Hur går kriget - Översikt

Pengarna – Rekrytering – Vapenproduktion – Teknik – Inrikes – Omvärlden – Robotkriget – Sjökriget – Markkriget

2025-11-19

Markkriget

Läget i markkriget just nu beskrivs i detalj i Hur går kriget. Mer översiktligt kan man konstatera att Ryssland fortsätter att erövra territorium, men mycket långsamt, och till mycket stora förluster. Ukrainas manskapsförluster är förmodligen också stora i förhållande till vad man tål.
Med nuvarande hastighet har Ryssland erövrat hela Donetsk och Zaporitzjzja oblaster om en tio eller tjugo år. Frågan är om styrkeförhållande kommer att ändras, antingen så att Ryssland erövrar territoriet snabbare eller stoppas helt.

Sjökriget

Ukraina har vunnit sjökriget i Svarta havet, och attackerar ryskt territorium från havet med förarlösa farkoster, sjödrönare.

Robotkriget

Robotkriget har pågått nu i tre år. Ryssland har ökat antal EPA-kryssningsrobotar (Shahed ) succesivt, och förbättrat dem, medan mängden stora missiler är ungefär oförändrat (onsdagmorgonens stora anfall medräknat).
Ukraina har succesivt stärkt sitt luftförsvar. Men Ryssland attackerar nu en redan mycket skadeskjuten energiinfrastruktur, och de ackumulerade skadorna blir naturligtvis värre. Å andra sidan har Ukraina utvecklat sin tålighet mot terrorbombningarna.
Målet med terrorbombningarna är flera: Minska försvarsviljan, minska försvarsförmågan och skada ekonomin. Resultatet hittills har varit ganska litet i dessa avseende. T ex verkar den ukrainska försvarsindustrin fortsätta växa snabbt. Men det kan komma till en tipping point.

Ukraina har ökat sin terrorbombning mot ryska raffinaderier, vapenindustrier och liknande betydligt de senaste månaderna. Eventuellt kommer man att kunna fortsätta öka omfattningen, om man kan öka tillverkningen av egna stora kryssningsrobotar. Effekterna är svåra att få ett grepp om, förmodligen inte jättestora. Men i ett jämviktsläge i kriget, kan det göra stor skillnad på marginalen.

Rekrytering

Problem med att rekrytera tillräckligt med nya soldater kan avgöra utnötningskriget.

Ryssland har de senaste åren lyckats värva fler nya soldater än man förlorat, och ökat sin numerär något. Men man har inte längre råd med de höga rekryteringsbonusarna, samtidigt som antalet kandidater börjar ta slut, så man kan förmodligen inte fylla på leden genom värvning längre. Man är alltså tvungna att börja med någon from av obligatorisk inkallelse. Därför har man börjat kalla in till något som kallas ”aktiv reserv”. Det sägs att de bara skall fungera som någon sorts lokalförsvarsförband. Men de flesta bedömare anser att detta är början till något som succesivt kommer att omformas till en kontinuerlig inkallelse till krigstjänst. Då kan man fortsätta öka antalet soldater.
I Ryssland har man egentligen inga reservister, alltså militärt utbildade som har någon form av position i krigsorganisationen, och som man har procedurer för att kalla in och aktivera. Däremot utbildar man varje år bortåt 300.000 ”värnpliktiga”, vilket bör innebära att man har typ fem sex miljoner medborgare i lämplig ålder med militärutbildning. Dessa kallas ibland reservister. Det är sådana som kommer att kallas in till den ”aktiva reserven”.

Ukrainska försvarsdepartementet uppger att man rekryterar/kallar in omkring 30.000 soldater i månaden, och att det fungerar bra. Det låter helt otroligt. Det bör mer än väl räcka till att för att täcka förluster och medge en viss hemförlovning.
Kanske ingår rekrytering av yngre till drönarförband, det kan ha varit ganska många de senaste månaderna. Ukraina kallar inte in personer under tjugofem år till krigstjänst, men accepterar yngre som frivilliga. Man har genomfört en kampanj för att värva unga som drönarpiloter, med tanke på ungdomar som spelat mycket datorspel.

Vapenproduktion

Slut på Nordkoreanska artillerigranater:
Ryssarna har det senaste året fått mer än hälften av den artilleriammunition de använt från Nordkorea - man kan inte på långa vägar tillverka tillräckligt mycket själva. De Nordkoreanska granaterna har levererats från lager. Men nu har man inte mer på lager att sälja, så leveranserna har minskat senaste tiden. Och kommer gissningsvis att i stort sett upphöra. Resultatet blir alltså brist på artillerigranater för ryssarna.
Numera är naturligtvis stridsdrönare det viktigaste distansvapnet i markkriget, men artilleri är fortfarande betydelsefullt, och används mycket framför allt av ryssarna.
Nordkorea satsar nu på tillverkning av stridsdrönare och EPA-kryssningsrobotar, men kan knappast leverera till Ryssland på lång tid.
(Stridsdrönare kallar jag de små kvadrokoptrar som används i armé-striderna, och som brukar kallas FPV-drönare.)

Ryssarna kan inte tillverka tillräckligt med kanoner, och svårt att öka sin produktion av stora missiler. Tveksamt om de kan tillverka nya flygplan i nämnvärd omfattning.
Ryssarna har också brist på personal i rustningsindustrin, och får låna omkring 40.000 nordkoreanska arbetare till drönarproduktionen.
I de stora ryska missilerna finns hundratals importerade komponenter, mest från Kina men också från t ex USA, Storbritannien och många andra västländer. De ryska vapenfabrikerna använder maskiner från väst och är beroende av reservdelar till dessa. Man är alltså mycket beroende av att runda sanktioner.

Glidbomber tar över artilleriets roll för bekämpning av fasta ställningar och mål bakom frontlinjen. Ryssland sägs nu öka sin produktion av glidbomber till 120.000 om året. Det innefattar både nya bomber och ombyggnad av gamla ”dumma” bomber från lager. Det uppges att man använde omkring 200-250 om dagen i oktober. En Glidbomb har en laddning mellan 250 och 1500 kg, jämfört med t ex en Shahed EPA-kryssningsrobots 50-90kg.

Ukrainas försvarsminister Sybiha framhåller att det stöd som gör allra mest nytta är pengar för drönarproduktion i Ukraina, alltså så att ukrainska försvaret kan köpa drönare från ukrainska tillverkare.
Det är alltså så att produktionskapaciteten inte utnyttjas fullt, man kan tillverka mer vapen i Ukraina, Man behöver mer pengar. Man exporterar en del av sin tillverkning. Däremot är det en del man inte kan tillverka själva, t ex luftvärnsrobotar som kan skjuta ner ballistiska robotar.

Ukrainarna håller på att dra igång produktionen av jaktdrönare som kan skjuta ner Epa-kryssningsrobotar, och öka produktionen av stora kryssningsrobotar.
Produktionen av stridsdrönare säga vara motsvarande fyra miljoner om året.

Teknik

Ukrainas fördel är att man utnyttjar det marknadsekonomiska systemet och har massor av små företag som hela tiden utvecklar nya modeller av vapen, framför allt drönare, och försvar mot drönare. Man får förmodligen fram nyheter snabbare än ryssarna. Det som nu är viktigast är bättre försvar mot stridsdrönare.
Ryssarna använder nästan bara trådstyrda stridsdrönare, så elektroniskt försvar fungerar inte. De kan också anfalla i radioskugga och stå inaktiva lång tid och vänta i bakhåll. Ukraina har inte tillgång till så mycket fiber.

Det som blir det nästa stora skiftet på slagfältet blir autonoma stridsdrönare. Den som kommer först i stora kvantitet (och fungerande procedurer), kommer att få en stor fördel.

Ukraina börjar också använda ”markdrönare” alltså förarlösa fordon eller robotar som kör eller går på marken. De användes framför allt för transporter, men också som stridsrobotar med automatkanoner, granatgevär eller liknande.

Pengar

Enligt beräkningar i EU behöver Ukraina 2026 70 miljarder Euro i stöd från utlandet. Det avser både vapenstöd, humanitärt stöd och budgetstöd. Det effektivaste stödet är att betala för vapen som Ukrainska försvaret köper. Jag har sett högre siffror.
Stöd till Ukraina kan vara direkta gåvor, lån eller lånegarantier.

Rysslands ekonomiska kris förvärras hela tiden. Budgetunderskottet ökar och inflationen är hög, förmodligen runt tjugo procent. Arbetskraften har minskat förmodligen med mer än två miljoner under kriget. Eftersom Kreml har total kontroll över allting i landet, kan man fortsätta prioritera kriget och köra ekonomin i botten.
Skall man kunna få en återhämtning av ekonomin, och kunna stärka krigsmakten, måste man ha en vapenvila snarast.

Inrikes förhållande

Putin har mycket god kontroll över sitt rike. Det finns ingen opposition och ingen vågar protestera. Medier och skolor används för indoktrinering.
Han håller på att bygga upp en maktstruktur med sitt ”times of heroes”-program, där veteraner från kriget ges inflytelserika positioner. (Ungefär som Mugabe i Zimbabwe och Chavez i Venezuela.)
Däremot växer säkert missnöjet: Högerextrema med att kriget går dåligt. Oligarker över att de förlorat sina förmögenheter. Överklassen för att de hindras att leva lyxliv i Västeuropa. De flesta löntagare och pensionärer p g av kraftigt försämrad levnadsstandard. Familjemedlemmar över sina stupade söner, makar och fäder.

En tänkbar oroshärd är Tjetjenien, om det utbryter maktkamp efter Kadyrovs död. Det kan också utbryta upplopp i asiatiska delrepubliker eller regioner.

Ukrainas regering har ett stabilt stöd i parlamentet och det kommer inte att hållas val så länge kriget pågår. Men missnöjet med Zelenskij ökar förmodligen, framför allt efter korruptionsskandalen. Det alvarligaste är att det verkar som om Zelenskij försökte använda säkerhetstjänsten för att stoppa en korruptionsutredning av en av hans kompisar.
Men ukrainarna accepterar att leva med detta så länge kriget pågår, och stödet för att fortsätta försvara sig verkar vara ganska stort.

Korruptionen är omfattande i Ukraina, men det verkar som om anti-korruptionsmyndigheterna har fått möjlighet att agera kraftfulltr, bl a genom starkt stöd från EU.

Omvärlden

Putin är väldigt beroende av stöd från Kina. I övrigt går det dåligt; en del andra ”vänner” ligger lågt.

USAs utrikesminister Rubio sa förra veckan apropå sanktioner mot Ryssland, att han inte såg att det fanns mycket mer att lägga sanktioner mot, nu när man infört sanktioner mot oljan. Men han talade också om ”enforcment”, specifikt nu om skuggflottan. Att han tar upp upprätthållandet av sanktioner är viktigt, det krävs ett kontinuerligt arbete för att de ska ha effekt. Man kan hoppas att USA ökar sitt intresse för detta. USAs deltagande är helt avgörande för effekterna av sanktioner.

De senaste tiden upplever jag att Rubio börjat agera mer självständigt gentemot Trump. Delvis på grund av att Trump nu är så dement att han inte kan svara redigt på svårare frågor. Problemet är att när man tvingas ta hand om Trump kommer han att efterträdas av Vance, som tycks vara sällsynt korkad.

Trumps utspel orkar väl ingen ta på allvar. Granskar man vad han faktiskt åstadkommit kan man konstatera att han framför allt förhalat en hårdare linje mot Ryssland som en majoritet i kongressen vill ha. Syftet med den kompromiss han nu gör med republikanerna i kongressen är förmodligen också detta.

Ukrainas stöd från europeiska länder och andra ”västländer” är nog oförändrat. I Nordeuropa är stödet starkt. Några östländer vacklar mellan Ryssland och väst. Stödet för Ukraina i Sydeuropa är ganska halvhjärtat, men kanske håller på att förbättras; Italien anklagar Ryssland för hybridkrigföring och Spanien lovar mer stöd. Stödet från utomeuropeiska länder, t ex Kanada och Japan, växer.
Man kommer förmodligen att få de pengar man behöver för 2026.
EU kommer med tiden att förhandlas fram någon lösning för att använda de frusna ryska tillgångarna, och då kan stödet öka.

De flesta länder kräver nu en rättvis fred med hänsyn till Ukrainas territoriella integritet, inte bara en vapenvila så fort som möjligt.

Till:

Alla tidigare artiklar Därför bloggar jag om Ukrainakriget