Översikt kriget i Ukraina, aktuellt läge

2026 04 15

Pengarna – Rekrytering – Vapenproduktion – Teknik – Inrikes – Omvärlden – Robotkriget – Sjökriget – Markkriget

Markkriget

Tillbakablick:

Efter Ukrainas misslyckade sommaroffensiv 2023 och en avvaktande period på hösten inledde ryssarna de gnagande attackerna mot (nästan) alla frontavsnitt. Detta var starten av utnötningskriget.

Vintern 2023-24: Utnötningskriget inleds.
Februari 2024: Avdiivka faller.
Våren och sommaren: Ryssland rycker fram mot söder om Pokrovsk.
Hösten 2024: Ukraina anfaller in i Kursk. Ryssland erövrar områden i södra östra Donetsk.
Vintern 2025: Ryssland återtar Kursk, och fortsätter rycka fram i södra östra Donetsk.
Våren sommaren 2025: Ryssland inleder försöken att erövra Pokrovsk.
Hösten 2025: Hårda strider vid Pokrovsk. Ryssarna erövrar Kupiansk och försöker anfalla Kostiantynivka.
Vinter 2025-26: Ryssland erövrar Pokrovsk, Siversk och Huliapole. Ukraina befriar Kupiansk. Ryssland kommer inte framåt vid Lyman eller Kostiantynivka.
Vintern 2026: Den ryska framryckningen bromsar in och ukrainska motanfall ökar.

Ryssarna har under dessa 29 månader utökat sin ockupation med ca 2% av Ukrainas yta.

Nuläge

Markkriget har ändrat karaktär och domineras nu helt av stridsdrönare som slår ut alla större mål och spaningsdrönare som innebär att fienden ser alla större objekt långt bakom fronten.

I en 10-20 km bred ”kill-zon” är det omöjligt att röra sig i större grupper, utan endast små grupper om några man smyger fram, eller små attacker med några motorcyklar och buggys. Ryssarna har försökt en del attacker med större förband inklusive pansarfordon, men det har bara lett till stora förluster.

Utanför kill-zon ligger drönaroperatörerna och bekämpar varandra och andra mål 20-40 km bort. Över 80% av ryska förluster orsakas av ukrainska stridsdrönare. Artilleriet har begränsad betydelse, eftersom kanonerna är hotade av stridsdrönare och inte når fienden om de grupperas längre bort. Bekämpning av bakre linjer sker med glidbomber och attackrobotar.

Styrkeförhållandena har jämnats ut succesivt de senaste månaderna, och Ukraina är nu betydligt överlägsna när det gäller stridsdrönare, både till antal och teknisk nivå. Ryssarna styrka är bl a ett större antal glidbomber och att de är beredda att offra 30.000 soldater i månaden.

Vad händer nu?

Ukrainas mål är förmodligen att åsamka ryssarna så stora förluster som möjligt och spara sina egna soldaters liv, samtidigt som man försvarar strategiskt viktiga städer som Lyman och Kramatorsk. Man kommer därför knappast att genomföra några större motanfall bara för att befria mark, endast där man kan skada ryssarna maximalt.

Ryssarna kommer att fortsätta försöka rycka fram. Putin har inget val.

Sjökriget

Ukraina har vunnit sjökriget i Svarta havet. Ryssarnas krigsfartyg är instängda i sina hamnar. Ukraina kan attackera landmål från sina sjödrönare.
Civila lasttransporter till och från båda länderna går nu i korridorer i västra och östra Svarta havet, och attackeras inte. Bl a exporterar Ryssland stulen ukrainsk spannmål. Det finns risk att man nu kommer att börja attackera och sänka civila fartyg, som en ekonomisk krigföring. Ukraina kommer förmodligen bara att sänka ryskägda fartyg, medan de fartyg som tar export från Ukraina ägs av andra länder.

Robotkriget

Robotkriget har pågått i tre år.
Ryssland har ökat antal EPA-kryssningsrobotar (Shahed ) succesivt, och förbättrat dem, medan mängden stora missiler minskat de senaste veckorna, framför allt stora ballistiska robotar. Samtidigt har Ukraina förstärkt sitt luftförsvar, bl a med anti-robot-robotar som är effektiva mot t ex Shaheder. Den ryska terrorbombning mot värme och el senaste vintern har troligen haft mindre verkan än föregående vinter.

Målet med terrorbombningarna är flera: Minska försvarsviljan, minska försvarsförmågan och skada ekonomin. Resultatet hittills har varit ganska litet i dessa avseende. T ex verkar den ukrainska försvarsindustrin fortsätta växa snabbt.

Ukraina har tagit fram egna robotar, och fått igång en stor produktion. Dels av en stor kryssningsrobot, dels av ett par sorters attackrobotar. Och man tillverkar nästan lika många EPA-kryssningsrobotar som Ryssland.
Det ryska luftförsvaret visar sig inte vara speciellt effektivt, och nu är en stor del av det bortskjutet. Det innebär att de ukrainska attackerna ökar och effekten av dem ökar ännu mer. Redan nu har ukrainska attacker mot olje-anläggningar betydligt minskat Rysslands exportkapacitet, och det kommer att bli betydligt värre. Ukrainska attacker mot vapenindustri har eventuellt redan haft påverkan på rysk krigsförmåga.

Rekrytering

Problem med att rekrytera tillräckligt med nya soldater kan avgöra utnötningskriget.

Båda sidor har det senaste året satsat på att bygga upp speciella drönarstyrkor, och för den skull försöker man rekrytera unga datorspelare. Ryssland avser att ha typ 150.000 man i den nya försvarsgrenen ”förarlösa system”, varav förmodligen en stor andel piloter. Ukraina håller på med något liknande. (Jag tror det räknas som en egen försvarsgren.)

Ryssland har de senaste åren lyckats värva fler nya soldater än man förlorat, och ökat sin numerär något. Men nu (hittills under 2026) lyckas man inte rekrytera tillräckligt för att ersätta förlusterna, eller att nå målen för året.
Det finns inte några fångar kvar på fängelserna att rekrytera, så nu rekryterar man häktade mot åtalseftergift. Man har börjat tvinga universiteten att rekrytera soldater bland studenterna. Asiatiska och afrikanska länder börjar sätta stopp för rekrytering där. Man höjer rekryteringsbonusarna igen, trots att oblasterna inte har råd att betala dem.
Trots detta kan man inte rekrytera tillräckligt.
(Kanske det blir bättre tillfälligt i april när 130.000 värnpliktiga muckar från lumpen.)

Det som kommer att ske är att man inför vad som i praktiken blir obligatorisk militärtjänst, genom att ändra lagen så att den ”aktiva reserven” kan användas i Ukraina. Och så ökar man inkallelserna till denna. Några miljoner ryska män har genomgått militärtjänst, och kallas ibland reservister. Nu kallar man in dessa till aktiv reserv.

Ukrainska försvarsdepartementet uppger att man rekryterar/kallar in tillräckligt för att hålla uppe numerären. Dock har man stora problem: Dels är det väldigt många som smiter undan inkallelse på olika sätt, framför allt genom mutor. Dels är det väldigt många soldater som är ”olovligt frånvarande”, det finns uppgifter om 200.000 man.
Underbarnet Fedorov försöker nog råda bot på problemen, men korruptionen i Ukraina är väldigt fast etablerad.

Vapenproduktion

Nu är stridsdrönar det absolut viktigaste vapnet, och där visar det sig att Ukraina kan tillverka fler än Ryssland. Kapaciteten är flera miljoner om året.
Också när det gäller strategiska robotar verkar Ukraina närma sig Rysslands kapacitet. Det som begränsar framför allt är pengar. Om man får mer pengar kan man öka produktionen ytterligare.
Ryssland har dålig förmåga att producera nya luftvärnsvapen och kan inte ersätta förlusterna, medan Ukraina köper luftvärn från andra länder. Och tillverkar ett ökande antal små anti-robot-robotar.
Ryssland kan eventuellt inte tillverka nya stridsflygplan.
Den europeiska vapenproduktionen håller förmodligen på att få upp kapaciteten, och kan förse Ukraina med det mesta de behöver, om det finns pengar.
Ryssarna har också brist på personal i rustningsindustrin, och får låna omkring 40.000 nordkoreanska arbetare till drönarproduktionen.

I de stora ryska missilerna finns hundratals importerade komponenter, mest från Kina men också från t ex USA, Storbritannien och många andra västländer. De ryska vapenfabrikerna använder maskiner från väst och är beroende av reservdelar till dessa. Man är alltså mycket beroende av att runda sanktioner.

Teknik

Ukrainas fördel är att man utnyttjar det marknadsekonomiska systemet och har massor av små företag som hela tiden utvecklar nya modeller av vapen, framför allt drönare, och försvar mot drönare. Man får förmodligen fram nyheter snabbare än ryssarna.

Nu används mest trådstyrda stridsdrönare, så elektroniskt försvar fungerar inte. De kan också anfalla i radioskugga och stå inaktiva lång tid och vänta i bakhåll. Ukraina har nu tillgång till lika mycket fiber som Ryssland.

Det som blir det nästa stora skiftet på slagfältet blir autonoma stridsdrönare. Den som kommer först i stora kvantitet (och fungerande procedurer), kommer att få en stor fördel.

Ukraina börjar också använda ”markdrönare” alltså förarlösa fordon eller robotar som kör eller går på marken. De användes framför allt för transporter, men också som stridsrobotar med automatkanoner, granatgevär eller liknande. Zelensky informerade på tisdagen om att Ukraina erövrat en fientlig position uteslutande med förarlösa enheter, vilket skall vara första gången detta skett i krigshistorien.

Ukraina har också precis släppt nyheten om att man utvecklat en stor luftvärnsrobot som skall kunna skjuta ner flygplan och ballistiska robotar. Alltså ersätta Patriot. (Dock: Varken tyskarna eller någon annan har lyckats med detta.) Och det har också talats om en egen ballistisk mark-till-mark-robot, alltså som Iskander-M.
Det är i Ukraina som företagen ligger som utvecklade och tillverkade de sovjetiska robotarna.

Pengar

EUs lån på 90 GEUR tycks vara på gång nu. Tillsammans med bilateralt stöd från ”villiga” länder bör detta innebära att den Ukrainska ekonomin klarar sig t o m 2027. Man behöver omkring 80 GEUR totalt i bidrag/lån per år. Bara de nordiska länderna ger i storleksordningen 10 GEUR per år.
(Danmark och Norge är de i särklass största givarna i förhållande till befolkning. Frankrike, Österrike, Schweiz, Italien, Portugal, Spanien och Grekland de sämsta i Europa.)

Rysslands ekonomiska kris förvärras hela tiden. Budgetunderskottet ökar och inflationen är hög, förmodligen runt tjugo procent. Arbetskraften har minskat förmodligen med omkring tre miljoner under kriget (min beräkning). Och fortsätter att minska. (Och befolkningen har minskat med omkring två miljoner.)
De Ukrainska bombningar av olje-infrastruktur; pipe-lines, exporthamnar och raffinaderier kommer förmodligen efter hand att betydligt minska den ryska exporten, vilket ytterligare försämrar den ryska ekonomin. De höga oljepriserna kan under några månader något förbättra läget, men räddar dem inte på sikt.

Skall man kunna få en återhämtning av ekonomin, krävs en vapenvila. Men eftersom Kreml har total kontroll över allting i landet, kan Putin fortsätta prioritera kriget och köra ekonomin i botten.

Inrikes förhållande

Putin har mycket god kontroll över sitt rike. Det finns ingen opposition och ingen vågar protestera. Medier och skolor används för indoktrinering.
Han håller på att bygga upp en maktstruktur med sitt ”times of heroes”-program, där veteraner från kriget ges inflytelserika positioner.
Lagstiftningen ändras hela tiden i många små steg för att totalt stoppa all form av opposition.
Man förbjuder oberoende sociala medier som Telegram och Whatsapp, och kommer att tvinga alla att använda den statskontrollerade MAX. VPN blir förbjudet.
Nu börjar man också trycka ner den högernationalistiska oppositionen som hittills fått agera ganska fritt. Mil-bloggare försvinner eller kontrolleras.

Det som möjligtvis kan ske är att nätverk av hökar succesivt skaffar sig ökad makt, så att till slut Putin förvandlas till en front-figur för en imperie-fixerad maktstruktur. Men det kommer inte att förändra så mycket, bara förhindra att den nuvarande inriktningen ändras.

Däremot växer säkert missnöjet: Högerextrema med att kriget går dåligt. Oligarker över att de förlorat sina förmögenheter. Överklassen för att de hindras att leva lyxliv i Västeuropa. De flesta löntagare och pensionärer p g av kraftigt försämrad levnadsstandard. Familjemedlemmar över sina stupade söner, makar och fäder.
En tänkbar oroshärd är Tjetjenien, om det utbryter maktkamp efter Kadyrovs död. Det kan också utbryta upplopp i asiatiska delrepubliker eller regioner.
Spänningarna inom landet kommer att öka, och makthavarna mer och mer prioritera kontrollen över makten.

Ukrainas regering har ett stabilt stöd i parlamentet och det kommer inte att hållas val så länge kriget pågår. Men missnöjet med Zelenskij ökar förmodligen, framför allt efter korruptionsskandalen i höstas. Men ukrainarna accepterar att leva med detta så länge kriget pågår, och stödet för att fortsätta försvara sig verkar vara ganska stort.
Optimismen sägs ha ökat den senaste tiden p g av ukrainska framgångar.

Korruptionen är omfattande i Ukraina, men det verkar som om anti-korruptions-myndigheterna har fått möjlighet att agera kraftfullt, bl a genom starkt tryck från EU.

Omvärlden

Putin är väldigt beroende av stöd från Kina. I övrigt går det dåligt; en del andra ”vänner” ligger lågt.
Orbans valförlust innebär att Ryssland förlorat en viktig bromskloss i EU. Det är också en stor prestige-förlust, det kan påverka opinionen i andra länder.

Trump agerar i huvudsak för att stödja Ryssland, men en del amerikanskt stöd till Ukraina finns delvis kvar ”i det tysta”. USAs deltagande är helt avgörande för effekterna av sanktioner. Ukraina har ett starkt stöd i kongressen och i den amerikanska befolkningen.

Ukrainas stöd från europeiska länder och andra ”västländer” är nog oförändrat stort. I Nordeuropa är stödet starkt. Stödet för Ukraina i Sydeuropa är ganska halvhjärtat, men kanske håller på att förbättras; Italien anklagar Ryssland för hybridkrigföring och Spanien lovar mer stöd. Stödet från utomeuropeiska länder, t ex Kanada och Japan, växer.
De flesta länder kräver nu en rättvis fred med hänsyn till Ukrainas territoriella integritet, inte bara en vapenvila så fort som möjligt.

Ukraina har nu också, genom USAs usla luftförsvarsförmåga, skaffat sig allierade i persiska viken.

Till:

Alla artiklar (Startsida)

Översikter:

Tidigare artiklar:

Ukraina vinner drönarkriget 2026 04 15

Ryssland har svårt att rekrytera tillräckligt med soldater 2026 04 10

Svenska vapen 2026 04 09

Ryssarna mördar fler civila 2026 04 08

Pågår en rysk våroffensiv? 2026 03 27

Ryssland har inlett en liten våroffensiv 2026 03 20

Robotar i Iran och Ukraina 2026 03 19