Ukrainakriget - Årskrönika 2024
Vad hände under året? Vad händer nu? Hur kommer det att gå?
Först angående fredsförhandlingar: Tänk dig att ett
rövarband bryter sig in i din bostad, misshandlar dig och din familj, slår
sönder eller stjäl dina tillhörigheter, och bosätter sig i en del av den. Sen
kommer grannarna och förslår att du skall förhandla med rövarna om vad de skall
få behålla.
Några hållpunkter 2024
Januari: Ryssarna intensifierar attackerna på östfronten.
Februari: Avdiivka erövras.
April: ”Pokrovsk-framryckningen” inleds.
April: Trump häver stoppet av USAs stöd till Ukraina. (Låter
Mike Johnsson tillåta omröstning om stödet; 61 GUSD.)
Maj: Ryssarna anfaller över gränsen norr om Charkiv.
Maj: Sverige beslutar att ge 25 GSEK per år till Ukraina.
Augusti: Ukraina invaderar Ryssland i Kursk oblast.
Oktober: Vuhledar erövras.
Tillbakablick på Markkriget
2022-2023
När Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 mötte
styrkorna som angrep från Krim nästan inget motstånd, och man erövrade snabbt
större delen av Zaporitzja oblast, hele Cherson Oblast och närmade sig Odessa i
väster och Mariupol i Donetsk oblast i öster. Man var nära att erövra hela
sydkusten, men stoppades på några mil från Odessa.
I Donetsk oblast gick det långsamt för ryssarna, där pågick i princip striderna
sedan 2015, och man kunde erövra Mariupol efter mycket hårda strider (och
enorma civila förluster) först när staden varit innesluten en längre tid. I
norra Donetsk erövrade man några städer efter mycket hårda strider.
Luhansk oblast erövrades snabbt, och ryssarna ryckte fram i Charkiv oblast, men
erövrade aldrig staden Charkiv.
Angreppet mot Kiev, från belarusisk mark, var extremt illa planerat och
förberett, och man var efter några veckor tvungna att helt retirera,
förmodligen p g av totalt kaos i underhåll mm.
Under sommaren genomförde Ukraina motanfall och befriade
snabbt nästan hela Charkiv oblast, och tvingade ibland ryssarna att fly hals
över huvud. Därefter inleddes motanfall i Cherson, och ryssarna tvingades ge
upp området på högra sidan av Dnjepr, bl a eftersom ukrainarna med hjälp av
Himars kunde bekämpa förbindelserna över floden.
Ryssarna hade överraskande fått ordentligt med stryk, och satte igång med att
förstärka styrkorna i Ukraina. Man flyttade dit förband från hela Ryssland, genomförde
en inkallelse av ca 300.000 reservister och anlitade Wagner som bl a
rekryterade i fängelserna.
Vintern 2022-2023 inledde ryssarna nya anfall, erövrade staden Soledar i norra Donetsk och därefter Bakhmut. I båda fallen efter långa belägringar och mycket omfattande bombningar och artilleribekämpning. Samtidigt byggde man befästningar på och bakom fronterna i söder och i Luhansk.
Den
ukrainska offensive på försommaren ledde huvudsakligen till stora förluster
framför allt i stridsvagnar, men man lyckade befria bl a en del områden väster
om Bakhmut. Hösten 2023 var det fortsatt hårda strider, men ganska små
förändringar av fronten.
Lila: rysk ockupation 2015. Ljusrött: Rysk ockupation 2022-24. Blått Ukrainsk ockupation. Grönt: befriat av Ukraina.
2024
Ryssland har ryckt fram oavbrutet i östra Ukraina under hela
året. Erövring av de starka fästningarna Avdiivka och Vuhledar har medgett
betydande ryska framryckningar förbi dessa. Trots detta har den ryska
offensiven egentligen bara gett marginella resultat, omkring 4000 km2 erövrade huvudsakligen
i Donetsk. Den ryska attacken över gränsen mot Charkiv stoppades. Den Ukrainska
attacken i Kursk har avlastat ukrainarna på övriga frontavsnitt, och ryssarna
har trots stora ansträngningar bara återerövrat en mindre del.
De ryska förlusterna har ökat och man bedöms 2024 ha
förlorat (dödade och sårade) betydligt fler soldater än sammanlagt under 2022
och -23. Troligtvis har även de ukrainska förlusterna ökat.
Ukraina uppger att Ryssland under 2024 förlorade 150.000 soldater som dödade
och bortåt 300.000 som sårade. Dessa siffrorna stämmer rätt väl överens med
andra bedömningar. Det finns inga användbara uppgifter om de ukrainska
förlusterna, men kanske omkring 70.000 dödade soldater hittills under kriget
(3år).
Sammanfattning:
2022 02 – 06: Rysk erövring av stora områden, men
misslyckande i norr och reträtt.
2022 07 – 11: Ukrainsk motanfall. Befriat Cherson och
Kupiansk.
2022 09: Ryssland beordrar ”partiell mobilisering”, alltså
inkallelse av reservister.
2022 12 – 2023 05: Rysk erövring av Bakhmut och Soledar.
2023 01: Ryssland inleder terrorbombning mot Ukraina, de
första månaderna med stora luftvärnsrobotar (S/300 och S/400).
2023 02 – nu: Rysk terrorbombning med EPA-kryssningsrobotar,
kryssningsrobotar och ballistiska missiler framför allt mot det Ukrainsk
el-systemet.
2023 06 – 2023 07: Smärre ukrainska framgångar.
2023 08 – 2023 12: Mycket små förändringar.
2022 – nu: Ukraina har bekämpat den ryska flottan, sänkt
flera fartyg och tvingat dem att lämna hamnarna på Krim.
2024 01 – 12: Rysk framryckning framför allt i Donetsk.
2024 04: Ryssarna erövrar Avdiivka och börjar framryckning
västerut.
2024 08: Ukraina invaderar Kursk.
2024 09: Ryssland erövrar Vuhledar, och inleder erövring av ”Kurakohve-fickan”
och avancemang västerut mot Velyka Novosilka.
Markkriget – vad händer nu?
Trenden är svår att se. Några större förändringar i läget
kommer troligtvis inte att ske under första halvåret 2025.
Just nu går det väldigt långsamt för ryssarna, eftersom de framför allt
prioriterar att erövra Chasiv Jar, Toretsk och Velyka
Novosilka, tre starkt befästa före detta städer. När man erövrat Velyka
Novosilka kommer man förmodligen att prioritera Toretsk och Chasiv Jar. Lyckas
de med detta medger det snabbare framryckningar förbi dessa, så att man under
våren kan erövra en del territorium i norra Donetsk.
Längs fronten gör ryssarna ”köttvågs”-anfall, och erövrar
bit för bit ukrainskt land, dock mycket sakta, och till ohyggliga förluster. De
ryska förlusterna de senaste månaderna överstiger vad de kan ersätta, både vad
det gäller människor och vapen.
Kriget är ett utnötningskrig. Ryssland är betydligt
överlägset i antal soldater vid fronten. Ukraina uppgav att Ryssland vid
årsskiftet hade 608.000 soldater i Ukraina och ca 70.000 aktiva i Kursk. Det
uppges också att man ökade sin numerär med betydligt över 100.000 man under
2024. Ukraina har omkring 900.000 soldater i uniform, men tydligen bara omkring
hälften vid själva fronten.
Båda sidors förmåga att fylla på sina styrkor är det som avgör
krigsutvecklingen.
Ryssland satte vid slutet av året in en kontingent
nordkoreanska soldater i motanfallen i Kursk, ca 11.000 soldater. Detta uppges
vara elitsoldater tränade för rörlig infanteristrid i berg, men inte tränade
för skyttegravskrig i öppet landskap. Soldaterna förkläddes till ryssar och
gavs falska ryska namn. Nordkoreanerna beräknas ha förlorat 3-4.000 sårade och
minst 300 dödade redan efter ett par månader. På grund av lednings- och
kommunikationssvårigheter och soldaternas felaktiga utbildning är effekten av
den nordkoreanska styrkan ganska liten.
Det sägs att Nordkorea håller på att förbereda en ny kontingent.
Ukraina har en medveten strategi att minimera egna förluster
och ge upp mark i utbyte mot maximala ryska förluster. Det uppskattas att
ryssarna oktober – december förlorade bortåt 45.000 soldater i månaden i dödade
och sårade. Det är förmodligen mer än vad man kan ersätta med nyrekrytering. Dessutom
är det helt klart att ryssarna förlorar mer stridsvagnar, pansarvagnar och
kanoner än vad de kan ersätta, så att de alltså försvagas i detta avseende.
Ukraina har också svårt att få fram manskap för att ersätta
sina förluster.
Vapenutveckling
Ryssland börjar lida brist på kanoner och
artilleriammunition, men kompenserar detta delvis genom att använda mer bomber
mot ukrainska ställningar. Styrbara glidbomber är effektiva eftersom de kan
släppas långt från ukrainskt luftvärn.
Små drönare (av hobby-typ, sk FPV-drönare) har blivit det
viktigaste vapnet i kriget. Ukraina påstås ha en produktionskapacitet av 3-4
miljoner om året, vilket skulle vara mer än vad Ryssland kan tillverka och
köpa. Så Ukraina sägs ha ett visst övertag i den aspekten.
Det som hänt i och med att användningen av drönare ökat
explosionsartat är naturligtvis satsningen på motmedel. Drönare (både små och
stora) bekämpas med elektronisk krigföring; man stör ut radiokontakten med
piloten. Då kommer drönare med fiberoptisk kabel i stället för
radiokommunikation, och autonoma drönare. Man utvecklar jaktdrönare som kan
skjuta ner eller på annat sätt oskadliggöra fientliga drönare och soldaterna
utrustas med hagelgevär för att kunna skjuta ner dem.
Den tekniska utvecklingen av drönarkriget har stor betydelse för vad som händer
på marken. Bl a har pansarfordon blivit mindre viktiga, och mycket av striderna
sker med små grupper fotsoldater understödda av enstaka stridsfordon.
Spaningsdrönare har också påverkat krigföringen. Det finns
så mycket spaning att i princip inget kan hållas hemligt för fienden. Större
truppsammandragningar, framför allt av pansar kan bekämpas, och draget
artilleri slås ut snabbt. Självkörande kanoner och robotartilleri är de stora
vinnarna i kriget.
Ukraina har kontroll över sitt eget luftrum, men inte flyg
tillräckligt för att hindra ryska flygattacker strax intill fronten. De
flygplan man fått från väst används bl a till att skjuta ner kryssningsrobotar.
När man fått mer erfarenhet och fler plan, kan man räkna med ett mer aggressivt
agerande.
Robotkriget
Ryssarna inledde hösten -22 attackerna mot Ukrainas
infrastruktur, till att börja med främst med luftvärnsrobotar mot markmål.
Senare kompletterade man med Iranska Shahed EPA-kryssningsrobotar (små
långsamma kryssningsrobotar) och större missiler. Man har attackerat rent
civila mål, industrier och kommunikation, men framför allt elförsörjningen.
Attackerna har fortsatt under hela kriget, nu med egentillverkade kopior av de
iranska EPA-kryssningsrobotarna, som man kan tillverka ett par tusen i månaden
av. Ukraina skjuter ner 80-90% av EPA-kryssningsrobotarna och omkring hälften
av de stora missilerna. Mot ballistiska robotar fungerar i stort sett bara
Patriot-luftvärnsrobotar. Det verkar som om ryssarna bara kan tillverka några
stycken stora ballistiska robotar i månaden.
I stort sett alla Ukrainas värmekraftverk och
vattenkraftverk har skadats eller slagits ut och distributionsnätet skadas
dagligen. Ukraina reparerar, ersätter med reservkraftverk och importerar el,
och lyckas någotsånär upprätthålla normala förhållanden. Den ukrainska
industrin verkar fungera bra, man har ju bland annat flerdubblat sin
vapenproduktion under kriget. Det verkar inte som om Ryssland har kapacitet att
öka robotangreppen.
Ukrainarna har fått igång produktion av egna större
kryssningsrobotar och attackmissiler, och har de senaste månaderna genomfört
många lyckade attacker mot ryska mål, t ex flygfält, oljeraffinaderier,
ammunitionsdepåer och fabriker för vapenteknik. Man har också ökat bekämpningen
av militära mål i närheten av fronten, bl a med amerikanska, brittiska och
franska attackmissiler.
Ukraina kommer troligtvis att kunna öka sin produktions av robotar ytterligare.
Anfallen kommer förmodligen på sikt påverka krigsutvecklingen betydligt.
Ryssarna har inte luftvärn tillräckligt för att försvara alla strategiska mål.
Man har redan försvårat Rysslands försörjning av trupperna
på Krim och södra fronten genom att man sänkt de färjor som kan transportera
järnvägsvagnar över Kjertsundet, medan två av de små oljetankers som ryssarna
har använt har sjunkit. Ryssarna vill inte använd bron för tåg med bränsle,
eftersom det innebär en för stor risk.
Till havs
Ukrainarna har under 2023 och 2024 framgångsrikt attackerat
ryska fartyg i hamnar på Krim och tvingat ryssarna att flytta sin flotta till
hamnar i östra kanten av Svarta havet, och vara mycket försiktiga med manövrer
ute till havs, p g av risken för ukrainska sjö-drönare.
Havet har varit öppet för Ukrainsk export hela året.
Försörjning med militära resurser
Kriget är alltså ett utnötningskrig, och vinns av den som
lyckas hålla uppe försörjningen med nya soldater och vapen.
Ukraina har flerdubblat sin krigsmaterielproduktion under
kriget och tillverkar kanoner, robotar, pansarbandvagnar och ammunition, men
det räcker långt ifrån. Man är beroende av att kunna köpa in eller få vapen
utifrån.
Man föredrar naturligtvis att få pengar för att köpa vapen för. Vissa avancerade
robotar och luftvärn (t ex Patriot och Himars), och reservdelar till dessa, kan
man i stort sett bara få från USA. Vapentillverkarna över hela världen står i
kö för att få samarbeta med ukrainarna, och många länder, t ex Danmark och
Sverige, ger nu framför allt pengar. Inflödet av vapen har tagit fart under
hösten, men väldigt svårbedömt hur stor brist på vapen man har.
Försörjningen med artilleriammunition verkar vara någotsånär tillräcklig nu.
Däremot har Ukraina problem med att ställa upp tillräckligt
med soldater. Många har varit i tjänst oavbrutet sedan krigsutbrottet (med
endast korta permissioner), och det är svårt att rekrytera nya soldater. Man
har allmän värnplikt för män från 26 års ålder, men möjligheterna att slippa är
stora. Ukraina är ett väldigt korrupt land, och man har nu lagt ner hela den
statliga verksamheten för medicinsk bedömning, avskedat alla, och överlåter på
krigsförbanden att kontrollera medicinsk lämplighet. Det tycks inte som man
kommer att sänka värnpliktsåldern, men däremot ändra reglerna för att lättare
kunna rekrytera yngre män. Och man har börjat flytta ”onödig” militär personal från
placeringar längre bak till fronten.
Ryssland påstås ha ökat sin militär i Ukraina med över
100.000 soldater under 2024, samtidigt som man fått ca 150.000 dödade under
året och några hundra tusen svårt skadade, vilket innebär att man rekryterat
över 450.000 soldater. Troligtvis har man svårt att upprätthålla den
rekryteringen; engångspremien för att skriva på har ökat från några hundra
tusen rubel 2023 till två miljoner nu. Man har tömt fängelserna på användbara
kandidater och det har blivit svårare att pressa illegala immigranter att ta
värvning. Regeringen har beordrat en ökning av krigsmakten med 140.000 under
2025, men det kommer rimligtvis långt ifrån att lyckas.
Man inför under 2025 repmånader för ”reservister”, vilket troligtvis kommer att
bli ett sätt att pressa fler att ta värvning.
Den ryska vapenindustrin tycks prestera uruselt. Man
producerar i stort sett inga nya stridsvagnar eller flygplan, och alldeles för
få kanoner och större robotar. Man är beroende av kanoner och robotar från
Nordkorea. Samma sak med ammunition. Trots detta minskar antalet stridsvagnar
och kanoner i den ryska krigsmakten.
Folkmord och krigsbrott
Ryssland begår folkmord på de ockuperade områdena, d v s man
försöker utplåna den nationella identiteten. Man indoktrinerar skolbarn med lögner
om Ukraina och den ryska och ukrainska historien, man tvingar invånarna att
söka ryskt medborgarskap, man trakasserar de som försöker behålla sin ukrainska
identitet och man utplånar ukrainska minnesmärken. Dessutom begår man ett stort
antal brott mot invånarna, plundring, olagliga arresteringar mm.
Ryssland begår ett stort antal allvarliga krigsbrott. Man
använder stridsgaser, man mördar krigsfångar och utsätter krigsfångar för
inhuman behandling. Man bombar avsiktligt helt civila mål. Vid bekämpning av eventuellt
militära mål gör man inte tillräckligt för att undvika civila förluster,
snarare tvärt om. Dessa saker är uppenbart sanktionerade på högsta ort.
Naturligtvis begår ukrainska soldater också krigsbrott.
Detta är definitivt inte sanktionerat uppeifrån, och man vidtar åtgärder för
att motverka det.
Ekonomi
Ukrainas ekonomi är helt beroende av utländskt stöd för att
klara av krigskostnaderna. Gissningsvis behövs det bortåt 100 GEUR om året för
att det skall gå jämt ut, i militärt bistånd, budgetstöd och humanitär hjälp. Men
den egna ekonomin är förvånansvärt stark, med fungerande produktion, betydande
export, måttlig inflation, ökande BNP (jämfört med 2023) och hyggliga
skatteinkomster. Man har alltså bl a flerdubblat sin vapenproduktion under
kriget, delvis med utländsk hjälp. Utländska vapentillverkare investerar i
landet.
Rysslands ekonomi
försämras ganska snabbt. Den verkliga inflationen är förmodligen över 20% och
räntorna skyhöga. Därmed har i stort sett investeringar upphört. Gazprom går
med stora förluster. Lönerna för vissa har skjutit i höjden på grund av
arbetskraftsbrist. Samtidigt har stora grupper fått kraftigt försämrad
köpkraft. Kostnaderna för kriget ökar varje år, och staten drar ner på bidragen
till skola, sjukvård och social omsorg. Den så kallade välfärdsfonden (tidigare
års vinster på olja och gas) är snart tömd, så förhållandena kommer att
fortsätta att försämras. 2026 blir det omöjligt att få budgeten att gå ihop. Putin
kommer på sikt att få svårt att hantera ökat folkligt missnöje.
Politiska förhållande
Ryssland
Redan när Putin tillträdde hade han som mål att montera ner
det demokratiska rättssamhället, men fram till ca 2012 fick han prioritera att
förbättra levnadsförhållandena och besegra Tjetjenien. Därefter har
avvecklingen av demokratin pågått, framför allt med angrepp på politiska
motståndare.
Från och med krigsutbrottet har takten ökat när det gäller avskaffandet av
verklig rättssäkerhet, kontrollen av media och utbyggnad av olika
säkerhetsorgan. Nästan dagligen lagändringar som försämrar rättssäkerheten. Det
är ett alvarligt brott att kritisera krigsmakten och kritik av regeringen kan
klassas som terrorism.
Putin har fortfarande stort stöd hos befolkningen, troligen
betydligt mer än hälften av medborgarna som anser att han är en bra president. Stödet
för kriget minskar, de flesta anser det säkert som olyckligt. Men många tror
nog på propagandan att man försvarar sig i ett proxy-krig mot USA och NATO, och
att det är nödvändigt att besegra Ukraina av säkerhetsskäl.
Putin kopplar kriget till andra världskriget där Ryssland besegrade nazisterna,
och framställer det nuvarande kriget som en upprepning av detta.
Han har för närvarande god kontroll över maktsystemet i
Ryssland. Kontrollerar många viktiga positioner, och lyckas balansera olika
maktintressen.
Putin har satt igång en rörelse ”Tid för hjältar” för veteraner från kriget,
och idén är att veteraner skall få ett ökat inflytande i det lokala styrandet
av landet.
Fortfarande har den extremnationalistiska rörelsen, som
alltså står till höger om Putin, betydande handlingsfrihet och drabbas inte av
censur eller politisk förföljelse. Putin är alltså beroende av dem, och vågar
inte ge sig på dem.
Mycket indoktrinering i ”Putinism” i skolorna. Putinism
innebär framhävandet av traditionella värden, familjen (bl a har
hustrumisshandel legaliserats) och kyrkan, glorifiering av krig, och ryska
folkets särställning i världen. Det sker viss vapenträning i skolorna.
Ryska ortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill, är en entusiastisk påhejare
av kriget med hatisk retorik mott Ukraina och ukrainare. Han var tidigare
KGB-agent.
Främlingsfientligheten är utbredd och ökar, och vänder sig bl a mot det stora antalet gästarbetare, framför allt från centralasien. Spänningar mellan ”egentliga Ryssland” och regioner med annan etnicitet ökar.
Ukraina
Ukraina är tekniskt en fungerande demokrati, och
oppositionspolitikerna i parlamentet har reell makt, men de flesta politiker är
korrumperade och kopplade till ekonomiska intressen. Under krigstillstånd går
det enligt grundlagarna inte att förrätta val, men val kommer säkert att hållas
snarast efter krigsslutet.
Zelenski är inte korrumperad även om han
stöds av några oligarker, han är själv ganska förmögen efter sin framgångsrika
komiker-karriär, och vann presidentvalet huvudsakligen genom sin personliga
popularitet.
Ukraina är förmodligen det mest korrumperade landet i Europa
(kanske efter Ryssland). Under krigsåren har man skärpt kampen mot
korruptionen, och man läser dagligen om avskedanden och åtal mot höga
statstjänstemän. Ukrainarnas förtroende för statsförvaltningen och
rättsväsendet är urlågt. Vilket naturligtvis minskar villigheten att ställa upp
och riskera att dö för sitt land.
Man lade för en tid ned hela den statliga organisationen för medicinsk
bedömning av inkallade soldater och avskedade samtliga anställda. I stället
skall detta nu administreras av de enskilda krigsförbanden.
Det pågår mycket aktiviteter för att anpassa den ukrainska
förvaltningen till EU, i samarbete med EU. Detta innebär också ökad kontroll av
korruptionen.
Globalt stöd
Ryssland ”stöds” av Belarus, Kina, Nordkorea, Iran,
Venezuela, Nicaragua, Mali, Niger och några ytterligare afrikanska
kolonier. Men länderna i Afrika och
Amerika behöver stöd från Ryssland, och för Nordkorea och Iran är det
business, man vill ha bra betalt för det man ger. De som faktiskt ger ett stöd
är naturligtvis Belarus och troligtvis också Kina som kanske ger Ryssland
förmånliga villkor. Kina vill inte ha en rysk kollaps, av globalpolitiska skäl.
Rysslands samarbete försämras med flera länder. De centalasiatiska länderna är
påtagligt skeptiska, Indien orienterar sig mot väst, Sydafrika duckar. O s v.
Orbans Ungern och Ficos Slovakien är just nu högljutt proryska, men det är
tveksamt hur länge de orkar hålla den linjen. Serbien vacklar.
Inkompetenta journalister hittade på en Ukraina-trötthet i väst, men det var fel. Stödet för Ukraina har varit i stort sett oförändrat högt. Även i USA är finns ett starkt stöd för Ukraina; stödmiljarderna röstades igenom våren -24 med stor majoritet. De flesta västledare har under hösten gjort starka uttalanden och utfästelser om fortsatt stöd. Många länder har slutit samarbets- eller säkerhetsavtal. Stöd från väldigt många länder.
Pengar från avkastning från frusna
ryska tillgångar håller på att betalas ut, som lån som inte behöver betalas
tillbaka. Vid årsskiftet fanns utlovade pengar som bör räcka för att hålla
igång Ukraina hela 2025.
Angående fredsmöjligheter.
En rättvis fred i Ukraina-kriget bör omfatta:
Rysslands drar sig tillbaka från
allt ukrainskt område, även Krim. (Tveksamt om Sevastopol.)
Ryssland betalar ett
krigsskadestånd om i storleksordningen 1.000.000.000.000 Euro.
Ryska ledare (inklusive Putin),
officerare och soldater utreds för att utfört, medverkat till eller direkt
eller indirekt beordrat krigsbrott. Kanske 100.000 personer.
Ryska ledare (inklusive Putin),
officerare och ockupationstjänstemän utreds för försök till folkmord.
Ryska soldater utreds för stöld
och plundring.
Ukrainska medlöpare till den
ryska ockupationen åtalas för krigsbrott, landsförräderi och en uppsjö av
civila brott. Kanske flera hundra tusen beroende på gränsdragning.
Ryssar som ”ärligen” köpt beslagtagna
lägenheter och fastigheter i Ukraina tvingas lämna tillbaka dessa till de
rättmätiga ägarna.
Löften från Ryssland att inte
angripa Ukraina i framtiden, och erkännande av den ukrainska regeringen.
Man kan gissa att Rysslands ledning och många av dess
invånare hellre begår nationellt självmord än ger upp.
