will be offended by anyone. We need this,” he added.
Lukashenko also emphasized the importance of planning ahead during one of his comments on Russia’s war in Ukraine.
“Okay, let’s say Russia conquered Ukraine. What then? Every time a smart, wise politician takes a step, he should think, ‘What next?’ That’s why Putin, he often talks about this, has never had the task of conquering…
“That’s why the world is like this now, it’s not the Middle Ages, when you captured a territory, pay taxes and that’s it – the world has changed, the world is different. That’s why you shouldn’t set stupid goals for yourself, and you should always think about what will happen next,” he added.”

Har inget med Lukashenko att göra (förutom kanske att det inte är han som är dockan på bilden), men jag tyckte bilden var bra.

 

Till:

 Utnötningskriget står och väger 2024 10 07    Lägesanalys 2024 08 31         Kriget i Ukraina (sida)       

 

Om detta arbete:

Jag följer framför allt Ukrinform, the Guardian, ISW (Institute for the study of war), Kiev post, Politico, Ośrodek Studiów Wschodnich, UK ministry of defence, EER (Estonias public service) och Cornucopia, vilka i sin tur hämtar information från olika håll. Jag betraktar ingen av dessa källor som opartisk eller helt pålitlig. Mina slutsatser bygger på kombination av många små detaljer, sammanvägning av flera olika uppgifter eller indirekt tolkning av officiella uttalanden eller avsaknad av uttalande.

Jag har valt att inte länka till källor och refererar i begränsad grad. Anledningen är just att poängen med min blogg är att försöka skapa en helhetsbild genom att väga samman information med många olika ursprung. Jag lovar att jag gör mitt bästa för att ge så bra information som möjligt, alltså bättre än vad som ges av enskilda nyhetsartiklar.

Om du har frågor om eller synpunkter på det jag skriver, så skicka ett mail till mig. Kommentarsfunktionen är avstängd eftersom jag inte kan ta ansvar för ett diskussionsforum.

Anledningen till att jag skriver, och framför allt lägger mycket tid på att skaffa mig en så komplett bild som möjligt av vad som händer i Ukraina-kriget, är att jag fann den allmänna nyhetsbevakningen synnerligen fragmentarisk och präglad av klick-ekonomin. När jag nu gör detta arbete tycker jag att jag kan dela med mig till eventuella andra intresserade.