Artilleri eller drönare

Tungt artilleri är fortfarande viktigt vid strid mot välbyggda fältbefästningar. Problemet för artilleriet är att de blir lätta mål för drönare när de gått i ställning. Draget artilleri står stilla för länge, så självkörande kanoner är det som fungerar.

Svenska Archer har mycket gott anseende, och det finns tydligen ganska många kvar av de som levererades. Kanonerna rullar fram och avlossar sex eller tolv skott på en minut eller så, och flyttar sedan. Får kanske ammunitionspåfyllning, för att ge eld igen från en ny punkt. Sedan måste de gömmas undan. Att kunna gömma pjäserna drönarsäkert är ytterst viktigt, och man gräver gropar som täckts med kamouflagenät och drönarhinder. Men man måste naturligtvis ha många gömställen att alternera mellan, eller ständigt nya.

43:e Ukrainska artilleribrigadens flagga. Vehiklet till höger är en Archer.

(Angående nummer på brigader. Principen är att alla brigader i armén numreras i en gemensam nummerserie, Ukraina har alltså inte över 43 artilleribrigader utan några stycken, och totalt omkring 90 brigader av olika typer. Och Ryssland har inte över 155 marininfanteribrigader.)

Försvaret mot drönare är ett av de viktigaste teknikutvecklingsområdena för närvarande, bl a hagel-pistoler och hagel-ammunition för ordinarie handeldvapen. Man utvecklar också jaktdrönare. En prototyp på bilden nedan med rör som förmodligen är avsedda för grovkalibriga hagelpatroner.

Tillbaks till artilleriet, så används det fortfarande enorma mängder artillerigranater. Ukraina har ökat sin tillgång; de kan tillverka en hel del själva, och det så kallade tjeckiska initiativet att handla upp ammunition har förlängts.
Ryssarna använder inte lika mycket som i början av kriget, men troligen fortfarande mer är Ukraina. Nordkorea har sålt flera miljoner granater till Ryssland, vilket utgör huvuddelen av vad ryssarna använder idag.

Till: