Ukrainas försvarsförmåga
2025-01-31
Kyiv Post
publicerade på torsdagseftermiddagen tre intressanta artiklar, om Ukrainas
elproduktion, om bekämpning av trådstyrda drönare och om skandalen med de
nyuppsatta brigaderna. Måste referera lite.
Ukrainaa elproduktion
Vintern 2022-23
inledde ryssarna sin terrorbombning av ukrainska elinfrastruktur, framför allt
värmekraftverk och transformatorstationer, vilket orsakade stora problem med
omfattande elavbrott. Därefter har man kontinuerligt bombat energianläggningar.
I november 2024 intensifierades de ryska attackerna.
El behövs t ex för att producera
fjärrvärme som är den vanligaste uppvärmningen
2021 utgjordes
Ukrainas elproduktion till 50% av värmekraft (delvis kombinerade värme och
kraftverk alltså kraftvärmeverk), 25% av kärnkraft, 11% av vattenkraft och resten
”förnyelsebart”, ganska mycket solenergi.
Under bombardemangen har i stort sett samtliga värmekraftverk skadats eller förstörts, och även om man lyckas reparera en del, så svarar nu kärnkraften för mer än hälften av energiproduktionen. Även kärnkraftverken måste ibland reducera effekten, t ex när transformatorstationer slås ut. Vattenkraften består till en del av mycket små anläggningar och några stycken mycket stora, varav ett par också slagits ut.
(Baklänges kan vi räkna ut att maxkapaciteten halverats till någonstans kring 25 GW. Jag gissar att ockuperat område då inte räknas in. )
Hittills
denna vinter har Ukraina klarat elförsörjningen ganska bra med endast smärre
elavbrott och nedstängningar.
Hur har
detta gått till?
En
förklaring är bättre försvar mot ryska robotar. Man skjuter ner de flesta
EPA-kryssningsrobotarna och en stor del av de stora kryssningsrobotarna. Egna
robotattacker mot ryska vapendepåer har eventuellt minskat anfallen. Dessutom
verkar det som om Ryssland har väldigt lite kapacitet att tillverka stora
kryssningsrobotar och i synnerhet ballistiska missiler. Antalet stora missiler
som ryssarna avfyrar har ganska kontinuerligt avtagit sedan våren 2023.
Man har byggt
skydd runt transformatorstationerna, som minskar/eliminerar skadorna från
mindre robotar.
Energibolagen
har fått erfarenhet av bombskador, har utvecklat sin förmåga att reparera, och
håller rätt materiel och reservdelar i beredskap. Man har under 2024 lyckats
reparera en del av de kraftverk som skadats under vintern, och reparerar
fortlöpande skadade transformatorstationer.
Små lokala
kraftverk har satts upp men svarar fortfarande för en liten del av produktionskapaciteten.
De små mobila kraftverk som skickats till Ukraina fungerar mest som reservkraft
vid strömavbrott.
Energibesparing
och -effektivisering har naturligtvis reducerat behovet. Tillsammans med
befolkningsreducering och förändrade levnadsförhållanden en minskning med
nästan hälften.
Man
importerar en del el, under 2024 mer än fem gånger så mycket som 2023, vilket möjliggörs
genom utbyggd överföringskapacitet från Polen och Slovakien.
En viktig
faktor är att vintern hittills i år (24-11 – 25-01) har varit extremt varm!
Januari har slagit alla gamla rekord med råge.
Vi vet inte
hur resten av vintern blir: Det kan smälla till och bli riktigt kallt, och då
blir det el-brist. En kall natt ökar effektbehovet med över 1 GW. Att ryssarna
har sparat på sina stora missiler och kan bomba mer i februari är mindre
troligt. Snarare är det tvärtom, d v s attackerna avtar.
Nyuppsatta
brigaderna
Det har
skrivits mycket om den nyuppsatta 155 ukrainska brigaden, som utbildades i
Frankrike. Bland annat att det var väldigt mycket deserteringar, och att brigaden
inte fungerade när den skulle sättas in i striderna.
Hösten 2024
satte Ukraina upp nio nya brigader med inkallade soldater. Det rörde sig om 40
eller 50.000 man. Samtliga dessa brigader har haft stora problem. Soldaterna
fick för lite utbildning, men problemen var framför allt oerfarna officerare
och brist på underofficerare. Nu påstås det att de börjar fungera bättre och är
på väg att bli fult användbara förband.
Den 13:e
januari i år beordrade Zelenski att man skulle upphöra med att sätta upp nya
förband, och i stället använda nya soldater till att fylla på befintliga
enheter och ersätta förluster.
Enligt
artikelförfattaren är det stora problemet bristen på befäl, och det gäller i
hela försvarsmakten.
Officerare
utbildas vid universiteten, där man kan välja en fyrårig officersutbildning,
huvudsakligen inriktad på taktik och disciplin. När officerarna kommer ut
saknar de ledarskapskompetens, kunskaper om praktiskt strid för små förband och
administrativt kunnande.
Ännu värre är det tydligen när det gäller underofficerare. Armen centralt utbildar alldeles för få. De flesta rekryteras inom krigsförbanden bland erfarna meniga, som befordras men oftast inte får någon utbildning. Några brigader har egna kurser för sina underofficerare, men det är troligtvis (hemligt) undantag.
En tanke
inför detta är att med bristande kompetens hos officerare och underofficerare
blir det svårt att komma bort från den gamla sovjetiska kadaverdisciplinen, som
i sin tur öppnar för pennalism och korruption. Vilket leder till deserteringar och bristande stridsmoral.
Växlande kvalitet på befälen i olika förband, kan förklara de mycket stora skillnaderna i stridsduglighet.
När det
gäller den mycket diskuterade frågan om Ukrainas förmåga att få fram ny trupp
för att fylla på vid fronten, kan vi se att bristerna delvis berott på
problemen med de nya brigaderna. När man nu fått dessa stridsdugliga samtidigt
som man börjat fylla på befintliga förband i högra utsträckning, kan det
innebära att den ukrainska kapaciteten på slagfältet håller på att förbättras.
Trådlösa
drönare
De senaste
månaderna har trådstyrda drönare gjort entré på slagfältet. Mot dessa har man
få motmedel. De teleförsvarsmedel som man har mot drönare bygger på att slå ut
radiokontakten, och man hittar också drönarna med hjälp av deras radiosändning.
(Nackdelen med tråd-drönare är förståss lite kortare räckvidd och att
trådrullen väger och minskar bombladdningen.)
Ryssland har haft ett försprång när det gäller att få fram tråd-drönare.
Nu har en
ukrainsk UAV-enhet tagit fram små mobila miniradarstationer som kan detektera
drönare och styra egna jaktdrönare. Så då återstår det bara att producera 3-400
sådan radarstationer, placera ut dem, utbilda, och få det att fungera ihop med
jaktkdrönarna. (UAV = obemannad flygande farkost)
Jaktdrönare är naturligtvis ett väldigt viktigt utvecklingsområde. Det bör gå att utveckla jaktdrönare som skjuter med hagelpatroner på nära håll, och alltså inte är självförstörande.
